Kategori: Feel-good

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.

Simona Ahrnstedt – En enda-serien


Av:
 Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 493
Utgivningsår: 2014
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 1


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 509
Utgivningsår: 2015
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 2


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 523
Utgivningsår: 2016
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 3

Denna recension är något annorlunda jämfört med mina tidigare. Nu blir det en serie, tre böcker på en gång där jag just nu håller på att läsa den tredje. Men jag älskar dem oroligt mycket att jag kände att jag bara måste skriva om dem. Alla böckerna har sin egen handling och man kan läsa dem utan att läsa de andra och i oordning. Gör man det kommer man dock få veta i korta drag vad som händer i de andra böckerna.

Temat i alla böckerna är ungefär samma. Det är två huvudpersoner, en kvinna och en man. Hon är den viktigaste karaktären, åtminstone enligt mig.  Det är en stark kvinna som tar den plats hon förtjänar i världen. Hon träffar en man, som man också får följa ungefär lika mycket, och de inleder en relation, med lite olika resultat och utgångar. Alla karaktärer har även en bakgrundsberättelse som påverkar deras val i livet och den får man höra i omgångar. Det är en av alla anledningar till att jag fastnar i böckerna. Jag vill veta mer om dem hela tiden, vad har hänt och varför är karaktärerna som de är.

Karaktärerna är en blandning av den svenska överklassen, fosterbarn, personer som har kämpat hela livet för komma dit de är idag och alla bär på en rädsla för något/något och kanske ett hat emot någon annan. Det är komplexa personer som inte endast träffas och bli kära och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

En annan viktig del i böckerna är som sagt relationerna och romantiken. Det är mycket kärlek och man känner den verkligen, den glöder igenom alla böckerna. På ett annat sätt än jag har läst i böcker tidigare och den gör att det är så svårt att lägga boken ifrån sig. Jag har knappt halva kvar av den tredje boken och den kommer troligtvis vara utläst ikväll. Jag hoppas och tror att det kommer komma en fjärde bok och om den kommer så vet jag att jag kommer sluka den också.

Simona Ahrnstedt har i år blivit en av mina favorit författare och ska börja undersöka hennes andra böcker också för att se vad hon mer har skrivit.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 448
Utgivningsår: 2014
Genre: Komedi

Handling
Elsa är sju år gammal, hon bor med sin mamma och mammas kille George. I samma lägenhetshus bor även Elsas mormor. Mormor är Elsas bästa vän och tillsammans brukar de besöka fantasilandet ”Landet nästan vaken” och kungariket Miamas. Kungariket är uppbyggt av olika sagor som Elsas mormor hittar på.

Elsa har inga andra vänner direkt och är något av en besserwisser, vilket är en av anledningarna hon har haft svårt att få vänner.

Mormor gör som hon själv vill. Kör bil fast hon inte har körkort, skjuter med ett paintball gevär ut från balkongen. Det mesta hon gör, gör hon för Elsas skull och visa henne att det är okej att vara annorlunda. Mormor är Elsas hjälte ända fram till den dagen hon blir sjuk och sedan dör. När mormor har gått bort får Elsa ett brev från Mormor med ett uppdrag, att hjälpa mormor att be om ursäkt till flera olika personer.

Omdöme
Jag hade vissa förväntningar på boken. Jag gillade Backmans ”En man som heter Ove”, även fast den var lite seg i början. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” tyckte jag också var seg i början och jag satt och väntade på att den skulle komma igång precis som Ove gjorde, men det kom aldrig.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt gilla någon karaktär i boken. Elsa är sju år men beter sig i vissa fall som 20 år, och ibland verkar hon inte fatta någonting. Det är väl egentligen så en sjuåring är kanske, men hon var inte riktigt sympatisk nog att gilla. Inte heller osympatisk nog att gilla. Utöver det, så var mormor skum och konstig. I vissa fall rolig, men i fler fall irriterande.

Hela boken bygger upp till ett crescendo där man ska få veta varför mormor skickade ut Elsa till alla dessa människor, och man får svar i slutet. Men jag tyckte att det var ologiskt och lite fram krystat. Nej, boken var inte så bra som jag hoppades vilket gjorde mig lite besviken. Jag tror att boken försöker vara roligare och mysigare än vad den faktiskt är, tyvärr.

 

En man som heter Ove

En man som heter Ove
Det är så här man avnjuter en bok på riktigt

Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 348
Utgivningsår: 2012
Genre: Komedi

Handling
Ove är 59 år och han kör en Saab. Han bor i ett radhusområde och han är kvarterets något vresige ordningsman. Han avsattes som ordförande i bostadsrättsföreningen, vilket Ove kallar för statskuppen.Ove gjort rätt för sig, gift sig, köpt ett hus, amorterat av lånet, gått till jobbet och aldrig varit sjuk en dag. Han har gjort det man ska.
Men när en ny familj flyttar in i huset mittemot Ove och råkar köra över hans brevlåda tar Oves liv en ny vändning.

Omdöme
Jag gillade boken, och som många före mig jämförde jag den lite med Hundra åringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, eftersom de är båda i samma genre och har vissa likheter i hur böckerna är uppbyggda.

Dock måste jag säga att när jag hade läst nästan halva boken tyckte jag att den var ganska tjatig. Det var ett kapitel om nutid och sen ett om Oves uppväxt, och sen ett om nutid och ett till om hans uppväxt. Till råga på det var nutidskapitlen ganska lika i vad som hände och hur de var skrivna. Så här långt in trodde jag inte att den skulle bli särskilt bra och jag gissade på hur boken skulle sluta.

Sen hände det något och boken tog en vädning och blev mycket bättre. Delvis för tillbackablickarna tog slut och jag började lära känna alla karaktärer i boken. Och slutet jag gissade på innan ville jag inte längre skulle vara sant, jag hade kommit på ett mycket bättre slut nu. Ju mer jag läste, ju bättre blev den faktiskt. Visst, allt som hände var väl kanske inte jättetroligt och lite för sockersött i vissa fall. Men det var just de tillfällena som gjorde boken så bra.

Det jag vill säga är, läs boken och ge den en chans. Den kommer bli bra till slut och du kommer ha en plats för Ove i ditt hjärta.

En dag

En dag

Av: David Nicholls
Sidor (pocket): 429
Utgivningsår: 2009
Originaltitel: One day
Genre: Romantik, komedi, feel-good

Handling
Det är den 15 juli 1988 och Emma och Dexter spenderar en natt tillsammans innan de kommer gå helt skilda vägar. De har tagit examen från universitetet och nu ligger hela väldens framför dem. Frågan är bara vad de ska göra, speciellt den 15 juli året därpå och alla andra år.

Omdöme
Jag tyckte att boken var helt okej. Jag hade hört så mycket bra om den att mina förväntningar var förhöjda. Boken är skriven så att varje kapitel bara är en dag, den 15de juli varje år, vilket gör att det blir långa kapitel. En känsla av frustration kommer ganska ofta när man läser, mest över de dumma val som karaktärerna gör med jämna mellanrum. Men också för att man inte riktigt gillar dem så mycket som man vill göra när man läser en bok. Man vill att allting ska lösa sig och att de någon gång ska få varandra, men det är något som gör att känslan av att älska dem inte riktigt infinner sig. Det drar ner boken något.

Boken är bra och slutet är faktiskt inte alls vad jag trodde. Den har ett djup som man inte riktigt hittar i en vanlig chick-lit bok. Den här platsar inte under den kategorin, men det finns ganska många likheter. Jag gillade den, den vara bara inte så bra som jag först trodde. Boken har inte det där Jag kan inte lägga den ifrån mig-känslan. Den saknade jag.

Flickan från tjugotalet

Flickan från tjugotalet

Av: Sophie Kinsella
Sidor (pocket): 432
Utgivingsår: 2009 på engelska och 2011 på svenska
Originaltitel: Twenties girl
Genre: Chick-lit, romnatik, komedi

Handling
Lara har just blivit dumpa av sin pojkvän och av hennes affärskompanjon har stuckit och lämnat henne i sticket. Till råga på allt dör Lara släkting tant Sadie, som hon egentligen inte kände särskilt bra. Men Sadie försvinner inte, utan hon finns kvar som ett spöke och hon ber Lara att hitta ett halsband så att Sadie kan få ro i graven.
Till en början tror inte Lara på Sadie och hon funderar på om hon har gått och blivit galen. Men Lara bestämmer sig för att hitta halsbandet åt henne. I sin tur hjälper Sadie Lara på lite egendomliga sätt. Vem vet vad som kan hända när man har ett spöke på sin sida.

Omdöme
Handlingen kanske låter rätt töntig, men jag gillar den. Den är lite ovanlig om man jämför med de flesta chick-lit böcker som finns idag. Spöken är en trevlig tvist. Men eftersom den hamnar under kategorin Chick-lit så är den både väldigt lätt läst och snabb läst. Den kräver inget av läsaren och ger några skratt tillbaka. Det är inte den bästa boken jag har läst, men en lite rolig och ovanlig historia.