De förklädda flickorna i Kabul

Av:  Jenny Norberg
Sidor (pocket):  367
Utgivningsår:  2014
Genre:  Fakta, reportage

Handling
Detta är en reportagebok om verkliga människor som Jenny Norberg har träffat och pratat med vid flera tillfällen i Afghanistan.

Afghanistan är ett otroligt patriarkalt land där kvinnorna egentligen inte har någon plats utanför hemmet. En kvinnas största bedrift i livet är att föda en son. Att föda en dotter ses ofta som ett misslyckande. Har man exempelvis 4 döttrar kan man låta en av dem förklä sig som pojke för att familjen ska få högre status i området. Hennes hår klipps kort, hon får ha byxor på sig, slippa sjal och få möjligheten att göra nästan vad hon vill. Gå i skolan tillsammans med andra pojkar, leka och springa omkring, få ta mat först hemma och något att säga till om i familjen.
Men när hon närmar sig puberteten är det dags att bli flicka igen och sen gifta sig men en man som hennes familj har valt åt henne och tillslut föda en eller flera söner. Men hur går man från att vara kille och ha makt till att bli tjej och inte få göra som man vill?

Omdöme
Det var är riktigt intressant bok att läsa, men tung i vissa fall. Delvis beroende på att det är jobbigt att läsa om riktiga människor som tvingas leva ett så begränsat liv på grund av sitt kön, och dels för att jag hade lite svårt att hålla isär alla personer. Vissa återkommer igenom hela boken och andra får endast ett kapitel. För mig flyter inte läsningen på lika bra i en reportagebok som det ofta gör i en roman. Läsningen blir en annan när det är verkliga människor som inte kommer få ett garanterat lyckligt slut som du får i nästan varje roman man läser.

Med detta sagt så gillade jag ändå boken. Som feminist och stark troende på jämställdheten var detta är bra bok att läsa, för att få en helt annan syn på jämställdheten och bli varse om hur andra kvinnor faktiskt lever. Jag har flera gången under läsningen blivit tacksam att jag och min dotter får leva i Sverige. Vi har så många möjligheter och jag kommer göra mitt bästa för att min dotter ska få ännu fler och bättre möjligheter än jag har fått.
Sverige är inte i skrivande stund ett jämställt land, men vi har kommit långt. En gång i tiden var den svenska strukturen lik den som råder i Afghanistan nu, och detta ger mig ett hopp om att Afghanistan också kan göra en likande utveckling.

Jenny skriver på ett sätt som verkligen talar till läsare och man känner att man också sitter med där i värmen i ett kök och lyssnar på kvinnorna som antingen själva varit ”pojkar” eller har döttrar som är. Det är en mycket vanlig och gammal tradition som man egentligen inte pratat om. Det är både accepterat och inte, och man funderar mycket själv som läsare. Den tar lite tid, men det är den värd.

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.

Nytt år – nya böcker

Det har gått och blivit 2020. Jag tror att det kommer bli ett bra år, har en hel del kul att se fram emot, men inte så mycket bok relaterat. Mitt mål i år är att läsa 15 böcker i år. Förra året blev det endast 13 stycken, hade 25 som mål i början av året. Men som mamma har man mindre tid att sitta ner och läsa. När min lilla dotter sover är det mycket som ska hinnas med och att läsa står tyvärr inte högt upp på listan. Har dock hunnit läsa ut Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes. Påbörjade den i december i hopp om att hinna klart förra året, men så blev det inte.

Jag vill tro och hoppas att 2020 är året då jag kommer igång med bloggen igen, men det är väl inte så troligt. Jag lyckas aldrig riktigt hålla i detta, även fast jag tycker det är riktigt kul att sitta och skriva, och läsa såklart.

Sen vill jag även göra om designen på bloggen, jag har aldrig riktigt blivit nöjd. Den var bättre i början, men sen tröttnade jag på det och bytte, till något som blev sämre och jag kommer inte ihåg vad jag hade från början. Inte heller detta orkar jag lägga tid på, så det är kanske inte så konstigt att jag inte blir nöjd någon gång. Men kanske är 2020 mitt år ?

Americanah

Av: Chimamanda Ngozi Adiche
Sidor (pocket): 586
Utgivningsår: 2013
Genre: Drama
Original titel: Americanah

Handling: Ifemelu och Obinze blir tillsammans som tonåringar i Nigeria. De har stora framtidsdrömmar tillsammans. En är att åka till USA för att studerar på universitet. Ifemelu lyckad få ett visum och beger sig dit för att studera. Tanken är att Obinze ska följa efter, men han får aldrig något visum.

Det går ganska bra för Ifemelu till slut, hon får jobb, vänner, träffar nya killar och startar en populär blogg om att vara svart i USA. För att vara svart i USA är en helt annan sak än att vara svart i Nigeria.

Obinze åker till England istället, men han skickas tillbaka till Nigeria eftersom han saknar papper. I Nigeria går det bra för honom, väldigt bra. Han gifter sig, får barn och blir rik. Han blir en man att räkna med.

Ifemelu återvänder till Nigeria och tar upp kontakten med Obinze igen. De var oskiljaktiga som tonåringar så hur blir det nu, när de båda är vuxna med olika erfarenheter och ansvar bortom varandra?

Omdöme: Den här boken kommer finnas kvar hos mig länge, tror och hoppas jag. Det är mycket som jag gillar med den. Karaktärerna, särskilt Ifemelu man vill inget annat än att hon ska bli lycklig och framgångsrik. Man lider med henne när hon kämpar sig framåt i USA för att få en plats i det amerikanska samhället. Det är inte lätt som invandrare att få en plats, särskilt om du är svart. Boken visade mig, tydligare än tidigare, hur priviligerad jag själv är, tack vare min hudfärg. Något som jag ha fått ifrån mina föräldrar, som jag inte kan ändra på utan bara finns där och ger mig förtur på många sätt i livet. Bara detta gjorde boken otroligt läsvärd.

Sen fångades jag av Chimamandas sätt att skriva, efter två kapitel var jag fast och ville veta allt om Ifemleu och Obinze. Boken är mest skriven ur Ifemelus perspektiv, och det är troligtvis därför hennes historia berör mig mest. Hennes karaktär får ett annat djup än vad Obinze får. Han blev en bikaraktär jag lite tvingas läsa om för att komma vidare i boken och tillbaka till Ifemelu, vilket känns tråkigt. Han borde vara intressant, men hans liv fångar aldrig riktigt mitt intresse. Ändå så gillade jag boken stark och rekommenderar den åt alla. Det är mycket mer än en kärlekshistoria som väntar på att få leva.

Mitt hjärtas oro

Av: Malou von Sivers
Sidor (inbundet): 315
Utgivningsår: 2017
Genre: Drama, Biografi

Handling:
Axel är en gift man, har två barn och är VD för sin pappas företag i Stockholm. Han är en välbärgad man och utifrån sett har han allt man kan tänkas vilja ha. Axels historia döljer dock en mörk hemlighet som han önskar att komma undan.

Sara är en ung litteraturstudent i Uppsala. Hon älskar Hjalmar Söderberg och letar efter livets mening. När de möts uppstår en tydlig och nästan ofrånkomlig attraktion. Vi får följa deras kärlekshistoria i början på 1900-talet i Stockholm och Uppsala.

Omdöme:
Jag hade hört otroligt mycket gott om denna bok innan jag läste den så mina förväntningar var ganska höga när jag började läsa. Tyvärr måste jag säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar.

Jag har flera problem med boken. Dels är det hela storyn i säg. Malou von Sivers håller på att skriva en trilogi om sin egen familjs historia och den tredje delen kommer att handla om hennes pappa och henne själv, om jag har förstått det rätt. Den här boken är dock mest fiktion, då hon inte har kunnat hitta information om hennes släkt. Jag tycker inte riktigt att den känns äkta eller trovärdig. Allt löser sig lite för bra med jämna mellanrum. Det är lite för gulligt och mysigt, inte hela tiden, men lite för ofta.

En annan ska som störde mig var alla hopp i tiden. Du vände blad och flera månader har gått. Det största hoppet var 6 år mellan två kapitel, och man var inte alls beredd på att det skulle ske. Jag känner mig lite berövad som läsare, hur mycket hinner inte hända på 6 år? Jag kan förstå att Malou behövde föra historien framåt, men just detta hopp var för långt och lite konstigt placerat.

Mitt sista problem var slutet. Det kändes lite stressat och ihop kastat. Sen vet jag inte alls om det är helt fiktion eller om det grundar sig på verkliga händelser. Det kanske var exakt det som hände, men oavsett så störde jag mig på det. Det gjorde att jag är tveksam om jag kommer fortsätta läsa Malou von Sivers böcker. I dagsläget har jag ingen lust att fortsätta och se vad som händer i deras liv.   

Livet kan börja

Av: Sheila O’Flanagan
Sidor (pocket): 443 
Utgivningsår: 2018
Genre: Chick-lit
Original titel: The missing wife

Handling:
Imogen försvinner plötsligt en dag och ingen i hennes familj vet vart hon har tagit vägen. De förstår inte alls varför hon skulle försvinna och lämna sin man Vince, som alltid har behandlat henne som en prinsessa. De verkar ha ett perfekt äktenskap. Men ingen vet hur det egentligen ser hur hemma hos Imogen och Vince.

Imogen får en chans att försvinna bort och åker till den franska lilla by hon växte upp i med förhoppningen att bygga upp ett nytt liv utan Vince. Frågan är om hon klarar det och om hon kan lyckas undkomma Vince och hans mörka hemlighet.

Omdöme:
Jag gillade boken, något jag kände på mig redan när jag läste handlingen. Jag är ett fan av Sheila O’Flanagan generellt, men denna är en av mina favoriter som hon har skrivit. Andra favoriter är Allt för dig och Familjehemligheter.

Livet kan börja fångade mig direkt och jag sträckläste den på 2-3 dagar. Jag började genast tycka om och sympatisera med Imogen, allt jag ville var att hon skulle få bli fri ifrån Vince och leva sitt eget liv. En anledning till att boken talade så mycket till mig var att det kändes så realistiskt. Hur många kvinnor finns det inte som känner sig fångade i ett äktenskap av en kontrollerande partner, och finner ingen väg ut ur det? Hur kan man lämna den perfekta mannan som bara älskar dig och står ut med alla dina små fel som han finner överallt? Alla andra ser ju hur underbar han är och hur lycklig du måste vara tillsammans med honom.

Sen måste jag väl erkänna att allt som händer både Imogen och Vince kanske sker lite för smidigt för att vara sant och troligt, men det spelar ingen roll. Boken är inte överdrivet smörig och lycklig, som vissa andra Chick-lit kan vara. Den är lite spännande, engagerade och mysig på en lagom nivå. Jag rekommenderar den varmt och särskilt nu när sommaren närmar sig.

1984

Av: George Orwell 
Sidor (pocket): 284 
Utgivningsår: 1949
Genre: Drama, klassiker
Original titel: Nineteen Eighty-Four

Handling:
Winston Smith lever i framtidens London i diktaturen Oceanien. Samhället är i konstant krig och dess invånare är fattiga. Winston arbetar för Partiet, för den del av partiet som har hand om propagandan som fyller samhället dagligen. De producerar även ett nyspråk som ska göra att invånarna inte kan tänka kritiskt kring något, och särskilt inte Partiet.
Winston träffar Julia och de inleder en hemlig och livsfarlig kärleksaffär. Att älska någon annan än Storebror (partiledare) kan leda till dödsstraff. Winston är inte det minsta nöjd med livet och drömmer om frihet att få göra det han själv vill, tänka fritt och få älska vem han vill.

Omdöme:
1984 är en klassiker, en bok jag kände att jag ”måste” läsa. Jag hade ganska stora förväntningar på boken, hade hört mycket om den tidigare. Tyvärr så gillade jag inte särskilt mycket. Tyckte den var lite konstig, hängde inte riktigt med i handlingen och historien. Slutet kändes också konstigt, kanske var det inte vad jag hade förväntat mig bara.

1984 är ju en klassiker för att den har så pass mycket samhällskritik inskriven i sig. Den skrevs efter andra världskriget, vilket man verkligen kan se när man läser den. Jag tror att det skulle vara intressant att göra en analys av boken, då kanske man får ut mer av den än när man bara läser den från början till slut, som vilken annan bok som helst. Tycker ändå att det är en bok man bör läsa, den är intressant. Skulle jag läsa den igen så skulle jag försöka att göra det med analysglasögon på mig.

Onsdag 23:e januari 2019

Inser att jag inte har skrivit något här på över ett år, men jag har läst en del ändå. Under 2018 blev det totalt 24 stycken. Hade i början av året hoppats på att läsa 30 stycken, men den här hösten gick det jättesegt att läsa, av flera anledningar. Jag läste NW av Zadie Smith, en bok som jag bara tyckte var konstig. Det tog emot att läsa den, men till slut så var jag igenom den. Sen påbörjade vi en flytt i höst också, och det första som packades ner var alla mina böcker, utom 5 stycken.  

Under 2019 hoppas jag på att hinna läsa 25 böcker, eller ännu fler så klart. Har ännu inte läst ut en enda bok i år, men håller på med Att föda ett barn av Kristina Sandberg, första delen i en trilogi. Den handlar om Maj som blir gravid och måste gifta sig med en man hon träffat och legat med en gång. Detta var 30-talets Sverige, abort eller ensamstående mammor stod inte högt i kurs. Halvvägs in i boken så gillar jag den, men är inte helt sålt på Kristinas sätt att skriva den. Allting sker i löpnade text vilket gör det lite svårt att avgöra vem som säger eller tänker vad. Jag har kommit in i det lite nu, men är fortfarande lite förvirrad när jag läser. Jag är ju en skumläsare, vilket inte är optimalt så ett sådant skrivsätt. Men historien är så spännande och gripande (särskilt om man själv är gravid vid lästillfället) att jag struntar i att jag är lite förvirrad. 

Jag sitter och drömmer om alla böcker jag kommer läsa i vår och sommar. Att så sitta i solen vid en pool och bara läsa, tänk så underbart. Men det kommer en liten bebis som inte alls kommer finna samma glädje i varken sol, pool eller böcker. Får helt enkelt lägga till ett par pekböcker i min läs lista för 2019 så kanske jag kommer upp i mina 25. 2019 kommer bli jätteroligt år oavsett hur många böcker jag läser.  

Carolines arv

Av: Katherine Webb 
Sidor (pocket): 462 
Utgivningsår: 2011 
Genre: Drama 
Original titel: The Legacy 

Handling: 
Systrarna Erica och Beth åker till familjegården för att rensa bland deras bortgångna mormors saker och se om de själva vill bo på gården de spenderade alla sina somrar som barn. Fram tills det år som deras kusin Henry försvann spårlöst, något som fortfarande är ett öppet sår i familjen. 
Beth vill inget annat än att lämna gården eftersom hennes tidigare depression triggas av att vara där. Erica å andra sidan vill gräva i Henrys försvinnande för att en gång för alla få veta vad som hände med honom. När hon gräver bland mormoderns saker hittar hon brev ifrån hennes gammelmormor som också verkar ha haft många hemligheter i livet. 

Omdöme: 
Jag gillade boken, den har stått i min bokhylla i flera år innan jag började läsa den. Nu känner jag att jag borde ha läst den så fort jag fick den. Detta är verkligen en bok i min smak.  

Vi får följa både Erica och Beth i nutidens London och gammelmormor Caroline i 1900-talets USA där hon försöker anpassa sig till livet utan betjänter på prärien i USA.  
Att historien hoppar mellan tidigt 1900-tal och nutid är något jag gillar, och att man kan sitta och leta efter ledtrådar efter vad som hänt. Kan jag själv lista ut vad som hände med Henry innan de berättar för mig? 

Det var inte bara den historiska aspekten som gjorde att jag gillade boken. Den är även välskriven och spännande. Sen måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på slutet, det var lite konstigt. Tycker att man borde ha kunnat väva ihop allting lite snyggare, men boken är helt klart läsvärd ändå.