Berättelsen om Pi

Berättelsen om Pi

Av: Yann Martel
Sidor (e-bok): 350
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: Life of Pi
Genre: Äventyr, drama

Handling
Pi är är ung pojke ifrån Indien. Han lever tillsammans med sina föräldrar och sin äldre bror och tillsammans driver hela familjen ett zoo. Pi och hans pappa är särskilt stolta över zoo:t och de tar väl hand om sina djur. Pi är inte bara intresserad av djuren, utan också av religion. Han växer upp som hindu, men under sina unga år blir han även både kristen och muslim. Pi finner något gott och givande i alla religioner.

Efter ett par år bestämmer sig familjen för att sälja sitt zoo och alla djur till diverse andra zoo:n och flytta till Kanada. Allting går som planerat och en dag går hela familjen samt en stor del av djuren ombord ett fartyg och påbörjar den ganska långa resan till Kanada. Men en blir det en fruktansvärd storm och fartyget förliser. De enda som överlever är Pi och Richard Parker, en bengalisk tiger. Detta är berättelsen om hur de två spenderade 227 dagar tillsammans i en livbåt.

Omdöme
Jag ville verkligen gilla den här boken. Jag trodde att den skulle vara riktigt bra, vilket troligen gjorde att min besvikelse blev större. Tyvärr fick jag kämpa mig igenom den utan att finna boken särskilt underhållande. Den var inte särskilt händelserik eller spännande, utan det var ganska mycket samma hela tiden. Boken är även uppdelad i två delar, en som handlar om livet i Indien och den andra om båten. Den första delen ville jag bara komma fram till båtdelen, för att få lite mer action. Tyvärr var det inget som direkt uppfylldes.

Jag säger inte alls att boken var kass på något vis, men den är lite händelsefattig. Den är inte så lång och jag tycker nästan att den skulle kunnat varit kortare och fortfarande få med alla viktiga delar. Sedan tyckte jag slutet var något abrupt och att Yann Martel skulle ha kunnat gjort mera med det.

Jag hade tänkt att först läsa boken och sedan se filmen, ända sedan filmen kom ut. Men nu är jag inte lika säker på om film är värd att se längre. Jag vill minnas att jag har hört någon säga att den också var lite seg och tråkig. Men jag kanske kollar på den en höstdag, när jag inte har något bättre för mig.

Det här inlägget postades i Drama och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.