Kategori: Historia

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?

Carolines arv

Av: Katherine Webb 
Sidor (pocket): 462 
Utgivningsår: 2011 
Genre: Drama 
Original titel: The Legacy 

Handling: 
Systrarna Erica och Beth åker till familjegården för att rensa bland deras bortgångna mormors saker och se om de själva vill bo på gården de spenderade alla sina somrar som barn. Fram tills det år som deras kusin Henry försvann spårlöst, något som fortfarande är ett öppet sår i familjen. 
Beth vill inget annat än att lämna gården eftersom hennes tidigare depression triggas av att vara där. Erica å andra sidan vill gräva i Henrys försvinnande för att en gång för alla få veta vad som hände med honom. När hon gräver bland mormoderns saker hittar hon brev ifrån hennes gammelmormor som också verkar ha haft många hemligheter i livet. 

Omdöme: 
Jag gillade boken, den har stått i min bokhylla i flera år innan jag började läsa den. Nu känner jag att jag borde ha läst den så fort jag fick den. Detta är verkligen en bok i min smak.  

Vi får följa både Erica och Beth i nutidens London och gammelmormor Caroline i 1900-talets USA där hon försöker anpassa sig till livet utan betjänter på prärien i USA.  
Att historien hoppar mellan tidigt 1900-tal och nutid är något jag gillar, och att man kan sitta och leta efter ledtrådar efter vad som hänt. Kan jag själv lista ut vad som hände med Henry innan de berättar för mig? 

Det var inte bara den historiska aspekten som gjorde att jag gillade boken. Den är även välskriven och spännande. Sen måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på slutet, det var lite konstigt. Tycker att man borde ha kunnat väva ihop allting lite snyggare, men boken är helt klart läsvärd ändå.

Pojken i randig pyjamas

Av: John Boyne
Sidor (pocket): 173
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: The Boy in the Striped Pyjamas
Genre: Historia, drama

Handling
Bruno är 9 år och bor i Berlin tillsammans med hans familj. Det är början av 1940-talet och andra världskriget härjar för fullt. Kriget är ingenting som Bruno bryr sig särskilt mycket om, han vill mest utforska världen och leka med sina tre bästa kompisar. Men så kommer en dag då mamma säger att hela familjen ska flytta ifrån Berlin eftersom pappa har fått ett nytt, viktigt jobb inom militären. Det nya huset är mycket mindre, och sämre än i det i Berlin och det ligger mitt ute på landet där det inte finns någonting alls. Förut om ett jättehögt stängsel och på andra sidan om det massor med människor som alla har randiga pyjamasar på sig. Bruno vet inte vilka de är eller vad de gör där. Han lär känna Shmuel, en annan 9årig pojke som bor på andra sidan stängslet och de blir vänner. Genom Shmuel får Bruno en första inblick i grymheterna som pågick under andra världskriget.

Omdöme
Jag gillade grundidén till den här boken, vilket gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på den. Dock levde den inte upp till dem och jag har vissa problem med boken. Karaktärerna, särskilt Bruno, verkar alla nästan lite dumma. Både Bruno och hans äldre syster verkar vara mycket yngre än de ska vara. De verkar inte ha någon som helst omvärldsuppfattning eller veta om att det pågår ett krig eller att det finns människor som inte har det lika gott ställt som de har det. Bruno visste till exempel inte vem Hitler var, och då var ändå hans pappa högt uppsatt i Hitlers militär eller vad nazi-hälsningen innebär.

En annan sak som störde mig var att boken upprepade vissa små saker om och om igen på precis samma sätt. Enligt mig fungerar det bara när det är en lång bok och läsaren kan ha glömt bort något som hände tidigare i boken. Det blir störande när boken är kortare än 200 sidor lång.

Jag hade även vissa problem med slutet, jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Det blev konstigt, men jag förstår samtidigt att han skrev det så. Omständigheterna är lite motsägelsefulla i min mening.

Den sista saken jag har funderat kring gällande boken är vilken som är den egentliga tilltänkta läsaren. Om det är barn eller tonåringar som inte har jättebra koll på andra världskriget eller om det är för vuxna. Jag tyckte i alla fall att den kändes för lätt, både i språket och i handlingen. Det var en knepig bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tänka och tycka om. Jag vill gilla den, men det är svårt. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den till särskilt många faktiskt, även fast boken inte var dålig egentligen. Jag tror den hade varit bättre om man hade fått mer, mer detaljer, mer inblick i Bruno och hans familj, mer av Shmuel och kanske ett annat slut.

Barnmorskan i East End – en sann berättelse från 1950-talets London

Av: Jennifer Worth
Sidor (pocket): 381
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Call the Midwife -A True Story of the East End in the 1950s
Genre: Biografi, historia, drama
Serie: Barnmorskan i East End
Del i serien: 1 av 3

Handling
Jennifer Worth jobbade som barnmorska och sjuksköterska i 20 år i de fattigaste delarna i London. Den här är den första delen i hennes biografi om hennes arbete. Det är en övergripande historia om hennes arbete som utgår ifrån ett kloster och flera små historier om alla de kvinnor, barn och familjer som hon träffade i arbetet. Hon går igenom den medicinska delen av förlossningar och jämför dem med dagens teknik. I vissa fall jämför hon även vardagslivet under 50-talet med 2000-talet.

Omdöme
Jag gillade även denna bok, den uppfyller flera av mina krav för en bra bok. Det är en biografi, den är historisk och den är baserad på faktiska händelser. Sen gillar jag självklart nya fiktiva böcker också.

Men jag gillade även att hon jämför med nutidens medicin, eftersom det ett bra perspektiv på hur mycket världen har utvecklats och det gjorde mig tacksam att jag lever i den tid jag lever i. Hade jag levt under 50-talet hade troligtvis redan haft ett par barn, om jag hade överlevt den första förlossningen. Men mödra- och barndödligheten hade sjunkit redan under 50-talet. Jag vet inte hur mycket som händer i boken faktiskt hände på riktigt, vissa saker känns lite för bra för att vara sanna, men det drar inte ner på helhets intrycket av boken. Jag läste ut boken på ett par dagar hade mycket bra läsupplevelse. Jag ser fram emot att läsa de andra två delarna också.

Värt att nämna är kanske att det även finns en tv-serie som är baserad på böckerna som har samma namn, Barnmorskan i East End. Jag har ännu inte sett den, men har tänkt att göra det någon gång. Eventuellt så kommer det en recension på den också här.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Tre

Handling
Detta är den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar, del ett och två bör läsas först.

Boken börjar med Bengt, som även han har blivit sjuk och hans begravning. Som titeln av boken berättar, så handlar denna del i serien om den oundvikliga döden, den hemska död som kommer med aids på 80-talet. Det är inte bara Bengt som försvinner, utan en efter en försvinner de unga männen som har fått sjukdomen. En efter en måste de ta farväl av varandra och bära dem till deras sista vila.

Omdöme
Den sista delen är skriven på samma sätt som de två första. Den hoppar mellan karaktärer och i tiden, ända till nutid och man får vet lite om aids och homosexuella personer pratas om idag.

Jag läste den här boken i ett svep, den gick inte att lägga undan. För historien är så gripande och hemsk, Gardell har inte lindat in det hemska, vilket gör att åtminstone jag älskar böckerna ännu mera. De känns så äkta, och när alla dina älskade karaktärer dör i den här boken är svårt att inte gråta. Du vet vad som komma skall, det har den första boken redan berättar, men det gör det hela inte lättare.

Det här är den bästa bok som jag har läst i år, och jag tror att Torka aldrig tårar utan handskar alltid kommer vara en av mina favorit serier. Och jag hoppas att de kommer att prata och läsa böckerna i skolan. De borde ingår in den svenska kurslitteraturen.

Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskar 2 Sjukdomen

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Två

Handling

Detta är fortsättningen på Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken. Man bör läsa den innan den här och kanske hoppa över att läsa denna recension ifall man har tänkt läsa böckerna någon gång.

Del två handlar alltså också om Rasmus och Benjamin och om deras förhållande. Boken tar vid ett par år efter den första, men som i den första så hoppar även denna ganska mycket i tiden. Man får alltså veta vad som hände direkt efter den första boken slutade. Nu när de har funnit varandra får läsaren följa med i hur de tampas med att vara i ett förhållande. Som titeln avslöjar får man även veta mer om sjukdomen som hela tiden finns i deras närhet. Man får veta hur olika karaktärer tampas med den och beskedet om att de har blivit smittade med HIV. Också vad samhället verkar tycka, nu när sjukdomen har fått ett riktigt namn och inte endast har smittat homosexuella män.

 

Omdöme

Jag gillade även del två mycket. Det var inte så konstigt eftersom det var i precis samma stuk som del ett. Samma sätt att skriva, samma karaktärer och samma sätt att hoppa fram och tillbaka i tiden. Dock så blev jag lite mer irriterad över tidhoppen i den här boken. Det var nog för att jag inte riktigt hängde med i alla hopp den här gången. Den var lite mer hemsk än den första, eftersom den här berättar mer om själva sjukdomsförloppen. Det jobbigaste är att det är sant och så verkligt. Jag kan inte ens börja att föreställa mig hur det skulle vara att få beskedet om HIV innan det fanns några bra bromsmediciner. Det var en dödsdom och hade man tur kunde man leva kanske två tre år med sjukdomen. Dock med stora smärtor och otroligt infektionskänslig. Det är något boken berättar om och på ett beskärande sätt. Även fast den är tung att läsa så är boken riktigt bra och den ska verkligen läsas, precis som Kärleken.

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken

Torka aldrig tårar utan handskar

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 292
Utgivningsår: 2012
Genre:  Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Ett

Handling
Boken handlar om Stockholm under 1980-talet och om aidsutbrottet som kom under samma tid. Sjukdomen förknippades med homosexuella män och kallades därefter bland annat homosexsjukan. Den här boken handlar om ett par unga homosexuella män, till största del om Rasmus och Benjamin. Rasmus är nitton år när han lämnar sitt barndomshem Koppom. Han lämnar sina föräldrar kvar, men inga vänner. Rasmus har under hela sin uppväxt varit mobbad för att han är ”annorlunda”. Att han har längtat bort ifrån lilla Koppom är en underdrift. Nu är han nitton år och har flyttat till Stockholm för att bo hos sin moster och äntligen få träffa fler som är som honom och äntligen få passa in.

Benjamin bor i Stockholm tillsammans med sina föräldrar och lillasyster. Hela familjen är Jehovas vittnen och lever sina liv därefter. Det betyder att gå runt och predika Jehovas namn, försöka frälsa de som ännu inte har hittat Jehova Gud, de firar inte jul eller födelsedagar och de är inte homosexuella. Benjamin följer dessa bud så gott han kan, men han känner att han inte är som alla andra. Han är faktiskt homosexuell.

Omdöme
Böckerna, det finns tre stycken, har redan blivit en mini tv-serie och den såg jag när den kom. Den gillade jag väldigt mycket, så jag visste ungefär vad jag gav mig in på när jag började läsa boken. Jag tyckte redan om alla karaktärerna i boken och visste vad deras öde skulle bli. Men som i alla fall där en bok blir film så ger boken läsaren mer än vad filmen någonsin kan ge.Efter att ha läst två, tre sidor i boken var jag fast och hela var utläst efter tre dagar. Bara det borde säga något om vad jag tycker om boken.

Gardell skrivet på ett sätt som fångar läsaren och allting känns verkligt. Han har själv levt och upplevt just denna tid, vilket gör att äktheten lyser igenom. Vad jag vet har han även intervjuat andra som levde då och Benjamin ska vara baserad på en sådan intervju. Jag gillar verkligen när det finns en sanning bakom historien, det tilltalar mig mycket.

Boken hoppar ganska mycket mellan karaktärer, både mellan Rasmus och Benjamin men också deras föräldrar och Paul som blir en gemensam bekant till Benjamin och Rasmus. Det är även många hopp i tid, då, nu och framtid. Men får alltså små glimtar av vad som kommer att hända i de andra två böckerna och mycket om hur Benjamin och Rasmus växte upp. Man får alltså en helhet kring karaktärerna. Men det gäller att hålla lite koll när man läser, så att man hänger med i vem det handlar om och när detta sker. Det är rörigast i början, sen kommer man in i det. Gillar man inte en ”hoppig” bok är denna antagligen inte ultimat, men jag tycker fortfarande att man borde läsa den. Eftersom den är riktigt bra och för att den tar upp en del av vår nutidshistoria som är aktuell och som har blivit undangömd och glömd. Det var som boken beskriver det, tänk på det när ni läser boken. Det var faktiskt så illa och hemskt. Vi har kommit en lång väg sen dess, men vi har fortfarande mycket kvar att göra innan vårt samhället är lika rättvist som det borde vara. Det är inte en feel-good bok den är ännu en sak som jag älskar med den.

Svart flicka vit flicka

 IMG_2533

Av: Joyce Carol Oates
Sidor (pocket): 283
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: Black girl/white girl
Genre:  Drama, Historia

Handling
Boken handlar om Genna Meade som börjar på College i 70-talets USA. Rasismen har länge varit stor i USA och den svarta befolkningen böjar äntligen få sina rättigheter. Genna kommer ifrån en förmögen, vit och privilegierad familj.Hennes far är en försvarsadvokat som jobbar för mänskliga rättigheter och hennes mamma är en före detta hippie.

Gennas uppväxt har inte var den lättaste, och nu ska hon börja på college. Hon får en rumskamrat som heter Minette Swift och hon är svart. Genna tror att de kommer att bli bästa vänner, men Minette är självupptagen och vill inte veta av någon annan.

Efter ett tag börjar Minette bli utsatt för rasistiska trakaserier och hot, något hon inte vill tala om. Genna som är det närmaste Minette har som vän, blir orolig och undrar hur det egentligen står till med Minette och vad och vem som ligger bakom trakasserierna. Genna kommer aldrig att förlåta sig själv för det som hände Minette och att hon inte räddade henne när hon hade chansen.

Omdöme
Jag hade svårt att komma in i även denna bok. De första kapitlen tyckte jag var röriga och jag hängde inte alls med. Det tog ungefär halva boken innan den fångade mig. Den första halvan tog kanske två veckor att läsa och den andra två dagar. Historien hoppade fram och tillbaka i tid och plats och ibland var det lite svårt att hänga med. Man fick mycket bakgrundsinformation i början och det var inte för ens i slutet som jag förstod allting och varför det var med i boken.

Genna var ganska lätt att fatta tycke för, men inte Minette eller någon av Gennas föräldrar. De fyra utgör en stor del av hela boken. Jag tycker personligen att det är viktigt att man kan gilla personerna i boken för att kunna gilla själva boken.  Det var nog ytterligare en i del i det faktum att jag inte kom in i boken på en gång.

Men när jag kom in i den och historien verkligen började utspela sig kunde jag knappt lägga den ifrån mig. Oates skriver riktigt bra och väcker känslor hos läsaren. Boken berör på ett sätt som andra böcker inte riktigt gör. Jag kan inte sätta fingret på det, utan det är något man själv måste uppleva när man läser boken. Den är svår i början, men ge den en chans.

 

Flugornas herre

Flugornas herre

Av: William Golding
Sidor (pocket): 197
Utgivningsår: 1954
Originaltitel: Lord of the Flies
Genre: Katastrof, drama, äventyr

Handling
En grupp med pojkar i åldrarna 6-12 år är med om en flygolycka och hamnar på en liten öde ö i Söderhavet. De är helt ensamma, utan vuxna som tar hand om dem eller säger vad de får och inte får göra. De väljer fram en ledare, Ralph och tillsammans börjar de stifta lagar och regler. De har gott om mat och livet på ön verkar först inte vara så dåligt efter allt. Men allt eftersom tiden går förändras stämningen mellan pojkarna. Rivalitet börjar uppstå mellan två av ledarna och spänningen stärks.

Omdöme
Boken är inte riktigt vad jag förväntade mig, fast jag vet kanske inte riktigt heller vad jag faktiskt förväntade mig. Det är något i den som gjorde att jag hade svårt att komma in i den och fastna för den. Det berodde nog lite på att jag läste ett kapitel, lät den ligga ett par dagar och sen läste jag ett kapitel igen. Gör man så kommer man ju aldrig in i en bok på riktigt, men jag ville inte riktigt plocka upp den heller. Kanske var det något med språket eller skrivsättet som gjorde att jag inte ville läsa, eller bara det att jag inte hade läslust.

Historien i säg är ganska spännande och hemsk. Först när de hamnar på ön är de ganska glad och snälla emot varandra, men det går över. Sakerna de gör och säger är hemska, och på det lägger man faktorn att de är barn, som äldst 12 år.

Man kan och kanske bör läsa in samhällskritiken i boken, eftersom den är tydlig. Men jag valde att inte fokusera på den när jag läste boken. Jag har svårt att säga om det skulle göra boken bättre eller sämre. Men jag tror i vilket fall som att läsupplevelsen blir annorlunda jämfört med min, och jag vet inte om den hade blivit bättre. Jag måste ändå säga att det är skönast att bara få läsa en bok utan att behöva analysera den särskilt mycket.
Jag skulle nog rekommendera den i alla fall, den är bra och den är ju ändå en klassiker och en bok man ”ska ha läst”.

The Postmistress

 The Postmistress

Av: Sarah Blake
Sidor (pocket): 326
Utgivningsår: 2010
Svensk titel: Om du får det här brevet
Genre: Drama

Handling
Boken handlar om tre olika amerikanska kvinnor under 1940-talet, innan USA går in i andra världskriget.
Frankie Bard är en ung radioreporter som befinner sig i London och rapoterar hem till USA från det sönder bombade London. Hennes berättelser försöker få det amerikanska folket att förstå vad som faktiskt händer i krigets Europa.
Iris James är i medelåldern och är postmästare i den lilla staden Franklin. Hon är den som känner till allas hemligheter och bevara dem tryggt.
Emma Fitch har nyligen gift sig med läkaren i Franklin och flyttar dit. Hon ser framemot ett långt liv tillsammans med sin nye make i den lilla staden. Dessa tre liv kommer att sammanvävas på sätt som ingen av dem någonsin kunde drömma om.

Omdöme
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Den var lite svår att komma in i, men den blev bättre och bättre ju mer man läste. Jag vet inte om den kanske är lättare att komma in i om den hade varit på svenska, fast jag tycker oftast att originalspråket är bättre.
När jag kom in i boken gillade den, dock gillade jag inte riktigt allt som hände. Jag var inte beredd på allt som hände i boken, den var en sidvändare vid vissa tillfällen. Att jag inte var beredd på allt som hände är en bra sak, eftersom förutsägbara böcker kan vara ganska tråkiga att läsa.
Språket flöt på bra, och det var inte särskilt många ord som jag kände att jag inte kunde till eller förstod. Dock hoppar boken i tiden, några månader framåt i tiden, något som jag inte riktigt gillar alla gånger. Här var det av någon anledning lite irriterande. Det kändes som om man missade en massa saker under hoppen.
Men det är ändå en bok som jag skulle rekommendera till de flesta.