När jag inte hade nåt

Av: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Sidor (inbunden): 245
Utgivningsår: 2014
Genre: Självbiografi

Handling
Detta är Ison Glasgows historia. Idag är Ison känd som en del av hiphopduon Ison och Fille, men hans uppväxt har varit allt annat än guld och gröna skogar. När han var 5 år flyttade han och hans mamma ifrån USA till Stockholm för att bo tillsammans med Isons pappa, rastafarin ifrån Barbados. När pappan flyttar tillbaka till Barbados får Ison och hans mamma klara sig själva på Stockholms gator. I flera år kämpar de emot hemlösheten och efter att hitta sin plats i samhället.

Omdöme
En av 2015 års favoriter, något jag kan säga även fast nästan halva året är kvar. Jag lyssnade på Isons sommarprat i p1 ifrån 2012 innan jag läste boken. Det var då jag fick höra om boken och kände direkt att jag var tvungen att läsa den. Hans sommarprat handlar också om uppväxten och är en mer kortfattad version av boken. Jag kan rekommendera båda.

En anledning till att jag gillade boken är att jag gillar Ison och hans musik, men den största anledningen är ändå att den är välskriven och väcker massor med känslor. Om man aldrig har bott på gatan tror jag inte att det går att föreställa sig hur det är, men jag tycker ändå att boken lyckas med att frambringa känslan av att inte ha ett eget hem. Man känner orättvisan som hela tiden slår emot dem och den stora kamp Isons mamma hela tiden gör. Det bästa ordet som kan beskriva boken är nog ändå känslostorm, en vacker sådan. Jag blev imponerad av deras vilja och kamp och boken lämnade mig en vilja göra mer. Mer för alla som inte har något och mer för mig och mina drömmar. Vill man, så kan man.

Det här inlägget postades i Biografi, Självbiografi, Svenskt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *