Arvet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  403
Utgivningsår:  2015
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: After you
Del i serie: 2 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou lever med sorgen efter Will, det är gått 1,5 år sedan han dog, men hon kan inte fortsätta leva. Hon lovade Will att försöka leva till fullo och våga göra mera. Men hur gör man det och hur kommer man över en förlorad kärlek? När är det okej att bli kär igen och hur skulle man ens kunna lyckas med det?

Omdöme:
Boken var bra, den höll inte samma höga standard som föregångaren Livet efter dig. Tror inte att det riktigt går att toppa den heller, så det är kanske lite elakt av mig att jämföra dem. Men det var kul att läsa om Lou och hennes familj igen.
Delar av storyn hade jag lite problem med, det kändes som om allt var lite för perfekt ibland. Det är ju rätt ofta så i böcker visserligen, men jag störde mig på det denna gång. Inte så pass mycket att jag ogillade boken, men så här i efterhand gör det att jag inte riktigt vet vad jag tycker längre. Hur som helst är boken helt klart läsvärd, särskilt om man gillade Livet efter dig.

Livet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  398
Utgivningsår:  2012
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: Me before you
Del i serie: 1 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou Clark försörjer sina föräldrar genom sitt jobb på ett kafé i den lilla staden hon bor i. Hennes framtidsdrömmar är näst intill obefintliga.
Will Traynor var en framgångsrik affärsman som jobbade i London och han dejtade många olika kvinnor, ända tills han blir totalförlamad i en motorcykelolycka.

Lou blir arbetslös och börjar jobba hos Will som en kombination av assisten och sällskap. Lou är glad och optimistisk vilket är en total motsats jämfört med den mer eller mindre deprimerade Will. Deras humor, intressen och tankar om hur Wills liv bör se ut krockar, men Lou bestämmer sig för att få Will att finna lyckan i livet igen innan det är för sent.

Omdöme:
Jag hade hört ganska mycket om den här boken, särskilt när den blev filmatiserad (har inte sett den ännu), så mina förväntningar var ganska höga. Till min stora glädje blev jag inte besviken och jag slukade boken snabbt. Den hade ett större djup än vad jag trodde och vad jag ibland är van vid när det kommer till chick-lit. Dock är jag inte helt säkert på att det är en korrekt genrebeskriving.

Det är mycket mera än att Lou ska ta hand om stackars rullstolsburna Will, och det är inte heller bok där kärleken automatiskt övervinner allt.
Det är en bok om kärlek, vänskap, förståelse och en kamp om och för livet. Det är en riktigt bra bok.

Relaterat tips:
Den sanna historien om rullstolsburna Philippe och hans oväntade assistent Adbel – En oväntad vänskap

Tisdag 17:de mars 2020

Idag är en ganska grå tisdag i mars som skulle kunna vara perfekt för att sitta inne och läsa hela dagen, särskilt nu i dessa Corona tider. Det är inget man har så mycket tid till när man är mammaledig med en 10månaders, men jag måste ändå säga att jag inte har någon större lust att läsa heller. Eller jag vill läsa, men ingen av de böcker som jag håller på med; En andra chans av Jojo Moyes och Infiltratören av Lasse Wierup.

En andra chans tycker jag är lite tråkig, inte alls lika bra som dess föregångare som Livet efter dig och Arvet efter dig. Livet efter dig slukade jag fort och gillade verkligen. Arvet efter dig höll nästan samma kvalitet, men den tredje och avslutade delen fallet tyvärr lite platt. Jag har läst ungefär halva nu och ser fram emot att läsa ut den så att jag kan påbörja något nytt, inte för att jag vill veta hur den slutar. Jag tror jag vet, men jag bryr mig inte riktigt för att faktiskt sätta mig och läsa ut den.

Troligtvis kommer jag inte plocka upp Infiltratören när jag är klar med Moyes. Den är spännande och intressant, men tung att läsa. Långa och fakta tunga kapitel, vilket egentligen jag uppskattar i en biografi, men denna kan jag inte ta till mig. Jag gillade Wierups böcker om Svensk maffia och de sträckläste jag faktiskt. Men Infiltratören vill jag inte riktigt fortsätta med. Kommer nog ge den ett par chanser till för jag gillar inte att ge upp en bok helt. Jag kämpar hellre igenom en bok än att sluta läsa den. Jag gjorde det med NW av Zadie Smith 2018. Det resulterade i att jag inte läste så mycket jag hade tänkt det året och att jag tappade lusten att läsa. Har ärligt talat inte funnit den lusten igen sen NW. Så att tvinga sig igenom en bok man inte gillar kanske är en dålig ide? Tänk vilka insikter man kan komma till när man sitter och skriver lite.

Bebis sover just nu så ska nog faktiskt sätta mig med En andra chans och se om den blir lite bättre. Lite nyfiken slutet är jag nog ändå.

De förklädda flickorna i Kabul

Av:  Jenny Norberg
Sidor (pocket):  367
Utgivningsår:  2014
Genre:  Fakta, reportage

Handling
Detta är en reportagebok om verkliga människor som Jenny Norberg har träffat och pratat med vid flera tillfällen i Afghanistan.

Afghanistan är ett otroligt patriarkalt land där kvinnorna egentligen inte har någon plats utanför hemmet. En kvinnas största bedrift i livet är att föda en son. Att föda en dotter ses ofta som ett misslyckande. Har man exempelvis 4 döttrar kan man låta en av dem förklä sig som pojke för att familjen ska få högre status i området. Hennes hår klipps kort, hon får ha byxor på sig, slippa sjal och få möjligheten att göra nästan vad hon vill. Gå i skolan tillsammans med andra pojkar, leka och springa omkring, få ta mat först hemma och något att säga till om i familjen.
Men när hon närmar sig puberteten är det dags att bli flicka igen och sen gifta sig men en man som hennes familj har valt åt henne och tillslut föda en eller flera söner. Men hur går man från att vara kille och ha makt till att bli tjej och inte få göra som man vill?

Omdöme
Det var är riktigt intressant bok att läsa, men tung i vissa fall. Delvis beroende på att det är jobbigt att läsa om riktiga människor som tvingas leva ett så begränsat liv på grund av sitt kön, och dels för att jag hade lite svårt att hålla isär alla personer. Vissa återkommer igenom hela boken och andra får endast ett kapitel. För mig flyter inte läsningen på lika bra i en reportagebok som det ofta gör i en roman. Läsningen blir en annan när det är verkliga människor som inte kommer få ett garanterat lyckligt slut som du får i nästan varje roman man läser.

Med detta sagt så gillade jag ändå boken. Som feminist och stark troende på jämställdheten var detta är bra bok att läsa, för att få en helt annan syn på jämställdheten och bli varse om hur andra kvinnor faktiskt lever. Jag har flera gången under läsningen blivit tacksam att jag och min dotter får leva i Sverige. Vi har så många möjligheter och jag kommer göra mitt bästa för att min dotter ska få ännu fler och bättre möjligheter än jag har fått.
Sverige är inte i skrivande stund ett jämställt land, men vi har kommit långt. En gång i tiden var den svenska strukturen lik den som råder i Afghanistan nu, och detta ger mig ett hopp om att Afghanistan också kan göra en likande utveckling.

Jenny skriver på ett sätt som verkligen talar till läsare och man känner att man också sitter med där i värmen i ett kök och lyssnar på kvinnorna som antingen själva varit ”pojkar” eller har döttrar som är. Det är en mycket vanlig och gammal tradition som man egentligen inte pratat om. Det är både accepterat och inte, och man funderar mycket själv som läsare. Den tar lite tid, men det är den värd.

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.

Nytt år – nya böcker

Det har gått och blivit 2020. Jag tror att det kommer bli ett bra år, har en hel del kul att se fram emot, men inte så mycket bok relaterat. Mitt mål i år är att läsa 15 böcker i år. Förra året blev det endast 13 stycken, hade 25 som mål i början av året. Men som mamma har man mindre tid att sitta ner och läsa. När min lilla dotter sover är det mycket som ska hinnas med och att läsa står tyvärr inte högt upp på listan. Har dock hunnit läsa ut Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes. Påbörjade den i december i hopp om att hinna klart förra året, men så blev det inte.

Jag vill tro och hoppas att 2020 är året då jag kommer igång med bloggen igen, men det är väl inte så troligt. Jag lyckas aldrig riktigt hålla i detta, även fast jag tycker det är riktigt kul att sitta och skriva, och läsa såklart.

Sen vill jag även göra om designen på bloggen, jag har aldrig riktigt blivit nöjd. Den var bättre i början, men sen tröttnade jag på det och bytte, till något som blev sämre och jag kommer inte ihåg vad jag hade från början. Inte heller detta orkar jag lägga tid på, så det är kanske inte så konstigt att jag inte blir nöjd någon gång. Men kanske är 2020 mitt år ?

Americanah

Av: Chimamanda Ngozi Adiche
Sidor (pocket): 586
Utgivningsår: 2013
Genre: Drama
Original titel: Americanah

Handling: Ifemelu och Obinze blir tillsammans som tonåringar i Nigeria. De har stora framtidsdrömmar tillsammans. En är att åka till USA för att studerar på universitet. Ifemelu lyckad få ett visum och beger sig dit för att studera. Tanken är att Obinze ska följa efter, men han får aldrig något visum.

Det går ganska bra för Ifemelu till slut, hon får jobb, vänner, träffar nya killar och startar en populär blogg om att vara svart i USA. För att vara svart i USA är en helt annan sak än att vara svart i Nigeria.

Obinze åker till England istället, men han skickas tillbaka till Nigeria eftersom han saknar papper. I Nigeria går det bra för honom, väldigt bra. Han gifter sig, får barn och blir rik. Han blir en man att räkna med.

Ifemelu återvänder till Nigeria och tar upp kontakten med Obinze igen. De var oskiljaktiga som tonåringar så hur blir det nu, när de båda är vuxna med olika erfarenheter och ansvar bortom varandra?

Omdöme: Den här boken kommer finnas kvar hos mig länge, tror och hoppas jag. Det är mycket som jag gillar med den. Karaktärerna, särskilt Ifemelu man vill inget annat än att hon ska bli lycklig och framgångsrik. Man lider med henne när hon kämpar sig framåt i USA för att få en plats i det amerikanska samhället. Det är inte lätt som invandrare att få en plats, särskilt om du är svart. Boken visade mig, tydligare än tidigare, hur priviligerad jag själv är, tack vare min hudfärg. Något som jag ha fått ifrån mina föräldrar, som jag inte kan ändra på utan bara finns där och ger mig förtur på många sätt i livet. Bara detta gjorde boken otroligt läsvärd.

Sen fångades jag av Chimamandas sätt att skriva, efter två kapitel var jag fast och ville veta allt om Ifemleu och Obinze. Boken är mest skriven ur Ifemelus perspektiv, och det är troligtvis därför hennes historia berör mig mest. Hennes karaktär får ett annat djup än vad Obinze får. Han blev en bikaraktär jag lite tvingas läsa om för att komma vidare i boken och tillbaka till Ifemelu, vilket känns tråkigt. Han borde vara intressant, men hans liv fångar aldrig riktigt mitt intresse. Ändå så gillade jag boken stark och rekommenderar den åt alla. Det är mycket mer än en kärlekshistoria som väntar på att få leva.

Mitt hjärtas oro

Av: Malou von Sivers
Sidor (inbundet): 315
Utgivningsår: 2017
Genre: Drama, Biografi

Handling:
Axel är en gift man, har två barn och är VD för sin pappas företag i Stockholm. Han är en välbärgad man och utifrån sett har han allt man kan tänkas vilja ha. Axels historia döljer dock en mörk hemlighet som han önskar att komma undan.

Sara är en ung litteraturstudent i Uppsala. Hon älskar Hjalmar Söderberg och letar efter livets mening. När de möts uppstår en tydlig och nästan ofrånkomlig attraktion. Vi får följa deras kärlekshistoria i början på 1900-talet i Stockholm och Uppsala.

Omdöme:
Jag hade hört otroligt mycket gott om denna bok innan jag läste den så mina förväntningar var ganska höga när jag började läsa. Tyvärr måste jag säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar.

Jag har flera problem med boken. Dels är det hela storyn i säg. Malou von Sivers håller på att skriva en trilogi om sin egen familjs historia och den tredje delen kommer att handla om hennes pappa och henne själv, om jag har förstått det rätt. Den här boken är dock mest fiktion, då hon inte har kunnat hitta information om hennes släkt. Jag tycker inte riktigt att den känns äkta eller trovärdig. Allt löser sig lite för bra med jämna mellanrum. Det är lite för gulligt och mysigt, inte hela tiden, men lite för ofta.

En annan ska som störde mig var alla hopp i tiden. Du vände blad och flera månader har gått. Det största hoppet var 6 år mellan två kapitel, och man var inte alls beredd på att det skulle ske. Jag känner mig lite berövad som läsare, hur mycket hinner inte hända på 6 år? Jag kan förstå att Malou behövde föra historien framåt, men just detta hopp var för långt och lite konstigt placerat.

Mitt sista problem var slutet. Det kändes lite stressat och ihop kastat. Sen vet jag inte alls om det är helt fiktion eller om det grundar sig på verkliga händelser. Det kanske var exakt det som hände, men oavsett så störde jag mig på det. Det gjorde att jag är tveksam om jag kommer fortsätta läsa Malou von Sivers böcker. I dagsläget har jag ingen lust att fortsätta och se vad som händer i deras liv.   

Livet kan börja

Av: Sheila O’Flanagan
Sidor (pocket): 443 
Utgivningsår: 2018
Genre: Chick-lit
Original titel: The missing wife

Handling:
Imogen försvinner plötsligt en dag och ingen i hennes familj vet vart hon har tagit vägen. De förstår inte alls varför hon skulle försvinna och lämna sin man Vince, som alltid har behandlat henne som en prinsessa. De verkar ha ett perfekt äktenskap. Men ingen vet hur det egentligen ser hur hemma hos Imogen och Vince.

Imogen får en chans att försvinna bort och åker till den franska lilla by hon växte upp i med förhoppningen att bygga upp ett nytt liv utan Vince. Frågan är om hon klarar det och om hon kan lyckas undkomma Vince och hans mörka hemlighet.

Omdöme:
Jag gillade boken, något jag kände på mig redan när jag läste handlingen. Jag är ett fan av Sheila O’Flanagan generellt, men denna är en av mina favoriter som hon har skrivit. Andra favoriter är Allt för dig och Familjehemligheter.

Livet kan börja fångade mig direkt och jag sträckläste den på 2-3 dagar. Jag började genast tycka om och sympatisera med Imogen, allt jag ville var att hon skulle få bli fri ifrån Vince och leva sitt eget liv. En anledning till att boken talade så mycket till mig var att det kändes så realistiskt. Hur många kvinnor finns det inte som känner sig fångade i ett äktenskap av en kontrollerande partner, och finner ingen väg ut ur det? Hur kan man lämna den perfekta mannan som bara älskar dig och står ut med alla dina små fel som han finner överallt? Alla andra ser ju hur underbar han är och hur lycklig du måste vara tillsammans med honom.

Sen måste jag väl erkänna att allt som händer både Imogen och Vince kanske sker lite för smidigt för att vara sant och troligt, men det spelar ingen roll. Boken är inte överdrivet smörig och lycklig, som vissa andra Chick-lit kan vara. Den är lite spännande, engagerade och mysig på en lagom nivå. Jag rekommenderar den varmt och särskilt nu när sommaren närmar sig.