Etikett: familjehistoria

Jag for ner till bror

Av:  Karin Smirnoff
Sidor (pocket): 319 
Utgivningsår:  2018
Genre: Drama
Serie: Jana Kippo
Del i serie: 1 av 3
1: Jag for ner till bror 2: Vi for upp med mor, 3: Sen for jag hem

Handling
Jana Kippo reser hem till Smalånger, en glesbyggd i Norrland. Hon åker till sitt barndomshem där hennes tvillingbror Bror fortfarande bor. Hon lämnar sitt tidigare liv för att på obestämd tid vara i Smalånger, den lilla byn där alla känner alla och kan din historia. Jana inleder ett destruktivt förhållande med John och försöker få svar på vad som egentligen hände i hennes barndom. Minnas alla de där händelserna som hon har förträngt. Men vem berättar sanningen för henne och vems historia är det egentligen?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag gillade den och hade svårt för att sluta läsa den, men jag kan fortfarande inte riktigt säga vad den handlar om, vilket stör mig. Kanske handlar den om livet som det är mest. Om vänskap, kärlek och familjen, men samtidigt är Jana och hennes familjehistoria så extraordinär att jag stör mig på den. Nästintill alla verkar vara sammankopplade med familjen Kippo på något sätt. Finns det inte mer än en släkt att skriva om? Boken är helt olik allt annat jag har läst, på gott och ont. Detta är nog en bok som man antingen gillar eller hatar, men som tur var gillade jag den. Jag kan bara inte riktigt säga varför den är bra, men läs den. Jag tror den kan ge något till de flesta läsarna, troligtvis något annat än den gav mig vilket inte är något dåligt.

Karin Smirnoff har ett speciellt sätt att skriva. Bland annat skriver hon ihop personnamnen och använder aldrig stor bokstav till namn (ex. janakippo) vilket störde min läsning, men mest i början. Att just det störde mig kan ha att göra med min språknördighet att göra. Jag gillar när man följer alla skrivregler.

Samtidigt skriver Smirnoff på ett levande och engagerade sätt som gör att man bara vill ha mer. Jag har precis läst ut denna bok och nu vill jag bara få fortsätta med nästa. Jag vill veta hur Jana fortsätter sitt liv och skulle gärna vilja veta varför hon flyttade tillbaka till Smalånger, något som aldrig riktigt framkom i boken. Men något hade nog hänt som föranledde en flytt.

Jag tror inte att jag kommer kunna släppa Jag for ner till bror på bra länge, och är inte det ett gott betyg för en bok så säg. En bok ska inte bara ställas utan i bokhyllan och sen glömmas bort, den ska leva kvar i läsaren ett bra tag efter att den är utläst. Kanske tills en har läst uppföljaren. Den får dock vänta ett tag, jag har för många andra olästa böcker stående i hyllan innan jag kan införskaffa nya.

Konsten att höra hjärtslag

Av:  Jan-Philipp Sendker
Sidor (pocket):  333
Utgivningsår:  2002
Genre:  Drama, Feel-good
Original titel: Das Herzenhören
Serie: Burma
Del i serie: 1 av 3
1: Konsten att höra hjärtslag, 2: Hjärtas innersta röst, 3: Hjärtas minnen

Handling
För 4 år sedan försvann Julias pappa. Spåren efter honom slutar i Bangkok och ingen vet vad som har hänt honom. Kvar i New York finns hans fru och 2 barn, som nu är vuxna.
När Julias mamma hittar ett gammalt kärleksbrev tänka att skickas till en okänd kvinna i Burma bestämmer sig Julia för att resa dit. Hon hoppas hitta sanningen bakom försvinnandet och kanske även hennes pappa.
Det hon faktiskt finner i Burma är en otrolig kärlekshistoria mellan en blind pojke och en flicka med missbildade fötter. Men vad har de att göra med hennes pappa och vad kan man egentligen våga tro på? Finns det en kärlek som kan övervinna allt?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja gällande denna bok. Den var väl helt okej, men inte alls särskilt fantastiskt som vissa verkar tycka. Redan när jag öppnade den så kände jag att den inte skulle vara så bra eller ge mig så mycket. Dels för hur första kapitlen är skriva och dels för hur stor texten var, alltså teckenstorleken. Jag gillar när det är en mindre storlek, av någon anledning känns det mer seriöst. Det kanske är svårt att se på bilden, men detta gjorde mig avtänd på boken direkt, tyvärr.

Men självklart läste jag vidare och glömde bort teckenstorleken. Jag kom i boken rätt snabbt, men historien gav mig inte så mycket. Jag tyckte den var lite för osannolik vid flera tillfällen. Allt om Tin Wins föräldrar, farbrodern och det där att kärleken verkar kunna övervinna allt. Jag kan inte riktigt köpa det.

Med det sagt så var det ändå en bra bok, lättläst och trevlig. En mysig läsning som man mår bra av. Jag läste ut den på 3 dagar ungefär, för när jag väl kommit in en bit i den var den ändå ganska svårt att lägga ner. Det finns 2 böcker som fortsätter historien och jag är ändå ganska sugen på att läsa dem också. Jag kommer nog skriva in dem på min lista, men det lär dröja innan jag kommer dit.

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?

Mitt hjärtas oro

Av: Malou von Sivers
Sidor (inbundet): 315
Utgivningsår: 2017
Genre: Drama, Biografi

Handling:
Axel är en gift man, har två barn och är VD för sin pappas företag i Stockholm. Han är en välbärgad man och utifrån sett har han allt man kan tänkas vilja ha. Axels historia döljer dock en mörk hemlighet som han önskar att komma undan.

Sara är en ung litteraturstudent i Uppsala. Hon älskar Hjalmar Söderberg och letar efter livets mening. När de möts uppstår en tydlig och nästan ofrånkomlig attraktion. Vi får följa deras kärlekshistoria i början på 1900-talet i Stockholm och Uppsala.

Omdöme:
Jag hade hört otroligt mycket gott om denna bok innan jag läste den så mina förväntningar var ganska höga när jag började läsa. Tyvärr måste jag säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar.

Jag har flera problem med boken. Dels är det hela storyn i säg. Malou von Sivers håller på att skriva en trilogi om sin egen familjs historia och den tredje delen kommer att handla om hennes pappa och henne själv, om jag har förstått det rätt. Den här boken är dock mest fiktion, då hon inte har kunnat hitta information om hennes släkt. Jag tycker inte riktigt att den känns äkta eller trovärdig. Allt löser sig lite för bra med jämna mellanrum. Det är lite för gulligt och mysigt, inte hela tiden, men lite för ofta.

En annan ska som störde mig var alla hopp i tiden. Du vände blad och flera månader har gått. Det största hoppet var 6 år mellan två kapitel, och man var inte alls beredd på att det skulle ske. Jag känner mig lite berövad som läsare, hur mycket hinner inte hända på 6 år? Jag kan förstå att Malou behövde föra historien framåt, men just detta hopp var för långt och lite konstigt placerat.

Mitt sista problem var slutet. Det kändes lite stressat och ihop kastat. Sen vet jag inte alls om det är helt fiktion eller om det grundar sig på verkliga händelser. Det kanske var exakt det som hände, men oavsett så störde jag mig på det. Det gjorde att jag är tveksam om jag kommer fortsätta läsa Malou von Sivers böcker. I dagsläget har jag ingen lust att fortsätta och se vad som händer i deras liv.   

Carolines arv

Av: Katherine Webb 
Sidor (pocket): 462 
Utgivningsår: 2011 
Genre: Drama 
Original titel: The Legacy 

Handling: 
Systrarna Erica och Beth åker till familjegården för att rensa bland deras bortgångna mormors saker och se om de själva vill bo på gården de spenderade alla sina somrar som barn. Fram tills det år som deras kusin Henry försvann spårlöst, något som fortfarande är ett öppet sår i familjen. 
Beth vill inget annat än att lämna gården eftersom hennes tidigare depression triggas av att vara där. Erica å andra sidan vill gräva i Henrys försvinnande för att en gång för alla få veta vad som hände med honom. När hon gräver bland mormoderns saker hittar hon brev ifrån hennes gammelmormor som också verkar ha haft många hemligheter i livet. 

Omdöme: 
Jag gillade boken, den har stått i min bokhylla i flera år innan jag började läsa den. Nu känner jag att jag borde ha läst den så fort jag fick den. Detta är verkligen en bok i min smak.  

Vi får följa både Erica och Beth i nutidens London och gammelmormor Caroline i 1900-talets USA där hon försöker anpassa sig till livet utan betjänter på prärien i USA.  
Att historien hoppar mellan tidigt 1900-tal och nutid är något jag gillar, och att man kan sitta och leta efter ledtrådar efter vad som hänt. Kan jag själv lista ut vad som hände med Henry innan de berättar för mig? 

Det var inte bara den historiska aspekten som gjorde att jag gillade boken. Den är även välskriven och spännande. Sen måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på slutet, det var lite konstigt. Tycker att man borde ha kunnat väva ihop allting lite snyggare, men boken är helt klart läsvärd ändå.

Simona Ahrnstedt – En enda-serien


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 493
Utgivningsår: 2014
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 1


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 509
Utgivningsår: 2015
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 2


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 523
Utgivningsår: 2016
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 3

Denna recension är något annorlunda jämfört med mina tidigare. Nu blir det en serie, tre böcker på en gång där jag just nu håller på att läsa den tredje. Men jag älskar dem oroligt mycket att jag kände att jag bara måste skriva om dem. Alla böckerna har sin egen handling och man kan läsa dem utan att läsa de andra och i oordning. Gör man det kommer man dock få veta i korta drag vad som händer i de andra böckerna.

Temat i alla böckerna är ungefär samma. Det är två huvudpersoner, en kvinna och en man. Hon är den viktigaste karaktären, åtminstone enligt mig.  Det är en stark kvinna som tar den plats hon förtjänar i världen. Hon träffar en man, som man också får följa ungefär lika mycket, och de inleder en relation, med lite olika resultat och utgångar. Alla karaktärer har även en bakgrundsberättelse som påverkar deras val i livet och den får man höra i omgångar. Det är en av alla anledningar till att jag fastnar i böckerna. Jag vill veta mer om dem hela tiden, vad har hänt och varför är karaktärerna som de är.

Karaktärerna är en blandning av den svenska överklassen, fosterbarn, personer som har kämpat hela livet för komma dit de är idag och alla bär på en rädsla för något/något och kanske ett hat emot någon annan. Det är komplexa personer som inte endast träffas och bli kära och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

En annan viktig del i böckerna är som sagt relationerna och romantiken. Det är mycket kärlek och man känner den verkligen, den glöder igenom alla böckerna. På ett annat sätt än jag har läst i böcker tidigare och den gör att det är så svårt att lägga boken ifrån sig. Jag har knappt halva kvar av den tredje boken och den kommer troligtvis vara utläst ikväll. Jag hoppas och tror att det kommer komma en fjärde bok och om den kommer så vet jag att jag kommer sluka den också.

Simona Ahrnstedt har i år blivit en av mina favorit författare och ska börja undersöka hennes andra böcker också för att se vad hon mer har skrivit.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 448
Utgivningsår: 2014
Genre: Komedi

Handling
Elsa är sju år gammal, hon bor med sin mamma och mammas kille George. I samma lägenhetshus bor även Elsas mormor. Mormor är Elsas bästa vän och tillsammans brukar de besöka fantasilandet ”Landet nästan vaken” och kungariket Miamas. Kungariket är uppbyggt av olika sagor som Elsas mormor hittar på.

Elsa har inga andra vänner direkt och är något av en besserwisser, vilket är en av anledningarna hon har haft svårt att få vänner.

Mormor gör som hon själv vill. Kör bil fast hon inte har körkort, skjuter med ett paintball gevär ut från balkongen. Det mesta hon gör, gör hon för Elsas skull och visa henne att det är okej att vara annorlunda. Mormor är Elsas hjälte ända fram till den dagen hon blir sjuk och sedan dör. När mormor har gått bort får Elsa ett brev från Mormor med ett uppdrag, att hjälpa mormor att be om ursäkt till flera olika personer.

Omdöme
Jag hade vissa förväntningar på boken. Jag gillade Backmans ”En man som heter Ove”, även fast den var lite seg i början. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” tyckte jag också var seg i början och jag satt och väntade på att den skulle komma igång precis som Ove gjorde, men det kom aldrig.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt gilla någon karaktär i boken. Elsa är sju år men beter sig i vissa fall som 20 år, och ibland verkar hon inte fatta någonting. Det är väl egentligen så en sjuåring är kanske, men hon var inte riktigt sympatisk nog att gilla. Inte heller osympatisk nog att gilla. Utöver det, så var mormor skum och konstig. I vissa fall rolig, men i fler fall irriterande.

Hela boken bygger upp till ett crescendo där man ska få veta varför mormor skickade ut Elsa till alla dessa människor, och man får svar i slutet. Men jag tyckte att det var ologiskt och lite fram krystat. Nej, boken var inte så bra som jag hoppades vilket gjorde mig lite besviken. Jag tror att boken försöker vara roligare och mysigare än vad den faktiskt är, tyvärr.

 

Nights in Rodanthe

Av: Nicholas Sparks
Sidor (Stor pocket): 212
Utgivningsår: 2002
Genre: Romantik, drama
Svensk titel: Nätterna vid havet

Handling
Adrienne Willis lever ett lugnt familjeliv med sina tre barn och man enda tills hennes man tar ut skilsmässa när Adrienne är 45 år. Hon blir förtvivlad och när hennes vän ber henne ta hand ett vandrarhem i Rodanthe för en helg tar Adrienne chansen att komma bort ett tag. Vandrarhemmet har bara en inbokad gäst, Paul Flanner. Paul är läkare och han har precis sålt sin praktik och har åkt Rodanthe för att få komma iväg ifrån sitt gamla liv.

Under helgen som Adrienne och Paul är i Rodanthe kommer det en stor storm, vilket gör att de båda dras till varandra för att finna tröst.

Omdöme
Jag gillade boken. Jag läste ut den på två dagar, delvis för att den var så kort och lättläst och delvis för att den fångade mig ganska fort. Dock var det här en sådan bok som man kunde gissa på ett ungefär hur handlingen skulle utspela sig. Men den var ändå inte så förutsägbar som man skulle kunna tro, vilket är en mycket bra egenskap enligt mig. Det är tråkigt om man vet exakt hur en bok ska sluta direkt efter man har läst baksidetexten. En bok ska överraska läsaren lite åtminstone.

Jag har tidigare läst en annan bok av Nicholas Sparks och den här var ganska lik i sättet den var skriven och upplagt. Men jag har bara läst hans böcker på engelska och jag vet inte hur de är om man översätter dem till svenska.

Den var en ganska mysig bok som man lätt kan läsa en sommardag eller en kall vinterkväll med en kopp te.

 

Berättelsen om Pi

Berättelsen om Pi

Av: Yann Martel
Sidor (e-bok): 350
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: Life of Pi
Genre: Äventyr, drama

Handling
Pi är är ung pojke ifrån Indien. Han lever tillsammans med sina föräldrar och sin äldre bror och tillsammans driver hela familjen ett zoo. Pi och hans pappa är särskilt stolta över zoo:t och de tar väl hand om sina djur. Pi är inte bara intresserad av djuren, utan också av religion. Han växer upp som hindu, men under sina unga år blir han även både kristen och muslim. Pi finner något gott och givande i alla religioner.

Efter ett par år bestämmer sig familjen för att sälja sitt zoo och alla djur till diverse andra zoo:n och flytta till Kanada. Allting går som planerat och en dag går hela familjen samt en stor del av djuren ombord ett fartyg och påbörjar den ganska långa resan till Kanada. Men en blir det en fruktansvärd storm och fartyget förliser. De enda som överlever är Pi och Richard Parker, en bengalisk tiger. Detta är berättelsen om hur de två spenderade 227 dagar tillsammans i en livbåt.

Omdöme
Jag ville verkligen gilla den här boken. Jag trodde att den skulle vara riktigt bra, vilket troligen gjorde att min besvikelse blev större. Tyvärr fick jag kämpa mig igenom den utan att finna boken särskilt underhållande. Den var inte särskilt händelserik eller spännande, utan det var ganska mycket samma hela tiden. Boken är även uppdelad i två delar, en som handlar om livet i Indien och den andra om båten. Den första delen ville jag bara komma fram till båtdelen, för att få lite mer action. Tyvärr var det inget som direkt uppfylldes.

Jag säger inte alls att boken var kass på något vis, men den är lite händelsefattig. Den är inte så lång och jag tycker nästan att den skulle kunnat varit kortare och fortfarande få med alla viktiga delar. Sedan tyckte jag slutet var något abrupt och att Yann Martel skulle ha kunnat gjort mera med det.

Jag hade tänkt att först läsa boken och sedan se filmen, ända sedan filmen kom ut. Men nu är jag inte lika säker på om film är värd att se längre. Jag vill minnas att jag har hört någon säga att den också var lite seg och tråkig. Men jag kanske kollar på den en höstdag, när jag inte har något bättre för mig.

Orange is the new black

Av: Piper Kerman
Sidor (pocket): 344
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi

Handling
När Piper var ung och dum träffade hon en tjej som skulle komma att förändra hennes liv. Tjejen blev hennes flickvän och Piper hjälper henne med sina affärer. Affärerna är ganska ovanliga då de innebär drogsmuggling. Piper går med på att smuggla pengar. Tio år senare kommer hennes förflutna ikapp henne och hon blir dömt till femton månaders fängelse. Fängelset är inte alls vad hon hade tänkt sig, men även fast det är fullt av maktspel, affärsuppgörelser och krossade drömmar så finner Piper både vänskap och värme i fängelset.

Omdöme
Det var ett par månader sedan som jag läste boken och kommer inte exakt vad jag tyckte, men i generella drag. Jag gillade boken, men tyckte att den var något seg och lite händelsefattig. Det är fler beskrivningar av saker och personer än faktiska händelser. Jag känner att det är lite svårt att kritisera en självbiografi, eftersom det berättar vad som faktiskt har hänt en person. Men det var fortfarande en bra och intressant bok. Jag har aldrig förut läst en biografi ifrån ett fängelse, vilket var en ny spännande värld.

Tv-serien
Det finns en tv-serie som har samma namn som boken. Ifall man har sett tv-serien så måste man förstå att boken bara är en förgrund till tv-serien och att de är två skilda historier. Med det sagt så vill jag säga att tv-serien är riktigt bra. Den är inte heller som andra tv-serie som jag har sett, vilket är upplyftande. Men efter att ha läst boken skulle jag vilja säga att den inte ger en rättvis bild av ett amerikanskt kvinnofängelse. Man måste vara beredd på vissa grova scener och ord, men det är det som gör serien så bra. Den känns äkta, om man känner för alla karaktärer, även dem som utmålas till att vara ”the bad guys”. Den är värd att titta på, själv kommer jag att titta på säsong tre snart.