Månad: augusti 2015

Dubbelbokat

 

Dubbelbokat

Av: Madeleine Wickham (Sophie Kinsella)
Sidor (pocket): 272
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: Sleeping arangements
Genre: Chick-lit

Handling
Chloe och Philip har haft ett par tuffa månader. Hon har tröttnat på sitt jobb och Philip är deprimerad då han inte vet om man kommer bli av med jobbet eller inte. För att komma ifrån så åker de till Spanien, där de får låna Chloes vän Gerards hus i en vecka.

Hugh och Amanda är inte helt lyckliga längre.  Amanda spenderar dagarna med barnen och att renovera huset. Hugh å andra sidan jobbar dagarna i ända och träffar knappt sina döttrar. Som tur är har hans vän Gerard lånat åt sitt hus i Spanien till dem i en vecka.

När de båda familjerna kommer fram till huset inser de att de har blivit dubbelbokade av Gerard. Kan de samsas i huset eller blir spänningen för hög?

Omdöme
Jag har  läst nästan alla böcker av Sophie Kinsella. Hennes riktiga namn är Madeleine Wickham och jag trodde då att denna bok skulle hålla samma nivå som de böcker Kinsella har skrivit. Till min besvikelse hade jag ganska stora problem med den här boken. Till en början så var den ganska fånig och karaktärerna hade inget större djup, jag gillade inte riktigt någon av dem. Några av de val som de gjorde kan jag inte heller förstå och jag blev ganska irriterad på dem.

Boken var ganska lättläst och är kanske gjord för att passa lata dagar vid poolen, men jag skulle hellre läsa en bok som ger mig en bra känsla när den är slut än att läsa om denna. Tyvärr måste jag nog säga att jag inte kommer läsa fler Madeleine Wickham böcker. Dock tror jag att om det kommer ut en ny bok under namnet Sophie Kinsella så kommer jag att läsa den. Det är intressant hur en person kan skriva så olika.

När jag inte hade nåt

Av: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Sidor (inbunden): 245
Utgivningsår: 2014
Genre: Självbiografi

Handling
Detta är Ison Glasgows historia. Idag är Ison känd som en del av hiphopduon Ison och Fille, men hans uppväxt har varit allt annat än guld och gröna skogar. När han var 5 år flyttade han och hans mamma ifrån USA till Stockholm för att bo tillsammans med Isons pappa, rastafarin ifrån Barbados. När pappan flyttar tillbaka till Barbados får Ison och hans mamma klara sig själva på Stockholms gator. I flera år kämpar de emot hemlösheten och efter att hitta sin plats i samhället.

Omdöme
En av 2015 års favoriter, något jag kan säga även fast nästan halva året är kvar. Jag lyssnade på Isons sommarprat i p1 ifrån 2012 innan jag läste boken. Det var då jag fick höra om boken och kände direkt att jag var tvungen att läsa den. Hans sommarprat handlar också om uppväxten och är en mer kortfattad version av boken. Jag kan rekommendera båda.

En anledning till att jag gillade boken är att jag gillar Ison och hans musik, men den största anledningen är ändå att den är välskriven och väcker massor med känslor. Om man aldrig har bott på gatan tror jag inte att det går att föreställa sig hur det är, men jag tycker ändå att boken lyckas med att frambringa känslan av att inte ha ett eget hem. Man känner orättvisan som hela tiden slår emot dem och den stora kamp Isons mamma hela tiden gör. Det bästa ordet som kan beskriva boken är nog ändå känslostorm, en vacker sådan. Jag blev imponerad av deras vilja och kamp och boken lämnade mig en vilja göra mer. Mer för alla som inte har något och mer för mig och mina drömmar. Vill man, så kan man.

Orange is the new black

Av: Piper Kerman
Sidor (pocket): 344
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi

Handling
När Piper var ung och dum träffade hon en tjej som skulle komma att förändra hennes liv. Tjejen blev hennes flickvän och Piper hjälper henne med sina affärer. Affärerna är ganska ovanliga då de innebär drogsmuggling. Piper går med på att smuggla pengar. Tio år senare kommer hennes förflutna ikapp henne och hon blir dömt till femton månaders fängelse. Fängelset är inte alls vad hon hade tänkt sig, men även fast det är fullt av maktspel, affärsuppgörelser och krossade drömmar så finner Piper både vänskap och värme i fängelset.

Omdöme
Det var ett par månader sedan som jag läste boken och kommer inte exakt vad jag tyckte, men i generella drag. Jag gillade boken, men tyckte att den var något seg och lite händelsefattig. Det är fler beskrivningar av saker och personer än faktiska händelser. Jag känner att det är lite svårt att kritisera en självbiografi, eftersom det berättar vad som faktiskt har hänt en person. Men det var fortfarande en bra och intressant bok. Jag har aldrig förut läst en biografi ifrån ett fängelse, vilket var en ny spännande värld.

Tv-serien
Det finns en tv-serie som har samma namn som boken. Ifall man har sett tv-serien så måste man förstå att boken bara är en förgrund till tv-serien och att de är två skilda historier. Med det sagt så vill jag säga att tv-serien är riktigt bra. Den är inte heller som andra tv-serie som jag har sett, vilket är upplyftande. Men efter att ha läst boken skulle jag vilja säga att den inte ger en rättvis bild av ett amerikanskt kvinnofängelse. Man måste vara beredd på vissa grova scener och ord, men det är det som gör serien så bra. Den känns äkta, om man känner för alla karaktärer, även dem som utmålas till att vara ”the bad guys”. Den är värd att titta på, själv kommer jag att titta på säsong tre snart.

Jag kommer sen

Av: Eva Wiklund
Sidor (pocket): 413
Utgivningsår: 2011
Genre: Biografi

Handling
Den 30de oktober 1998 inträffade en av de värsta bränder i Sveriges historia, diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg. 63 ungdomar avled i branden och hundratals människors liv förändrades för alltid. Anne-Britt Söderberg var en av dem när hon förlorade sin 16åriga dotter Johanna i branden. Boken berättar vem Johanna var och hur Anne-Britt får det värsta beskedet en förälder kan få, identifieringen av dottern, begravningen och sen vidare i livet. Kan man ens komma vidare? Vi får följa Anne-Britt genom den värsta tiden i hennes liv.

Omdöme
Det här var den värsta boken jag någonsin har läst. Inte alls för att den var dåligt skriven eller konstig, utan för när man läser om brandnatten får man en enorm känslostorm. Jag var flera gånger tvungen att lägga ner boken eftersom det var så jobbigt att läsa. Början av boken handlar om Johannas barndom och liv. Du lär känna henne och glömmer bort lite hennes öde. Vilket gör brandnatten ännu svårare att läsa. Jag funderade på att inte läsa klart boken, för då skulle Johanna och de 62 andra i mina ögon fortfarande vara i livet.

Man blir imponerad av Anne-Britt som verkar ha en otrolig kraft att vilja kämpa och hjälpa andra, ett tema som finns med igenom hela boken. Samtidigt känner man hennes smärta och sorg. Man förstår att allt hon gör är hennes sorghantering, men man får höra hur andra hanterar det. Johannas pappa, som endast har en biroll i boken, bär på mycket ilska i flera år innan han kan börja förlåta. Det är hans sorghantering.

Eva Wiklund, författaren, har inte bara intervjuat Anne-Britt, utan flera överlevare, vänner till Johanna, poliser, åklagare, politiker och familjemedlemmar. Det ger en större helhetsbild av hela förloppet om vad som faktiskt hände och hur man kan gå vidare. Boken är full av alla känslor som finns och de känns äkta. Den är varm och gripande. Läs den.

En oväntad vänskap

Av: Abdel Sellou
Sidor (pocket): 232
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Tu as changé ma vie (Engelsk titel: You changed my life)
Genre: Biografi, självbiografi

Handling
Abdel Sellou är ung och har varit smågangster sen han var tonåring. Allt han vill är få ut sina bidragspengar och för att få dem behöver han få en underskrift att han varit på anställningsintervju. Intervjun är som personlig assistent för en stenrik totalförlamad man som skadade sig i en skärmflygningsolycka. Abdel vill inte ha jobbet, men han blir ändå erbjuden det. Ännu mer förvånande så tackar han ja och stannar i tio år.

Omdöme
Boken var mycket bra och gripande. Jag fastnade direkt och läste ut den på ett par dagar. Först får man höra om Adbels barndom och när han växte upp i Paris förorter. Sedan får vi följa med honom upp i tonåren och sedan till Philippe Pozzo di Borgo. Läsaren får växa upp tillsammans med Abdel och lära känna de båda männen och blir vän med dem. Man blir även fascinerad av dem båda och deras vänskap. Man förstår att de blir vänner, de komplimenterar varandra. Som läsare förstår man att de behöver varandra innan de själva verkar göra det, något som gör läsupplevelsen bättre. Jag gillar att veta sådana saker lite innan karaktärerna gör det, vet inte riktigt varför.

Filmen
Det kom även en film med samma namn 2011. Jag gillade även filmen, som jag såg efter att jag hade läst boken. I boken så finns det några kommentarer till saker i filmen som inte är sanna, och tänkte att jag visste ungefär vad jag hade att förvänta mig när jag såg den. Självklart är filmen ändrad till att passa på den vita duken, så är det med alla böcker som någon gång blir en film. Men det är fortfarande en bra film. Den är på självklart på franska, något som kändes konstigt i början då jag är mest van vid att se engelskspråkiga filmer. Efter kanske en kvart eller så var jag så inne i filmen och kände så mycket för alla karaktärer att jag inte tänkte att de talade franska. Att döma en film efter vilket språk som talas tycker jag är helt befängt och konstigt.

Filmen gav mig samma varma känsla som boken gjorde, och den kändes mycket välgjord. Båda rekommenderar jag varmt.

 

Very Good Lives

Av: J. K. Rowling
Sidor: 70
Utgivningsår: 2015
Genre: Tal, biografi

Den här boken är ett tal som J. K. Rowling höll ett tal på Harvard University 2008 inför avgångsklassen. Talet är inspirerande och Rowling berättar om henne själv, när hon var ung och gick ut från universitet. Hon berättar om misstag hon har gjort i sitt liv och lyfter fram vikten att faktiskt låta sig själv misslyckas. Eftersom att man lär sig otroligt mycket av sina misslyckanden och kan bli starkare av det. Hon berättar även om vikten av fantasi också, att tack vare den så kan man uppnå sina drömmar och att man alltid ska drömma.

Jag gillade verkligen den här boken. Det enda jag inte gillade var att den är riktigt kort, men eftersom talet inte var längre så kan ju boken inte vara längre. Jag blev både upplyft och inspirerad av att läsa boken och rekommenderar den. Dock så tror jag att den endast finns på engelska just nu. Jag vet inte om den kommer att översättas, men jag tror att ganska många kan läsa den eftersom den inte är särskilt lång eller svår engelska. Gillar man J. K. Rowling så tycker jag att den är mer eller mindre ett måste i bokhyllan, särskilt eftersom vinsterna går till välgörenhetsorganisationen Lumos som Rowling har skapat. Köp den, läs den, älska den.

Pojken i randig pyjamas

Av: John Boyne
Sidor (pocket): 173
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: The Boy in the Striped Pyjamas
Genre: Historia, drama

Handling
Bruno är 9 år och bor i Berlin tillsammans med hans familj. Det är början av 1940-talet och andra världskriget härjar för fullt. Kriget är ingenting som Bruno bryr sig särskilt mycket om, han vill mest utforska världen och leka med sina tre bästa kompisar. Men så kommer en dag då mamma säger att hela familjen ska flytta ifrån Berlin eftersom pappa har fått ett nytt, viktigt jobb inom militären. Det nya huset är mycket mindre, och sämre än i det i Berlin och det ligger mitt ute på landet där det inte finns någonting alls. Förut om ett jättehögt stängsel och på andra sidan om det massor med människor som alla har randiga pyjamasar på sig. Bruno vet inte vilka de är eller vad de gör där. Han lär känna Shmuel, en annan 9årig pojke som bor på andra sidan stängslet och de blir vänner. Genom Shmuel får Bruno en första inblick i grymheterna som pågick under andra världskriget.

Omdöme
Jag gillade grundidén till den här boken, vilket gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på den. Dock levde den inte upp till dem och jag har vissa problem med boken. Karaktärerna, särskilt Bruno, verkar alla nästan lite dumma. Både Bruno och hans äldre syster verkar vara mycket yngre än de ska vara. De verkar inte ha någon som helst omvärldsuppfattning eller veta om att det pågår ett krig eller att det finns människor som inte har det lika gott ställt som de har det. Bruno visste till exempel inte vem Hitler var, och då var ändå hans pappa högt uppsatt i Hitlers militär eller vad nazi-hälsningen innebär.

En annan sak som störde mig var att boken upprepade vissa små saker om och om igen på precis samma sätt. Enligt mig fungerar det bara när det är en lång bok och läsaren kan ha glömt bort något som hände tidigare i boken. Det blir störande när boken är kortare än 200 sidor lång.

Jag hade även vissa problem med slutet, jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Det blev konstigt, men jag förstår samtidigt att han skrev det så. Omständigheterna är lite motsägelsefulla i min mening.

Den sista saken jag har funderat kring gällande boken är vilken som är den egentliga tilltänkta läsaren. Om det är barn eller tonåringar som inte har jättebra koll på andra världskriget eller om det är för vuxna. Jag tyckte i alla fall att den kändes för lätt, både i språket och i handlingen. Det var en knepig bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tänka och tycka om. Jag vill gilla den, men det är svårt. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den till särskilt många faktiskt, även fast boken inte var dålig egentligen. Jag tror den hade varit bättre om man hade fått mer, mer detaljer, mer inblick i Bruno och hans familj, mer av Shmuel och kanske ett annat slut.

Barnmorskan i East End – en sann berättelse från 1950-talets London

Av: Jennifer Worth
Sidor (pocket): 381
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Call the Midwife -A True Story of the East End in the 1950s
Genre: Biografi, historia, drama
Serie: Barnmorskan i East End
Del i serien: 1 av 3

Handling
Jennifer Worth jobbade som barnmorska och sjuksköterska i 20 år i de fattigaste delarna i London. Den här är den första delen i hennes biografi om hennes arbete. Det är en övergripande historia om hennes arbete som utgår ifrån ett kloster och flera små historier om alla de kvinnor, barn och familjer som hon träffade i arbetet. Hon går igenom den medicinska delen av förlossningar och jämför dem med dagens teknik. I vissa fall jämför hon även vardagslivet under 50-talet med 2000-talet.

Omdöme
Jag gillade även denna bok, den uppfyller flera av mina krav för en bra bok. Det är en biografi, den är historisk och den är baserad på faktiska händelser. Sen gillar jag självklart nya fiktiva böcker också.

Men jag gillade även att hon jämför med nutidens medicin, eftersom det ett bra perspektiv på hur mycket världen har utvecklats och det gjorde mig tacksam att jag lever i den tid jag lever i. Hade jag levt under 50-talet hade troligtvis redan haft ett par barn, om jag hade överlevt den första förlossningen. Men mödra- och barndödligheten hade sjunkit redan under 50-talet. Jag vet inte hur mycket som händer i boken faktiskt hände på riktigt, vissa saker känns lite för bra för att vara sanna, men det drar inte ner på helhets intrycket av boken. Jag läste ut boken på ett par dagar hade mycket bra läsupplevelse. Jag ser fram emot att läsa de andra två delarna också.

Värt att nämna är kanske att det även finns en tv-serie som är baserad på böckerna som har samma namn, Barnmorskan i East End. Jag har ännu inte sett den, men har tänkt att göra det någon gång. Eventuellt så kommer det en recension på den också här.

The Mystery of Mercy Close

The Mystery of Mercy Close

Av: Marian Keyes
Sidor (pocket): 582
Utgivningsår: 2012
Genre: Chick-lit, Romantik
Serie: Walsh Family
Del i serien: Fem

Handling
Nu har vi kommit fram till den yngsta systern i familjen Walsh, Helen. Hon har alltid varit den som inte riktigt haft fokus på något och aldrig kunnat avsluta någonting. Men hon hittade sitt kall och blev privat detektiv och startade till och med en egen firma. När hon blir kontaktad av sitt ex, Jay Parker, om att hitta en försvunnen man kastas Helens liv omkull. Hon träffar nästan inte sin pojkvän, Artie, och hon faller snabbt tillbaka ner i mörkret som hon hade kämpat sig ut ur ett par år tidigare. Frågan är nu vad hon ska tro på, vem hon kan lita på och om hon kommer att lösa fallet?

Omdöme
Jag gillade boken, vilket jag trodde att jag skulle göra eftersom jag har gillat alla böcker av Marian Keyes jag har läst, vilket är nästan alla. Det här var nog den första som jag läste på originalspråket, engelska, något jag tror gjorde boken bättre. Jag är en av dem som anser att en bok ska egentligen läsas på originalspråket.

Nu till boken. Det här var nog en av de första chick-lit böckerna jag har läst som även är en deckare, men det är långt ifrån en hemsk och obehaglig deckare fylld med blodiga scener. Perfekt som du är som mig, gillar lite spänning men inte blodet. För boken är spännande, jag undrade igenom hela bok ifall hon skulle hitta den försvunna personen och var han kunde hålla hus någonstans. Samtidigt som detektiv fallet pågår får man höra Helens historia, både med Jay, hur hon träffade Artie och nästan den viktigaste delen (för mig åtminstone) hennes tidigare depression. Jag tyckte att det var upplyftande att läsa om depressionen, eftersom det är en sjukdom som det inte talas om särskilt mycket om. Den behöver att lyftas fram i ljuset mycket mera tycker jag. Det var även upplyftande eftersom jag kände igen mig i vissa känslor och vetskapen om att inte vara ensam med dessa känslor och tankar gör dem lättare, även fast det är en fiktiv karaktär. Samtidigt är boken lättsam och underhållande, precis som alla tidigare av Keyes böcker.

Jag måste nog säga att det här är en av mina favoriter av Marian Keyes böcker, den har i princip allt som man kan önska av en bok.

Serien Walsh Family
Serien innehåller fem böcker, en bok per de fem systrarna. Det kanske är bäst att läsa dem i rätt ordning, men långt ifrån ett måste då de är fristående ifrån varandra. Men alla böckerna innehåller lite hintar om de andra systrarna och vad de har för sig och gjort tidigare. Vill man inte vet någonting alls i förväg, läs dem i rätt ordning. Men jag rekommenderar dem varmt.