Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 448
Utgivningsår: 2014
Genre: Komedi

Handling
Elsa är sju år gammal, hon bor med sin mamma och mammas kille George. I samma lägenhetshus bor även Elsas mormor. Mormor är Elsas bästa vän och tillsammans brukar de besöka fantasilandet ”Landet nästan vaken” och kungariket Miamas. Kungariket är uppbyggt av olika sagor som Elsas mormor hittar på.

Elsa har inga andra vänner direkt och är något av en besserwisser, vilket är en av anledningarna hon har haft svårt att få vänner.

Mormor gör som hon själv vill. Kör bil fast hon inte har körkort, skjuter med ett paintball gevär ut från balkongen. Det mesta hon gör, gör hon för Elsas skull och visa henne att det är okej att vara annorlunda. Mormor är Elsas hjälte ända fram till den dagen hon blir sjuk och sedan dör. När mormor har gått bort får Elsa ett brev från Mormor med ett uppdrag, att hjälpa mormor att be om ursäkt till flera olika personer.

Omdöme
Jag hade vissa förväntningar på boken. Jag gillade Backmans ”En man som heter Ove”, även fast den var lite seg i början. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” tyckte jag också var seg i början och jag satt och väntade på att den skulle komma igång precis som Ove gjorde, men det kom aldrig.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt gilla någon karaktär i boken. Elsa är sju år men beter sig i vissa fall som 20 år, och ibland verkar hon inte fatta någonting. Det är väl egentligen så en sjuåring är kanske, men hon var inte riktigt sympatisk nog att gilla. Inte heller osympatisk nog att gilla. Utöver det, så var mormor skum och konstig. I vissa fall rolig, men i fler fall irriterande.

Hela boken bygger upp till ett crescendo där man ska få veta varför mormor skickade ut Elsa till alla dessa människor, och man får svar i slutet. Men jag tyckte att det var ologiskt och lite fram krystat. Nej, boken var inte så bra som jag hoppades vilket gjorde mig lite besviken. Jag tror att boken försöker vara roligare och mysigare än vad den faktiskt är, tyvärr.