E-böcker

Jag har alltid varit av åsikten att pappersböcker är enda och rätta sättet att läsa. Ljudböcker är i och följ sig inte fel, men det känns inte som om man läser då. Mera som att man lyssnar på en podd, och det gör jag så pass mycket att jag inte hinner eller riktigt orkar lyssna på ljudböcker också. Så jag har alltid valt en riktig bok om jag har kunnat välja. Helst pocket eftersom de är lättare och billigare. Men nu har jag upptäckt e-böcker.

Jag har ju vetat att de funnit länge och läst några. Till exempelvis Top Dogg av Jens Lapidus köpte jag i digitalt format för att de verkade inte vilja släppa den i pocket format och jag ville verkligen läsa den. Nu har jag den även i pocket i bokhyllan, tillsammans med mina andra böcker av Lapidus. Jag vill ha en komplett samling.

Smuts som jag läste för några veckor sedan fanns inte i pocket som jag ville ha den i, så då fick det bli en e-bok. Den läsningen var riktigt smidig och enkel. Det var praktiskt att alltid ha en bok i fickan och jag blev inte så trött i ögonen som jag har blivit tidigare efter en längre läsning på skärm. Detta var i och för sig en engagerande läsning, vilket kanske hjälpte. Jag gillade det så pass mycket att jag även köpt Dödergök, Alfahannen och Svikare som e-böcker. Jag har valt att köpa dem via Bokus och använder deras app Dito för att läsa. Den lämnar en del att önska, men det går som sagt riktigt bra ändå. När Svikaren är utläst ska jag läsa Bara lite till av Simona Ahrnstedt, en annan av mina favorit författare, i pocket. Det kommer nog faktiskt bli ganska många böcker lästa denna sommar, särskilt när man alltid har en med sig i mobilen.

Smuts

Av:  Katarina Wennstam
Sidor (e-bok):  333
Utgivningsår:  2007
Genre: Deckare
Serie: Justitia
Del i serie: 1 av 3
1: Smuts, 2: Dödergök, 3 Alfahanen

Handling:
Familjen Wahl verkar vara perfekt. Pappa Jonas är en framgångsrik advokat som ska i TV kommentera på en omtalad trafficingrättegång. Att det är just han som ska kommentera är egentligen helt fel.
Mamma Rebecca jobbar som Tv-chef och hon vet hur man visar upp den perfekta fasaden för alla. Perfekta huset, barnen och äktenskapet, men hon undrar vad Jonas egentligen gör alla de kvällar han jobbar över.
Dottern Emma är 14 år och hon håller på att upptäcka sin egen sexualitet. Det är spännande och samtidigt skamligt. Tänk om någon i hennes klass fick reda på vad hon drömmer om.

Omdöme:
Jag kan inte nog berätta hur mycket jag gillade den här boken. Den kommer finnas med mig länge.
Till att börja med så är det en välskriven bok som är spännande. En riktigt bladvändare som jag hade svårt att lägga ner. Men det är inte det som gör att jag kommer minnas boken, utan det är temat. Det är så mycket mer än att man får följa en polis som löser ett brott, i detta fall handlar det om trafficking och påtvingad prostitution. Vi får följa åklagaren Madeleine Edwards i rättegången i kopplerihärvan, journalisten Maria Allende som kämpar för jämställdhet och med pressetiken och hela familjen Wahl. Genom att boken handlar om flera olika personer får läsaren flera olika synsätt på samma problem, vilket jag verkligen uppskattar. Men ibland saknar man att ha en eller två huvudkaraktärer som man får djupdyka i. Dock är det inte så pass många i Smuts att man inte kan hålla reda på dem. Det är inte Game of Thrones direkt.

Det är tydligt att Katarina Wennstam är påläst och vet vad hon skriver om. Det är en fiktiv historia, men det skulle lika gärna ha hänt. Man inser det under läsningens gång och blir då både förbannad och lite rädd för omvärlden. Hur kan vissa människor vara så grymma och tänka så lite om kvinnor? Jag kommer aldrig förstå deras logik.

Boken innehåller en scen när Jonas Wahl tänker tillbaka till när han gjorde lumpen. Det är den värsta scen jag har läst och efter den var jag tvungen att sluta läsa ett tag. Men den behövde vara med i boken och man bör läsa den, för att verkligen förstår hur vidrig värld vissa kvinnor tvingas leva i. Samt vilka ”ursäkter” män använder sig av för att fri skriva sig allt ansvar. Böcker som denna behövs verkligen och ska läsas av, kanske inte alla men bra nära.

Läs Smuts, prata om den och glöm den aldrig. Sen kan du gå vidare till Dödergök, den fristående fortsättningen.

Katarina Wennstam

Jag har fått en ny favoritförfattare – Katarina Wennstam. Jag hörde talas om henne och började imponeras av henne när jag lyssnade till hennes sommarprat år 2018. Starkt lysssningstips!
Jag har precis läst ut hennes tredje bok, Alfahanen. Nu vill jag bara ta mig an nästa bok, Svikaren. Men innan det har jag tänkt skriva lite.

Wennstam skriver krimromaner, riktigt bra romaner. Men det är så mycket mera än bara välskrivna böcker. Det är aktiva kommentarer till samhälls debatten. Den första boken, Smuts, handlar om trafficing av unga kvinnor som tvingas in i prostitution. Andra boken, Dödergök, handlar om mäns våld mot kvinnor. Den tredje boken som jag precis läst handlar om sexuellt våld och våldtäkter.

Böckerna är fiktion, men det finns mycket sanning i böckerna. När man läser blir man riktigt förbannad men jämna mellanrum. För det kan inte bara hända, utan det händer hela tiden, varje dag. Kvinnor och tjejer blir varje dag utnyttjade, misshandlade, våldtagna och misstrodda i rättsprocesserna. Böckerna är så utbildande att alla borde läsa dem. Det finns scener i böckerna som är så brutala att jag var tvungen att sluta läsa ett tag, vilket gör dem ännu verkligare. Jag kan verkligen inte nog trycka på hur viktiga dessa böcker är. Läsa dem och alla andra av Katarina Wennstams böcker, det kommer i alla fall jag göra.

Mammorna

Av:  Alexandra Pascalidou
Sidor (inbunden):  345
Utgivningsår:  2018
Genre: Biografier

Handling
Detta är en intervjubok där Alexandra Pascalidou har intervjuat 20 olika mammor som alla bor i förorter till bland annat Stockholm, Malmö, Trollhättan och Karlstad. Polisen har klassat flera av dem som ”no go zoner”. De kämpar emot fattigdom, utsatthet, fördomar och hur man ska överleva när man har tvingats uppleva det värsta en mamma någonsin kan vara med om. Att bli väckt mitt i natten för att få höra att ens barn blivit skjuten och dött.

Men historierna har ett annat tema gemensamt och är större och starkare än de andra – kärleken till sina barn. Om att göra allt för dem när ingen annan vill eller bryr sig. Nu är det äntligen dags att låta mammornas röster höras.

Omdöme:
Det är en vacker och omtumlande läsning. Boken visade mig en värld som jag personligen knappt känner till. Områdena har jag hört talas om, men nästan aldrig besökt. Resor och kamper som jag aldrig har tvingats genomgå, vilket gör att jag aldrig kommer kunna förstå deras upplevelser. Det jag verkligen kan förstå med är kärleken till sitt barn, det finns verkligen inget som är större och starkare.

Mammorna är en bok som ska läsas, men inte stressas igenom. Efter vissa berättelser måste man helt enkelt pausa och bara låta känslorna som kommer få svalla. För du kommer inte lämnas oberörd när du läser denna bok och förhoppningsvis kommer din världssyn att vidgas till en mer äkta bild.

Konsten att höra hjärtslag

Av:  Jan-Philipp Sendker
Sidor (pocket):  333
Utgivningsår:  2002
Genre:  Drama, Feel-good
Original titel: Das Herzenhören
Serie: Burma
Del i serie: 1 av 3
1: Konsten att höra hjärtslag, 2: Hjärtas innersta röst, 3: Hjärtas minnen

Handling
För 4 år sedan försvann Julias pappa. Spåren efter honom slutar i Bangkok och ingen vet vad som har hänt honom. Kvar i New York finns hans fru och 2 barn, som nu är vuxna.
När Julias mamma hittar ett gammalt kärleksbrev tänka att skickas till en okänd kvinna i Burma bestämmer sig Julia för att resa dit. Hon hoppas hitta sanningen bakom försvinnandet och kanske även hennes pappa.
Det hon faktiskt finner i Burma är en otrolig kärlekshistoria mellan en blind pojke och en flicka med missbildade fötter. Men vad har de att göra med hennes pappa och vad kan man egentligen våga tro på? Finns det en kärlek som kan övervinna allt?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja gällande denna bok. Den var väl helt okej, men inte alls särskilt fantastiskt som vissa verkar tycka. Redan när jag öppnade den så kände jag att den inte skulle vara så bra eller ge mig så mycket. Dels för hur första kapitlen är skriva och dels för hur stor texten var, alltså teckenstorleken. Jag gillar när det är en mindre storlek, av någon anledning känns det mer seriöst. Det kanske är svårt att se på bilden, men detta gjorde mig avtänd på boken direkt, tyvärr.

Men självklart läste jag vidare och glömde bort teckenstorleken. Jag kom i boken rätt snabbt, men historien gav mig inte så mycket. Jag tyckte den var lite för osannolik vid flera tillfällen. Allt om Tin Wins föräldrar, farbrodern och det där att kärleken verkar kunna övervinna allt. Jag kan inte riktigt köpa det.

Med det sagt så var det ändå en bra bok, lättläst och trevlig. En mysig läsning som man mår bra av. Jag läste ut den på 3 dagar ungefär, för när jag väl kommit in en bit i den var den ändå ganska svårt att lägga ner. Det finns 2 böcker som fortsätter historien och jag är ändå ganska sugen på att läsa dem också. Jag kommer nog skriva in dem på min lista, men det lär dröja innan jag kommer dit.

Arvet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  403
Utgivningsår:  2015
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: After you
Del i serie: 2 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou lever med sorgen efter Will, det är gått 1,5 år sedan han dog, men hon kan inte fortsätta leva. Hon lovade Will att försöka leva till fullo och våga göra mera. Men hur gör man det och hur kommer man över en förlorad kärlek? När är det okej att bli kär igen och hur skulle man ens kunna lyckas med det?

Omdöme:
Boken var bra, den höll inte samma höga standard som föregångaren Livet efter dig. Tror inte att det riktigt går att toppa den heller, så det är kanske lite elakt av mig att jämföra dem. Men det var kul att läsa om Lou och hennes familj igen.
Delar av storyn hade jag lite problem med, det kändes som om allt var lite för perfekt ibland. Det är ju rätt ofta så i böcker visserligen, men jag störde mig på det denna gång. Inte så pass mycket att jag ogillade boken, men så här i efterhand gör det att jag inte riktigt vet vad jag tycker längre. Hur som helst är boken helt klart läsvärd, särskilt om man gillade Livet efter dig.

Livet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  398
Utgivningsår:  2012
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: Me before you
Del i serie: 1 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou Clark försörjer sina föräldrar genom sitt jobb på ett kafé i den lilla staden hon bor i. Hennes framtidsdrömmar är näst intill obefintliga.
Will Traynor var en framgångsrik affärsman som jobbade i London och han dejtade många olika kvinnor, ända tills han blir totalförlamad i en motorcykelolycka.

Lou blir arbetslös och börjar jobba hos Will som en kombination av assisten och sällskap. Lou är glad och optimistisk vilket är en total motsats jämfört med den mer eller mindre deprimerade Will. Deras humor, intressen och tankar om hur Wills liv bör se ut krockar, men Lou bestämmer sig för att få Will att finna lyckan i livet igen innan det är för sent.

Omdöme:
Jag hade hört ganska mycket om den här boken, särskilt när den blev filmatiserad (har inte sett den ännu), så mina förväntningar var ganska höga. Till min stora glädje blev jag inte besviken och jag slukade boken snabbt. Den hade ett större djup än vad jag trodde och vad jag ibland är van vid när det kommer till chick-lit. Dock är jag inte helt säkert på att det är en korrekt genrebeskriving.

Det är mycket mera än att Lou ska ta hand om stackars rullstolsburna Will, och det är inte heller bok där kärleken automatiskt övervinner allt.
Det är en bok om kärlek, vänskap, förståelse och en kamp om och för livet. Det är en riktigt bra bok.

Relaterat tips:
Den sanna historien om rullstolsburna Philippe och hans oväntade assistent Adbel – En oväntad vänskap

Tisdag 17:de mars 2020

Idag är en ganska grå tisdag i mars som skulle kunna vara perfekt för att sitta inne och läsa hela dagen, särskilt nu i dessa Corona tider. Det är inget man har så mycket tid till när man är mammaledig med en 10månaders, men jag måste ändå säga att jag inte har någon större lust att läsa heller. Eller jag vill läsa, men ingen av de böcker som jag håller på med; En andra chans av Jojo Moyes och Infiltratören av Lasse Wierup.

En andra chans tycker jag är lite tråkig, inte alls lika bra som dess föregångare som Livet efter dig och Arvet efter dig. Livet efter dig slukade jag fort och gillade verkligen. Arvet efter dig höll nästan samma kvalitet, men den tredje och avslutade delen fallet tyvärr lite platt. Jag har läst ungefär halva nu och ser fram emot att läsa ut den så att jag kan påbörja något nytt, inte för att jag vill veta hur den slutar. Jag tror jag vet, men jag bryr mig inte riktigt för att faktiskt sätta mig och läsa ut den.

Troligtvis kommer jag inte plocka upp Infiltratören när jag är klar med Moyes. Den är spännande och intressant, men tung att läsa. Långa och fakta tunga kapitel, vilket egentligen jag uppskattar i en biografi, men denna kan jag inte ta till mig. Jag gillade Wierups böcker om Svensk maffia och de sträckläste jag faktiskt. Men Infiltratören vill jag inte riktigt fortsätta med. Kommer nog ge den ett par chanser till för jag gillar inte att ge upp en bok helt. Jag kämpar hellre igenom en bok än att sluta läsa den. Jag gjorde det med NW av Zadie Smith 2018. Det resulterade i att jag inte läste så mycket jag hade tänkt det året och att jag tappade lusten att läsa. Har ärligt talat inte funnit den lusten igen sen NW. Så att tvinga sig igenom en bok man inte gillar kanske är en dålig ide? Tänk vilka insikter man kan komma till när man sitter och skriver lite.

Bebis sover just nu så ska nog faktiskt sätta mig med En andra chans och se om den blir lite bättre. Lite nyfiken slutet är jag nog ändå.

De förklädda flickorna i Kabul

Av:  Jenny Norberg
Sidor (pocket):  367
Utgivningsår:  2014
Genre:  Fakta, reportage

Handling
Detta är en reportagebok om verkliga människor som Jenny Norberg har träffat och pratat med vid flera tillfällen i Afghanistan.

Afghanistan är ett otroligt patriarkalt land där kvinnorna egentligen inte har någon plats utanför hemmet. En kvinnas största bedrift i livet är att föda en son. Att föda en dotter ses ofta som ett misslyckande. Har man exempelvis 4 döttrar kan man låta en av dem förklä sig som pojke för att familjen ska få högre status i området. Hennes hår klipps kort, hon får ha byxor på sig, slippa sjal och få möjligheten att göra nästan vad hon vill. Gå i skolan tillsammans med andra pojkar, leka och springa omkring, få ta mat först hemma och något att säga till om i familjen.
Men när hon närmar sig puberteten är det dags att bli flicka igen och sen gifta sig men en man som hennes familj har valt åt henne och tillslut föda en eller flera söner. Men hur går man från att vara kille och ha makt till att bli tjej och inte få göra som man vill?

Omdöme
Det var är riktigt intressant bok att läsa, men tung i vissa fall. Delvis beroende på att det är jobbigt att läsa om riktiga människor som tvingas leva ett så begränsat liv på grund av sitt kön, och dels för att jag hade lite svårt att hålla isär alla personer. Vissa återkommer igenom hela boken och andra får endast ett kapitel. För mig flyter inte läsningen på lika bra i en reportagebok som det ofta gör i en roman. Läsningen blir en annan när det är verkliga människor som inte kommer få ett garanterat lyckligt slut som du får i nästan varje roman man läser.

Med detta sagt så gillade jag ändå boken. Som feminist och stark troende på jämställdheten var detta är bra bok att läsa, för att få en helt annan syn på jämställdheten och bli varse om hur andra kvinnor faktiskt lever. Jag har flera gången under läsningen blivit tacksam att jag och min dotter får leva i Sverige. Vi har så många möjligheter och jag kommer göra mitt bästa för att min dotter ska få ännu fler och bättre möjligheter än jag har fått.
Sverige är inte i skrivande stund ett jämställt land, men vi har kommit långt. En gång i tiden var den svenska strukturen lik den som råder i Afghanistan nu, och detta ger mig ett hopp om att Afghanistan också kan göra en likande utveckling.

Jenny skriver på ett sätt som verkligen talar till läsare och man känner att man också sitter med där i värmen i ett kök och lyssnar på kvinnorna som antingen själva varit ”pojkar” eller har döttrar som är. Det är en mycket vanlig och gammal tradition som man egentligen inte pratat om. Det är både accepterat och inte, och man funderar mycket själv som läsare. Den tar lite tid, men det är den värd.

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?