Kategori: Spänning

Kvinnan på tåget

Av: Paula Hawkins
Sidor: 396 (stor pocket)
Utgivningsår: 2015
Genre: Deckare/Thriller
Original titel: The Girl on the train

Handling
Rachel tar samma tåg varje morgon och kväll. Hon, lik som många andra pendlar varje dag in till London. Enda skillnaden är att Rachel inte har något jobb att gå till för att hon är alkoholiserad och arbetslös. Hennes man lämnade henne och hennes rumskompis verkar vara uppenbart störd av att de bor tillsammans. Hon har ingenting som egentligen talar för henne. Hon åker tåg, dricker och tittar på människorna som bor utmed spåret. Tåget passerar varje dag ett par som bor i sitt hus intill spåret. Rachel har döpt dem till Jess och Jason och gett dem ett perfekt liv, lika perfekt som hennes eget var en gång. En dag ser hon något som förändrar allt och Rachel måste nu bevisa att hon är mer än bara en kvinna på tåget.

Omdöme
Jag gillade boken, jag läste ut den på en dag. Jag fastnade ganska direkt. Redan i första kapitlet både känner med Rachel samtidigt som hon är patetisk, vilket gör henne irriterande. Men man vill fortfarande veta vad som har lett henne fram till punken att åka tåg och dricka varje morgon och kväll. Samtidigt får man följa Anna, Rachels ex-mans nya fru och Megan som är Jess ifrån Rachels perfekta par. Megan försvinner spårlöst och de tre kvinnornas liv sammanvävs. Bok hoppar mellan nu och dåtid, vilket gör det hela lite mer spännande. Personligen gillar jag böcker som hoppar i tiden och mellan personer, när det görs på ett snyggt sätt och för storyn framåt.

Allt eftersom byggs en bild upp om vad som har hänt Rachel tidigare och vad som hände när Megan försvann. Strax innan man får det sista förklarat räknade jag ut vad som hade hänt. Något som gjorde att jag gillade boken ännu mer, för att jag kände mig smart. Hawkins visste precis vad hon gjorde när hon skrev boken. För jag tycker att den är välskriven och absolut värd att läsa. Den är inte läskig eller särskilt obehaglig som andra deckare kan vara. Jag gillar inte super blodiga böcker vilket var en ytterligare anledning till att Kvinnan på tåget passade mig.

Filmen
Det har även kommit en film med samma namn som boken. Jag har inte sett filmen, men tror att den har fått ganska god kritik. Jag ska försöka se filmen och bara försöka jämföra den lite med boken. Det är dags att lära sig att boken är sak och filmen är en helt annan.

The Mystery of Mercy Close

The Mystery of Mercy Close

Av: Marian Keyes
Sidor (pocket): 582
Utgivningsår: 2012
Genre: Chick-lit, Romantik
Serie: Walsh Family
Del i serien: Fem

Handling
Nu har vi kommit fram till den yngsta systern i familjen Walsh, Helen. Hon har alltid varit den som inte riktigt haft fokus på något och aldrig kunnat avsluta någonting. Men hon hittade sitt kall och blev privat detektiv och startade till och med en egen firma. När hon blir kontaktad av sitt ex, Jay Parker, om att hitta en försvunnen man kastas Helens liv omkull. Hon träffar nästan inte sin pojkvän, Artie, och hon faller snabbt tillbaka ner i mörkret som hon hade kämpat sig ut ur ett par år tidigare. Frågan är nu vad hon ska tro på, vem hon kan lita på och om hon kommer att lösa fallet?

Omdöme
Jag gillade boken, vilket jag trodde att jag skulle göra eftersom jag har gillat alla böcker av Marian Keyes jag har läst, vilket är nästan alla. Det här var nog den första som jag läste på originalspråket, engelska, något jag tror gjorde boken bättre. Jag är en av dem som anser att en bok ska egentligen läsas på originalspråket.

Nu till boken. Det här var nog en av de första chick-lit böckerna jag har läst som även är en deckare, men det är långt ifrån en hemsk och obehaglig deckare fylld med blodiga scener. Perfekt som du är som mig, gillar lite spänning men inte blodet. För boken är spännande, jag undrade igenom hela bok ifall hon skulle hitta den försvunna personen och var han kunde hålla hus någonstans. Samtidigt som detektiv fallet pågår får man höra Helens historia, både med Jay, hur hon träffade Artie och nästan den viktigaste delen (för mig åtminstone) hennes tidigare depression. Jag tyckte att det var upplyftande att läsa om depressionen, eftersom det är en sjukdom som det inte talas om särskilt mycket om. Den behöver att lyftas fram i ljuset mycket mera tycker jag. Det var även upplyftande eftersom jag kände igen mig i vissa känslor och vetskapen om att inte vara ensam med dessa känslor och tankar gör dem lättare, även fast det är en fiktiv karaktär. Samtidigt är boken lättsam och underhållande, precis som alla tidigare av Keyes böcker.

Jag måste nog säga att det här är en av mina favoriter av Marian Keyes böcker, den har i princip allt som man kan önska av en bok.

Serien Walsh Family
Serien innehåller fem böcker, en bok per de fem systrarna. Det kanske är bäst att läsa dem i rätt ordning, men långt ifrån ett måste då de är fristående ifrån varandra. Men alla böckerna innehåller lite hintar om de andra systrarna och vad de har för sig och gjort tidigare. Vill man inte vet någonting alls i förväg, läs dem i rätt ordning. Men jag rekommenderar dem varmt.

Det dybara

Av: Linn Ullmann
Sidor (pocket): 328
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Det dyrebare
Genre: Deckare, drama, spänning

Handling
Jon Dreyer är författare och familjefar. Hans liv skulle kunna vara lugnt och helt ordinärt. Men, hans stora litterära projekt håller på att gå i stöpet, han är otrogen emot sin fru, hans dotter går in i tonårsrevolt och hans svärmor har börjat dricka igen efter att ha varit nykter i 20 år.

Allt började går fel när deras barnflicka Mille försvinner spårlöst. Den tomhet och ovisshet som uppstår förstör hela familjen. När Mille sedan hittas två år senare mördad undrar alla vad som har hänt henne, och om de någonsin kommer kunna återgå till livet innan Milles försvinnande.

Omdöme
Jag hade vissa problem med boken. Den var svår i början och rörig. Jag hände inte med i alla vändningar, vilket är irriterade när man läser. Man måste inte förstå allting i en bok, men det mesta. Jag vill minnas att jag blev något irriterad på att jag inte förstod. Boken hoppade i tiden och mellan personer. Jag tyckte inte att det hände något egentligen under den första halvan av boken. Den andra halvan gjorde boken mycket bättre, för då började saker hända och jag började förstå en hel del av den första halvan. Jag ville hela tiden vet vad som hade hänt Mille och hur familjen skulle kunna gå vidare.

Eftersom boken är relativt kort och lättläst läser man ut den på några dagar.  Den passar nog ganska bra om man vill läsa en snabb bok, som ändå är klart läsvärd.

VIP-rummet

 

Författare: Jens Lapidus
Sidor (inbunden): 464
Utgivningsår: 2014
Genre: Deckare, Kriminalroman, Spänning

Handling
Teddy har suttit inne i 8 år och nu har han äntligen kommit ut. Han har bestämt sig för att byta liv, han är färdig med brotten. Han har ingenting och måste bo på soffan hos sin syster. Att få ett riktigt jobb är hopplöst, men han tänker inte bli kriminell igen. Men när en gammal indrivare hör av sig och kräver 300,000 kr inom en vecka blir Teddy desperat.
Teddy blir kontaktad av en advokatfirma för att hjälpa dem hitta en kidnappad person. Föräldrarna vill inte gå till polisen och har därför kontaktat advokatfirman.

Emelie jobbar på den firman som har kontaktat Teddy. Emelie jobbar nästan dag och natt för att kunna komma vidare i sin karriär. Hon får i uppdrag, ifrån sin chef, att undersöka den kidnappning som byrån. Hon måste jobba tillsammans med en kille utifrån, Teddy.

Philip är ung, affärsman och brat. Hans familj är en av de finare familjerna i Stockholm. Men tydligen har han fiender, eftersom det är någon som kindnappar honom.

Nu måste Teddy och Emelie komma på ett sätt att jobba tillsammans, och det måste gå fort. Kindnapparnas tålamod börjar rinna ut i sanden.

Omdöme
Jag gillade verkligen boken. Delvis för att jag gillar alla Jens Lapidus böcker och hans sätt att skriva. Det är ganska rakt på sak, hårdare och annorlunda jämfört med många av de andra böcker som jag brukar läsa i vanliga fall. Det är nog en stor del i att jag faktiskt gillar boken så pass mycket.
Men jag gillar boken också för att den är riktigt spännande och den är svår att lägga ifrån sig. Jag hade åtminstone det problemet. En annan faktor i att jag gillade boken var att jag kom in i den redan på första sidan. Men det har nog mycket att göra med att jag hade en känsla av att jag visste vad jag skulle få.

Boken slutar på ett sätt som gör att man vet att det kommer komma en fortsättning på boken. Det är inte så att historien inte får ett slut, men det finns en cliffhanger som förhoppningsvis kommer få svar i nästa bok. En bok som jag ser framemot att läsa.

Svart flicka vit flicka

 IMG_2533

Av: Joyce Carol Oates
Sidor (pocket): 283
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: Black girl/white girl
Genre:  Drama, Historia

Handling
Boken handlar om Genna Meade som börjar på College i 70-talets USA. Rasismen har länge varit stor i USA och den svarta befolkningen böjar äntligen få sina rättigheter. Genna kommer ifrån en förmögen, vit och privilegierad familj.Hennes far är en försvarsadvokat som jobbar för mänskliga rättigheter och hennes mamma är en före detta hippie.

Gennas uppväxt har inte var den lättaste, och nu ska hon börja på college. Hon får en rumskamrat som heter Minette Swift och hon är svart. Genna tror att de kommer att bli bästa vänner, men Minette är självupptagen och vill inte veta av någon annan.

Efter ett tag börjar Minette bli utsatt för rasistiska trakaserier och hot, något hon inte vill tala om. Genna som är det närmaste Minette har som vän, blir orolig och undrar hur det egentligen står till med Minette och vad och vem som ligger bakom trakasserierna. Genna kommer aldrig att förlåta sig själv för det som hände Minette och att hon inte räddade henne när hon hade chansen.

Omdöme
Jag hade svårt att komma in i även denna bok. De första kapitlen tyckte jag var röriga och jag hängde inte alls med. Det tog ungefär halva boken innan den fångade mig. Den första halvan tog kanske två veckor att läsa och den andra två dagar. Historien hoppade fram och tillbaka i tid och plats och ibland var det lite svårt att hänga med. Man fick mycket bakgrundsinformation i början och det var inte för ens i slutet som jag förstod allting och varför det var med i boken.

Genna var ganska lätt att fatta tycke för, men inte Minette eller någon av Gennas föräldrar. De fyra utgör en stor del av hela boken. Jag tycker personligen att det är viktigt att man kan gilla personerna i boken för att kunna gilla själva boken.  Det var nog ytterligare en i del i det faktum att jag inte kom in i boken på en gång.

Men när jag kom in i den och historien verkligen började utspela sig kunde jag knappt lägga den ifrån mig. Oates skriver riktigt bra och väcker känslor hos läsaren. Boken berör på ett sätt som andra böcker inte riktigt gör. Jag kan inte sätta fingret på det, utan det är något man själv måste uppleva när man läser boken. Den är svår i början, men ge den en chans.

 

Flugornas herre

Flugornas herre

Av: William Golding
Sidor (pocket): 197
Utgivningsår: 1954
Originaltitel: Lord of the Flies
Genre: Katastrof, drama, äventyr

Handling
En grupp med pojkar i åldrarna 6-12 år är med om en flygolycka och hamnar på en liten öde ö i Söderhavet. De är helt ensamma, utan vuxna som tar hand om dem eller säger vad de får och inte får göra. De väljer fram en ledare, Ralph och tillsammans börjar de stifta lagar och regler. De har gott om mat och livet på ön verkar först inte vara så dåligt efter allt. Men allt eftersom tiden går förändras stämningen mellan pojkarna. Rivalitet börjar uppstå mellan två av ledarna och spänningen stärks.

Omdöme
Boken är inte riktigt vad jag förväntade mig, fast jag vet kanske inte riktigt heller vad jag faktiskt förväntade mig. Det är något i den som gjorde att jag hade svårt att komma in i den och fastna för den. Det berodde nog lite på att jag läste ett kapitel, lät den ligga ett par dagar och sen läste jag ett kapitel igen. Gör man så kommer man ju aldrig in i en bok på riktigt, men jag ville inte riktigt plocka upp den heller. Kanske var det något med språket eller skrivsättet som gjorde att jag inte ville läsa, eller bara det att jag inte hade läslust.

Historien i säg är ganska spännande och hemsk. Först när de hamnar på ön är de ganska glad och snälla emot varandra, men det går över. Sakerna de gör och säger är hemska, och på det lägger man faktorn att de är barn, som äldst 12 år.

Man kan och kanske bör läsa in samhällskritiken i boken, eftersom den är tydlig. Men jag valde att inte fokusera på den när jag läste boken. Jag har svårt att säga om det skulle göra boken bättre eller sämre. Men jag tror i vilket fall som att läsupplevelsen blir annorlunda jämfört med min, och jag vet inte om den hade blivit bättre. Jag måste ändå säga att det är skönast att bara få läsa en bok utan att behöva analysera den särskilt mycket.
Jag skulle nog rekommendera den i alla fall, den är bra och den är ju ändå en klassiker och en bok man ”ska ha läst”.

The Postmistress

 The Postmistress

Av: Sarah Blake
Sidor (pocket): 326
Utgivningsår: 2010
Svensk titel: Om du får det här brevet
Genre: Drama

Handling
Boken handlar om tre olika amerikanska kvinnor under 1940-talet, innan USA går in i andra världskriget.
Frankie Bard är en ung radioreporter som befinner sig i London och rapoterar hem till USA från det sönder bombade London. Hennes berättelser försöker få det amerikanska folket att förstå vad som faktiskt händer i krigets Europa.
Iris James är i medelåldern och är postmästare i den lilla staden Franklin. Hon är den som känner till allas hemligheter och bevara dem tryggt.
Emma Fitch har nyligen gift sig med läkaren i Franklin och flyttar dit. Hon ser framemot ett långt liv tillsammans med sin nye make i den lilla staden. Dessa tre liv kommer att sammanvävas på sätt som ingen av dem någonsin kunde drömma om.

Omdöme
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Den var lite svår att komma in i, men den blev bättre och bättre ju mer man läste. Jag vet inte om den kanske är lättare att komma in i om den hade varit på svenska, fast jag tycker oftast att originalspråket är bättre.
När jag kom in i boken gillade den, dock gillade jag inte riktigt allt som hände. Jag var inte beredd på allt som hände i boken, den var en sidvändare vid vissa tillfällen. Att jag inte var beredd på allt som hände är en bra sak, eftersom förutsägbara böcker kan vara ganska tråkiga att läsa.
Språket flöt på bra, och det var inte särskilt många ord som jag kände att jag inte kunde till eller förstod. Dock hoppar boken i tiden, några månader framåt i tiden, något som jag inte riktigt gillar alla gånger. Här var det av någon anledning lite irriterande. Det kändes som om man missade en massa saker under hoppen.
Men det är ändå en bok som jag skulle rekommendera till de flesta.