Kategori: Drama

Arvet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  403
Utgivningsår:  2015
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: After you
Del i serie: 2 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou lever med sorgen efter Will, det är gått 1,5 år sedan han dog, men hon kan inte fortsätta leva. Hon lovade Will att försöka leva till fullo och våga göra mera. Men hur gör man det och hur kommer man över en förlorad kärlek? När är det okej att bli kär igen och hur skulle man ens kunna lyckas med det?

Omdöme:
Boken var bra, den höll inte samma höga standard som föregångaren Livet efter dig. Tror inte att det riktigt går att toppa den heller, så det är kanske lite elakt av mig att jämföra dem. Men det var kul att läsa om Lou och hennes familj igen.
Delar av storyn hade jag lite problem med, det kändes som om allt var lite för perfekt ibland. Det är ju rätt ofta så i böcker visserligen, men jag störde mig på det denna gång. Inte så pass mycket att jag ogillade boken, men så här i efterhand gör det att jag inte riktigt vet vad jag tycker längre. Hur som helst är boken helt klart läsvärd, särskilt om man gillade Livet efter dig.

Livet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  398
Utgivningsår:  2012
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: Me before you
Del i serie: 1 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou Clark försörjer sina föräldrar genom sitt jobb på ett kafé i den lilla staden hon bor i. Hennes framtidsdrömmar är näst intill obefintliga.
Will Traynor var en framgångsrik affärsman som jobbade i London och han dejtade många olika kvinnor, ända tills han blir totalförlamad i en motorcykelolycka.

Lou blir arbetslös och börjar jobba hos Will som en kombination av assisten och sällskap. Lou är glad och optimistisk vilket är en total motsats jämfört med den mer eller mindre deprimerade Will. Deras humor, intressen och tankar om hur Wills liv bör se ut krockar, men Lou bestämmer sig för att få Will att finna lyckan i livet igen innan det är för sent.

Omdöme:
Jag hade hört ganska mycket om den här boken, särskilt när den blev filmatiserad (har inte sett den ännu), så mina förväntningar var ganska höga. Till min stora glädje blev jag inte besviken och jag slukade boken snabbt. Den hade ett större djup än vad jag trodde och vad jag ibland är van vid när det kommer till chick-lit. Dock är jag inte helt säkert på att det är en korrekt genrebeskriving.

Det är mycket mera än att Lou ska ta hand om stackars rullstolsburna Will, och det är inte heller bok där kärleken automatiskt övervinner allt.
Det är en bok om kärlek, vänskap, förståelse och en kamp om och för livet. Det är en riktigt bra bok.

Relaterat tips:
Den sanna historien om rullstolsburna Philippe och hans oväntade assistent Adbel – En oväntad vänskap

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?

Americanah

Av: Chimamanda Ngozi Adiche
Sidor (pocket): 586
Utgivningsår: 2013
Genre: Drama
Original titel: Americanah

Handling: Ifemelu och Obinze blir tillsammans som tonåringar i Nigeria. De har stora framtidsdrömmar tillsammans. En är att åka till USA för att studerar på universitet. Ifemelu lyckad få ett visum och beger sig dit för att studera. Tanken är att Obinze ska följa efter, men han får aldrig något visum.

Det går ganska bra för Ifemelu till slut, hon får jobb, vänner, träffar nya killar och startar en populär blogg om att vara svart i USA. För att vara svart i USA är en helt annan sak än att vara svart i Nigeria.

Obinze åker till England istället, men han skickas tillbaka till Nigeria eftersom han saknar papper. I Nigeria går det bra för honom, väldigt bra. Han gifter sig, får barn och blir rik. Han blir en man att räkna med.

Ifemelu återvänder till Nigeria och tar upp kontakten med Obinze igen. De var oskiljaktiga som tonåringar så hur blir det nu, när de båda är vuxna med olika erfarenheter och ansvar bortom varandra?

Omdöme: Den här boken kommer finnas kvar hos mig länge, tror och hoppas jag. Det är mycket som jag gillar med den. Karaktärerna, särskilt Ifemelu man vill inget annat än att hon ska bli lycklig och framgångsrik. Man lider med henne när hon kämpar sig framåt i USA för att få en plats i det amerikanska samhället. Det är inte lätt som invandrare att få en plats, särskilt om du är svart. Boken visade mig, tydligare än tidigare, hur priviligerad jag själv är, tack vare min hudfärg. Något som jag ha fått ifrån mina föräldrar, som jag inte kan ändra på utan bara finns där och ger mig förtur på många sätt i livet. Bara detta gjorde boken otroligt läsvärd.

Sen fångades jag av Chimamandas sätt att skriva, efter två kapitel var jag fast och ville veta allt om Ifemleu och Obinze. Boken är mest skriven ur Ifemelus perspektiv, och det är troligtvis därför hennes historia berör mig mest. Hennes karaktär får ett annat djup än vad Obinze får. Han blev en bikaraktär jag lite tvingas läsa om för att komma vidare i boken och tillbaka till Ifemelu, vilket känns tråkigt. Han borde vara intressant, men hans liv fångar aldrig riktigt mitt intresse. Ändå så gillade jag boken stark och rekommenderar den åt alla. Det är mycket mer än en kärlekshistoria som väntar på att få leva.

Mitt hjärtas oro

Av: Malou von Sivers
Sidor (inbundet): 315
Utgivningsår: 2017
Genre: Drama, Biografi

Handling:
Axel är en gift man, har två barn och är VD för sin pappas företag i Stockholm. Han är en välbärgad man och utifrån sett har han allt man kan tänkas vilja ha. Axels historia döljer dock en mörk hemlighet som han önskar att komma undan.

Sara är en ung litteraturstudent i Uppsala. Hon älskar Hjalmar Söderberg och letar efter livets mening. När de möts uppstår en tydlig och nästan ofrånkomlig attraktion. Vi får följa deras kärlekshistoria i början på 1900-talet i Stockholm och Uppsala.

Omdöme:
Jag hade hört otroligt mycket gott om denna bok innan jag läste den så mina förväntningar var ganska höga när jag började läsa. Tyvärr måste jag säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar.

Jag har flera problem med boken. Dels är det hela storyn i säg. Malou von Sivers håller på att skriva en trilogi om sin egen familjs historia och den tredje delen kommer att handla om hennes pappa och henne själv, om jag har förstått det rätt. Den här boken är dock mest fiktion, då hon inte har kunnat hitta information om hennes släkt. Jag tycker inte riktigt att den känns äkta eller trovärdig. Allt löser sig lite för bra med jämna mellanrum. Det är lite för gulligt och mysigt, inte hela tiden, men lite för ofta.

En annan ska som störde mig var alla hopp i tiden. Du vände blad och flera månader har gått. Det största hoppet var 6 år mellan två kapitel, och man var inte alls beredd på att det skulle ske. Jag känner mig lite berövad som läsare, hur mycket hinner inte hända på 6 år? Jag kan förstå att Malou behövde föra historien framåt, men just detta hopp var för långt och lite konstigt placerat.

Mitt sista problem var slutet. Det kändes lite stressat och ihop kastat. Sen vet jag inte alls om det är helt fiktion eller om det grundar sig på verkliga händelser. Det kanske var exakt det som hände, men oavsett så störde jag mig på det. Det gjorde att jag är tveksam om jag kommer fortsätta läsa Malou von Sivers böcker. I dagsläget har jag ingen lust att fortsätta och se vad som händer i deras liv.   

Carolines arv

Av: Katherine Webb 
Sidor (pocket): 462 
Utgivningsår: 2011 
Genre: Drama 
Original titel: The Legacy 

Handling: 
Systrarna Erica och Beth åker till familjegården för att rensa bland deras bortgångna mormors saker och se om de själva vill bo på gården de spenderade alla sina somrar som barn. Fram tills det år som deras kusin Henry försvann spårlöst, något som fortfarande är ett öppet sår i familjen. 
Beth vill inget annat än att lämna gården eftersom hennes tidigare depression triggas av att vara där. Erica å andra sidan vill gräva i Henrys försvinnande för att en gång för alla få veta vad som hände med honom. När hon gräver bland mormoderns saker hittar hon brev ifrån hennes gammelmormor som också verkar ha haft många hemligheter i livet. 

Omdöme: 
Jag gillade boken, den har stått i min bokhylla i flera år innan jag började läsa den. Nu känner jag att jag borde ha läst den så fort jag fick den. Detta är verkligen en bok i min smak.  

Vi får följa både Erica och Beth i nutidens London och gammelmormor Caroline i 1900-talets USA där hon försöker anpassa sig till livet utan betjänter på prärien i USA.  
Att historien hoppar mellan tidigt 1900-tal och nutid är något jag gillar, och att man kan sitta och leta efter ledtrådar efter vad som hänt. Kan jag själv lista ut vad som hände med Henry innan de berättar för mig? 

Det var inte bara den historiska aspekten som gjorde att jag gillade boken. Den är även välskriven och spännande. Sen måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på slutet, det var lite konstigt. Tycker att man borde ha kunnat väva ihop allting lite snyggare, men boken är helt klart läsvärd ändå.

Kvinnan på tåget

Av: Paula Hawkins
Sidor: 396 (stor pocket)
Utgivningsår: 2015
Genre: Deckare/Thriller
Original titel: The Girl on the train

Handling
Rachel tar samma tåg varje morgon och kväll. Hon, lik som många andra pendlar varje dag in till London. Enda skillnaden är att Rachel inte har något jobb att gå till för att hon är alkoholiserad och arbetslös. Hennes man lämnade henne och hennes rumskompis verkar vara uppenbart störd av att de bor tillsammans. Hon har ingenting som egentligen talar för henne. Hon åker tåg, dricker och tittar på människorna som bor utmed spåret. Tåget passerar varje dag ett par som bor i sitt hus intill spåret. Rachel har döpt dem till Jess och Jason och gett dem ett perfekt liv, lika perfekt som hennes eget var en gång. En dag ser hon något som förändrar allt och Rachel måste nu bevisa att hon är mer än bara en kvinna på tåget.

Omdöme
Jag gillade boken, jag läste ut den på en dag. Jag fastnade ganska direkt. Redan i första kapitlet både känner med Rachel samtidigt som hon är patetisk, vilket gör henne irriterande. Men man vill fortfarande veta vad som har lett henne fram till punken att åka tåg och dricka varje morgon och kväll. Samtidigt får man följa Anna, Rachels ex-mans nya fru och Megan som är Jess ifrån Rachels perfekta par. Megan försvinner spårlöst och de tre kvinnornas liv sammanvävs. Bok hoppar mellan nu och dåtid, vilket gör det hela lite mer spännande. Personligen gillar jag böcker som hoppar i tiden och mellan personer, när det görs på ett snyggt sätt och för storyn framåt.

Allt eftersom byggs en bild upp om vad som har hänt Rachel tidigare och vad som hände när Megan försvann. Strax innan man får det sista förklarat räknade jag ut vad som hade hänt. Något som gjorde att jag gillade boken ännu mer, för att jag kände mig smart. Hawkins visste precis vad hon gjorde när hon skrev boken. För jag tycker att den är välskriven och absolut värd att läsa. Den är inte läskig eller särskilt obehaglig som andra deckare kan vara. Jag gillar inte super blodiga böcker vilket var en ytterligare anledning till att Kvinnan på tåget passade mig.

Filmen
Det har även kommit en film med samma namn som boken. Jag har inte sett filmen, men tror att den har fått ganska god kritik. Jag ska försöka se filmen och bara försöka jämföra den lite med boken. Det är dags att lära sig att boken är sak och filmen är en helt annan.

Nights in Rodanthe

Av: Nicholas Sparks
Sidor (Stor pocket): 212
Utgivningsår: 2002
Genre: Romantik, drama
Svensk titel: Nätterna vid havet

Handling
Adrienne Willis lever ett lugnt familjeliv med sina tre barn och man enda tills hennes man tar ut skilsmässa när Adrienne är 45 år. Hon blir förtvivlad och när hennes vän ber henne ta hand ett vandrarhem i Rodanthe för en helg tar Adrienne chansen att komma bort ett tag. Vandrarhemmet har bara en inbokad gäst, Paul Flanner. Paul är läkare och han har precis sålt sin praktik och har åkt Rodanthe för att få komma iväg ifrån sitt gamla liv.

Under helgen som Adrienne och Paul är i Rodanthe kommer det en stor storm, vilket gör att de båda dras till varandra för att finna tröst.

Omdöme
Jag gillade boken. Jag läste ut den på två dagar, delvis för att den var så kort och lättläst och delvis för att den fångade mig ganska fort. Dock var det här en sådan bok som man kunde gissa på ett ungefär hur handlingen skulle utspela sig. Men den var ändå inte så förutsägbar som man skulle kunna tro, vilket är en mycket bra egenskap enligt mig. Det är tråkigt om man vet exakt hur en bok ska sluta direkt efter man har läst baksidetexten. En bok ska överraska läsaren lite åtminstone.

Jag har tidigare läst en annan bok av Nicholas Sparks och den här var ganska lik i sättet den var skriven och upplagt. Men jag har bara läst hans böcker på engelska och jag vet inte hur de är om man översätter dem till svenska.

Den var en ganska mysig bok som man lätt kan läsa en sommardag eller en kall vinterkväll med en kopp te.

 

Starter for ten

Starter for ten

Av: David Nicholls
Sidor (pocket): 352
Utgivningsår: 2007
Genre: Drama

Handling
Året är 1985 och Brian Jackson har som precis börjar på universitetet. Han flyttar hemifrån och lämnar kvar sin mamma och sina vänner. En av Brians hobbies är att han älskar tv-programmet University Challenge, ett tv-quiz program där universitets studenter delar. När han får chansen att vara med i laget tar han den, särskilt när han inser att Alice, tjejen han direkt faller för, är med i laget. Det verkar som att Brian äntligen får allting har han drömt om, men frågan är om han kan håll fast vid det.

Omdöme
Det är ett par månader sedan som jag läste boken, men min minnesbild av den är att jag gillade den. Än så länge har jag gillat alla böcker av David Nicholls som jag har läst. Starter for ten är skriven på ungefär samma sätt som hans andra böcker. De är verklighetstrogna och långt ifrån lyckliga och glada hela tiden. Snarare så brukar Nicholls huvudkaraktärer vara lite deppiga med jämna mellanrum. Men det är som gör att man tycker om dem. Allting går inte bra och man kan känna empati för dem och i vissa fall känna igen sig.

I Starter for ten så känner man en viss empati för Brian, men det är även flertalet saker han gör som man inte håller med om och som bara är dumma. Det gör Brian till en ”riktig” person istället. Som 18, 19-åring har man inte koll på livet eller vad man vill göra vilket i sin tur leder till att man gör saker man senare får ångra. Jag tycker definitivt att man ska läsa boken, men man måste vara bredd på att ens humör går lite upp och ner i takt med Brians humör och val i livet.

Andra böcker som David Nicholls har skrivit är:

  • En dag/One Day
  • Mitt livs roll/The Understudy
  • Vi/Us

Berättelsen om Pi

Berättelsen om Pi

Av: Yann Martel
Sidor (e-bok): 350
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: Life of Pi
Genre: Äventyr, drama

Handling
Pi är är ung pojke ifrån Indien. Han lever tillsammans med sina föräldrar och sin äldre bror och tillsammans driver hela familjen ett zoo. Pi och hans pappa är särskilt stolta över zoo:t och de tar väl hand om sina djur. Pi är inte bara intresserad av djuren, utan också av religion. Han växer upp som hindu, men under sina unga år blir han även både kristen och muslim. Pi finner något gott och givande i alla religioner.

Efter ett par år bestämmer sig familjen för att sälja sitt zoo och alla djur till diverse andra zoo:n och flytta till Kanada. Allting går som planerat och en dag går hela familjen samt en stor del av djuren ombord ett fartyg och påbörjar den ganska långa resan till Kanada. Men en blir det en fruktansvärd storm och fartyget förliser. De enda som överlever är Pi och Richard Parker, en bengalisk tiger. Detta är berättelsen om hur de två spenderade 227 dagar tillsammans i en livbåt.

Omdöme
Jag ville verkligen gilla den här boken. Jag trodde att den skulle vara riktigt bra, vilket troligen gjorde att min besvikelse blev större. Tyvärr fick jag kämpa mig igenom den utan att finna boken särskilt underhållande. Den var inte särskilt händelserik eller spännande, utan det var ganska mycket samma hela tiden. Boken är även uppdelad i två delar, en som handlar om livet i Indien och den andra om båten. Den första delen ville jag bara komma fram till båtdelen, för att få lite mer action. Tyvärr var det inget som direkt uppfylldes.

Jag säger inte alls att boken var kass på något vis, men den är lite händelsefattig. Den är inte så lång och jag tycker nästan att den skulle kunnat varit kortare och fortfarande få med alla viktiga delar. Sedan tyckte jag slutet var något abrupt och att Yann Martel skulle ha kunnat gjort mera med det.

Jag hade tänkt att först läsa boken och sedan se filmen, ända sedan filmen kom ut. Men nu är jag inte lika säker på om film är värd att se längre. Jag vill minnas att jag har hört någon säga att den också var lite seg och tråkig. Men jag kanske kollar på den en höstdag, när jag inte har något bättre för mig.