Månad: januari 2017

Min mormor hälsar och säger förlåt

Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 448
Utgivningsår: 2014
Genre: Komedi

Handling
Elsa är sju år gammal, hon bor med sin mamma och mammas kille George. I samma lägenhetshus bor även Elsas mormor. Mormor är Elsas bästa vän och tillsammans brukar de besöka fantasilandet ”Landet nästan vaken” och kungariket Miamas. Kungariket är uppbyggt av olika sagor som Elsas mormor hittar på.

Elsa har inga andra vänner direkt och är något av en besserwisser, vilket är en av anledningarna hon har haft svårt att få vänner.

Mormor gör som hon själv vill. Kör bil fast hon inte har körkort, skjuter med ett paintball gevär ut från balkongen. Det mesta hon gör, gör hon för Elsas skull och visa henne att det är okej att vara annorlunda. Mormor är Elsas hjälte ända fram till den dagen hon blir sjuk och sedan dör. När mormor har gått bort får Elsa ett brev från Mormor med ett uppdrag, att hjälpa mormor att be om ursäkt till flera olika personer.

Omdöme
Jag hade vissa förväntningar på boken. Jag gillade Backmans ”En man som heter Ove”, även fast den var lite seg i början. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” tyckte jag också var seg i början och jag satt och väntade på att den skulle komma igång precis som Ove gjorde, men det kom aldrig.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt gilla någon karaktär i boken. Elsa är sju år men beter sig i vissa fall som 20 år, och ibland verkar hon inte fatta någonting. Det är väl egentligen så en sjuåring är kanske, men hon var inte riktigt sympatisk nog att gilla. Inte heller osympatisk nog att gilla. Utöver det, så var mormor skum och konstig. I vissa fall rolig, men i fler fall irriterande.

Hela boken bygger upp till ett crescendo där man ska få veta varför mormor skickade ut Elsa till alla dessa människor, och man får svar i slutet. Men jag tyckte att det var ologiskt och lite fram krystat. Nej, boken var inte så bra som jag hoppades vilket gjorde mig lite besviken. Jag tror att boken försöker vara roligare och mysigare än vad den faktiskt är, tyvärr.

 

Kvinnan på tåget

Av: Paula Hawkins
Sidor: 396 (stor pocket)
Utgivningsår: 2015
Genre: Deckare/Thriller
Original titel: The Girl on the train

Handling
Rachel tar samma tåg varje morgon och kväll. Hon, lik som många andra pendlar varje dag in till London. Enda skillnaden är att Rachel inte har något jobb att gå till för att hon är alkoholiserad och arbetslös. Hennes man lämnade henne och hennes rumskompis verkar vara uppenbart störd av att de bor tillsammans. Hon har ingenting som egentligen talar för henne. Hon åker tåg, dricker och tittar på människorna som bor utmed spåret. Tåget passerar varje dag ett par som bor i sitt hus intill spåret. Rachel har döpt dem till Jess och Jason och gett dem ett perfekt liv, lika perfekt som hennes eget var en gång. En dag ser hon något som förändrar allt och Rachel måste nu bevisa att hon är mer än bara en kvinna på tåget.

Omdöme
Jag gillade boken, jag läste ut den på en dag. Jag fastnade ganska direkt. Redan i första kapitlet både känner med Rachel samtidigt som hon är patetisk, vilket gör henne irriterande. Men man vill fortfarande veta vad som har lett henne fram till punken att åka tåg och dricka varje morgon och kväll. Samtidigt får man följa Anna, Rachels ex-mans nya fru och Megan som är Jess ifrån Rachels perfekta par. Megan försvinner spårlöst och de tre kvinnornas liv sammanvävs. Bok hoppar mellan nu och dåtid, vilket gör det hela lite mer spännande. Personligen gillar jag böcker som hoppar i tiden och mellan personer, när det görs på ett snyggt sätt och för storyn framåt.

Allt eftersom byggs en bild upp om vad som har hänt Rachel tidigare och vad som hände när Megan försvann. Strax innan man får det sista förklarat räknade jag ut vad som hade hänt. Något som gjorde att jag gillade boken ännu mer, för att jag kände mig smart. Hawkins visste precis vad hon gjorde när hon skrev boken. För jag tycker att den är välskriven och absolut värd att läsa. Den är inte läskig eller särskilt obehaglig som andra deckare kan vara. Jag gillar inte super blodiga böcker vilket var en ytterligare anledning till att Kvinnan på tåget passade mig.

Filmen
Det har även kommit en film med samma namn som boken. Jag har inte sett filmen, men tror att den har fått ganska god kritik. Jag ska försöka se filmen och bara försöka jämföra den lite med boken. Det är dags att lära sig att boken är sak och filmen är en helt annan.