Etikett: fiktion

Dödergök

Av:  Katarina Wennstam
Sidor (e-bok):  444
Utgivningsår:  2008
Genre: Deckare
Serie: Justitia
Del i serie: 2 av 3
1: Smuts, 2: Dödergök, 3 Alfahanen

Handling
Journalisten Maria Allende letar efter det perfekta huset tillsammans med sin man och dotter, vilket verkligen inte är lätt att hitta. Till slut finner de ett radhus som verkar vara bra och inte så dyrt. Nu skiner solen över dem och de ska bara få leva. Men när de inser vad som har skett med huset tidigare ägare vänds hela deras värld upp och ner. Maria djupdyker ner i fallet och det tär på relationen med Tobias. Men hon måste få vet vad som händer där i deras nya kök och framförallt varför.
Åklagare Madeleine Edwards får ett nytt fall på sitt bord. En ung kille har hittas hängd och ganska snart spekuleras det om det egentligen är ett hedersmord och inte ett självmord som har begåtts. Samtidigt som Edwards kastar sig in i en ny krävande utredning finns dottern Alexandra hemma som försöker navigera sig igenom tonåren själv.

Omdöme
Även denna bok är något av ett mästerverk i mina ögon. Jag älskar verkligen Katarina Wennstams sätt att väva samman fiktion och fakta. För när du läser Dödergök får du en riktig lektion i vad både hedersvåld och mäns våld mot kvinnor faktiskt är. Hur rått och hänsynslöst man kan bete sig emot en annan människa, en del av sin familj som man ska älska och ta hand om. Jag blev uppriktigt förbannad vid flera tillfällen under läsningen, eftersom det är fiktiva personer men inte händelser.

Om man bortser ifrån våldsdelen av boken, så gillade jag att få läsa om Maria och Madeleine igen som vi fick lära känna i Smuts. Detta är den fristående fortsättningen, och man kan läsa den ena utan den andra. Dessa 2 kvinnor är inspirerande karaktärer som inte ger sig, de ska ha svar och göra rätt.
Men de har varsin berättelse i boken som inte har något med varandra att göra egentligen. Vissa kan nog störa sig på det, men jag gillar att få följa mer än en person och en händelse. Läsaren får även ta del av perspektiven ifrån många av de andra karaktärerna i boken också, något som inte är så vanligt i böcker generellt tycker jag. I och med det får man en mycket större bild av vad som skett i boken och allt känns lite mer verkligen. Det kan vara ett kort kapitel eller stycke ifrån en sidokaraktär som skapar ett djup jag kan sakna i andra böcker.

Jag dras gärna till böcker med flera stories, vilket kanske är en ytterligare anledning att jag gillar just Wennstams böcker. Det är inte en spänningsroman så som Lapidus, Rudberg eller Kallentoft skriver dem, men det är ändå svårt att lägga ner Dödergök. Den håller kvar sin läsare genom sin faktaunderbyggda verklighet.

Smuts

Av:  Katarina Wennstam
Sidor (e-bok):  333
Utgivningsår:  2007
Genre: Deckare
Serie: Justitia
Del i serie: 1 av 3
1: Smuts, 2: Dödergök, 3 Alfahanen

Handling:
Familjen Wahl verkar vara perfekt. Pappa Jonas är en framgångsrik advokat som ska i TV kommentera på en omtalad trafficingrättegång. Att det är just han som ska kommentera är egentligen helt fel.
Mamma Rebecca jobbar som Tv-chef och hon vet hur man visar upp den perfekta fasaden för alla. Perfekta huset, barnen och äktenskapet, men hon undrar vad Jonas egentligen gör alla de kvällar han jobbar över.
Dottern Emma är 14 år och hon håller på att upptäcka sin egen sexualitet. Det är spännande och samtidigt skamligt. Tänk om någon i hennes klass fick reda på vad hon drömmer om.

Omdöme:
Jag kan inte nog berätta hur mycket jag gillade den här boken. Den kommer finnas med mig länge.
Till att börja med så är det en välskriven bok som är spännande. En riktigt bladvändare som jag hade svårt att lägga ner. Men det är inte det som gör att jag kommer minnas boken, utan det är temat. Det är så mycket mer än att man får följa en polis som löser ett brott, i detta fall handlar det om trafficking och påtvingad prostitution. Vi får följa åklagaren Madeleine Edwards i rättegången i kopplerihärvan, journalisten Maria Allende som kämpar för jämställdhet och med pressetiken och hela familjen Wahl. Genom att boken handlar om flera olika personer får läsaren flera olika synsätt på samma problem, vilket jag verkligen uppskattar. Men ibland saknar man att ha en eller två huvudkaraktärer som man får djupdyka i. Dock är det inte så pass många i Smuts att man inte kan hålla reda på dem. Det är inte Game of Thrones direkt.

Det är tydligt att Katarina Wennstam är påläst och vet vad hon skriver om. Det är en fiktiv historia, men det skulle lika gärna ha hänt. Man inser det under läsningens gång och blir då både förbannad och lite rädd för omvärlden. Hur kan vissa människor vara så grymma och tänka så lite om kvinnor? Jag kommer aldrig förstå deras logik.

Boken innehåller en scen när Jonas Wahl tänker tillbaka till när han gjorde lumpen. Det är den värsta scen jag har läst och efter den var jag tvungen att sluta läsa ett tag. Men den behövde vara med i boken och man bör läsa den, för att verkligen förstår hur vidrig värld vissa kvinnor tvingas leva i. Samt vilka ”ursäkter” män använder sig av för att fri skriva sig allt ansvar. Böcker som denna behövs verkligen och ska läsas av, kanske inte alla men bra nära.

Läs Smuts, prata om den och glöm den aldrig. Sen kan du gå vidare till Dödergök, den fristående fortsättningen.

Katarina Wennstam

Jag har fått en ny favoritförfattare – Katarina Wennstam. Jag hörde talas om henne och började imponeras av henne när jag lyssnade till hennes sommarprat år 2018. Starkt lysssningstips!
Jag har precis läst ut hennes tredje bok, Alfahanen. Nu vill jag bara ta mig an nästa bok, Svikaren. Men innan det har jag tänkt skriva lite.

Wennstam skriver krimromaner, riktigt bra romaner. Men det är så mycket mera än bara välskrivna böcker. Det är aktiva kommentarer till samhälls debatten. Den första boken, Smuts, handlar om trafficing av unga kvinnor som tvingas in i prostitution. Andra boken, Dödergök, handlar om mäns våld mot kvinnor. Den tredje boken som jag precis läst handlar om sexuellt våld och våldtäkter.

Böckerna är fiktion, men det finns mycket sanning i böckerna. När man läser blir man riktigt förbannad men jämna mellanrum. För det kan inte bara hända, utan det händer hela tiden, varje dag. Kvinnor och tjejer blir varje dag utnyttjade, misshandlade, våldtagna och misstrodda i rättsprocesserna. Böckerna är så utbildande att alla borde läsa dem. Det finns scener i böckerna som är så brutala att jag var tvungen att sluta läsa ett tag, vilket gör dem ännu verkligare. Jag kan verkligen inte nog trycka på hur viktiga dessa böcker är. Läsa dem och alla andra av Katarina Wennstams böcker, det kommer i alla fall jag göra.

Livet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  398
Utgivningsår:  2012
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: Me before you
Del i serie: 1 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou Clark försörjer sina föräldrar genom sitt jobb på ett kafé i den lilla staden hon bor i. Hennes framtidsdrömmar är näst intill obefintliga.
Will Traynor var en framgångsrik affärsman som jobbade i London och han dejtade många olika kvinnor, ända tills han blir totalförlamad i en motorcykelolycka.

Lou blir arbetslös och börjar jobba hos Will som en kombination av assisten och sällskap. Lou är glad och optimistisk vilket är en total motsats jämfört med den mer eller mindre deprimerade Will. Deras humor, intressen och tankar om hur Wills liv bör se ut krockar, men Lou bestämmer sig för att få Will att finna lyckan i livet igen innan det är för sent.

Omdöme:
Jag hade hört ganska mycket om den här boken, särskilt när den blev filmatiserad (har inte sett den ännu), så mina förväntningar var ganska höga. Till min stora glädje blev jag inte besviken och jag slukade boken snabbt. Den hade ett större djup än vad jag trodde och vad jag ibland är van vid när det kommer till chick-lit. Dock är jag inte helt säkert på att det är en korrekt genrebeskriving.

Det är mycket mera än att Lou ska ta hand om stackars rullstolsburna Will, och det är inte heller bok där kärleken automatiskt övervinner allt.
Det är en bok om kärlek, vänskap, förståelse och en kamp om och för livet. Det är en riktigt bra bok.

Relaterat tips:
Den sanna historien om rullstolsburna Philippe och hans oväntade assistent Adbel – En oväntad vänskap

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.

Americanah

Av: Chimamanda Ngozi Adiche
Sidor (pocket): 586
Utgivningsår: 2013
Genre: Drama
Original titel: Americanah

Handling: Ifemelu och Obinze blir tillsammans som tonåringar i Nigeria. De har stora framtidsdrömmar tillsammans. En är att åka till USA för att studerar på universitet. Ifemelu lyckad få ett visum och beger sig dit för att studera. Tanken är att Obinze ska följa efter, men han får aldrig något visum.

Det går ganska bra för Ifemelu till slut, hon får jobb, vänner, träffar nya killar och startar en populär blogg om att vara svart i USA. För att vara svart i USA är en helt annan sak än att vara svart i Nigeria.

Obinze åker till England istället, men han skickas tillbaka till Nigeria eftersom han saknar papper. I Nigeria går det bra för honom, väldigt bra. Han gifter sig, får barn och blir rik. Han blir en man att räkna med.

Ifemelu återvänder till Nigeria och tar upp kontakten med Obinze igen. De var oskiljaktiga som tonåringar så hur blir det nu, när de båda är vuxna med olika erfarenheter och ansvar bortom varandra?

Omdöme: Den här boken kommer finnas kvar hos mig länge, tror och hoppas jag. Det är mycket som jag gillar med den. Karaktärerna, särskilt Ifemelu man vill inget annat än att hon ska bli lycklig och framgångsrik. Man lider med henne när hon kämpar sig framåt i USA för att få en plats i det amerikanska samhället. Det är inte lätt som invandrare att få en plats, särskilt om du är svart. Boken visade mig, tydligare än tidigare, hur priviligerad jag själv är, tack vare min hudfärg. Något som jag ha fått ifrån mina föräldrar, som jag inte kan ändra på utan bara finns där och ger mig förtur på många sätt i livet. Bara detta gjorde boken otroligt läsvärd.

Sen fångades jag av Chimamandas sätt att skriva, efter två kapitel var jag fast och ville veta allt om Ifemleu och Obinze. Boken är mest skriven ur Ifemelus perspektiv, och det är troligtvis därför hennes historia berör mig mest. Hennes karaktär får ett annat djup än vad Obinze får. Han blev en bikaraktär jag lite tvingas läsa om för att komma vidare i boken och tillbaka till Ifemelu, vilket känns tråkigt. Han borde vara intressant, men hans liv fångar aldrig riktigt mitt intresse. Ändå så gillade jag boken stark och rekommenderar den åt alla. Det är mycket mer än en kärlekshistoria som väntar på att få leva.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 448
Utgivningsår: 2014
Genre: Komedi

Handling
Elsa är sju år gammal, hon bor med sin mamma och mammas kille George. I samma lägenhetshus bor även Elsas mormor. Mormor är Elsas bästa vän och tillsammans brukar de besöka fantasilandet ”Landet nästan vaken” och kungariket Miamas. Kungariket är uppbyggt av olika sagor som Elsas mormor hittar på.

Elsa har inga andra vänner direkt och är något av en besserwisser, vilket är en av anledningarna hon har haft svårt att få vänner.

Mormor gör som hon själv vill. Kör bil fast hon inte har körkort, skjuter med ett paintball gevär ut från balkongen. Det mesta hon gör, gör hon för Elsas skull och visa henne att det är okej att vara annorlunda. Mormor är Elsas hjälte ända fram till den dagen hon blir sjuk och sedan dör. När mormor har gått bort får Elsa ett brev från Mormor med ett uppdrag, att hjälpa mormor att be om ursäkt till flera olika personer.

Omdöme
Jag hade vissa förväntningar på boken. Jag gillade Backmans ”En man som heter Ove”, även fast den var lite seg i början. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” tyckte jag också var seg i början och jag satt och väntade på att den skulle komma igång precis som Ove gjorde, men det kom aldrig.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt gilla någon karaktär i boken. Elsa är sju år men beter sig i vissa fall som 20 år, och ibland verkar hon inte fatta någonting. Det är väl egentligen så en sjuåring är kanske, men hon var inte riktigt sympatisk nog att gilla. Inte heller osympatisk nog att gilla. Utöver det, så var mormor skum och konstig. I vissa fall rolig, men i fler fall irriterande.

Hela boken bygger upp till ett crescendo där man ska få veta varför mormor skickade ut Elsa till alla dessa människor, och man får svar i slutet. Men jag tyckte att det var ologiskt och lite fram krystat. Nej, boken var inte så bra som jag hoppades vilket gjorde mig lite besviken. Jag tror att boken försöker vara roligare och mysigare än vad den faktiskt är, tyvärr.

 

Kvinnan på tåget

Av: Paula Hawkins
Sidor: 396 (stor pocket)
Utgivningsår: 2015
Genre: Deckare/Thriller
Original titel: The Girl on the train

Handling
Rachel tar samma tåg varje morgon och kväll. Hon, lik som många andra pendlar varje dag in till London. Enda skillnaden är att Rachel inte har något jobb att gå till för att hon är alkoholiserad och arbetslös. Hennes man lämnade henne och hennes rumskompis verkar vara uppenbart störd av att de bor tillsammans. Hon har ingenting som egentligen talar för henne. Hon åker tåg, dricker och tittar på människorna som bor utmed spåret. Tåget passerar varje dag ett par som bor i sitt hus intill spåret. Rachel har döpt dem till Jess och Jason och gett dem ett perfekt liv, lika perfekt som hennes eget var en gång. En dag ser hon något som förändrar allt och Rachel måste nu bevisa att hon är mer än bara en kvinna på tåget.

Omdöme
Jag gillade boken, jag läste ut den på en dag. Jag fastnade ganska direkt. Redan i första kapitlet både känner med Rachel samtidigt som hon är patetisk, vilket gör henne irriterande. Men man vill fortfarande veta vad som har lett henne fram till punken att åka tåg och dricka varje morgon och kväll. Samtidigt får man följa Anna, Rachels ex-mans nya fru och Megan som är Jess ifrån Rachels perfekta par. Megan försvinner spårlöst och de tre kvinnornas liv sammanvävs. Bok hoppar mellan nu och dåtid, vilket gör det hela lite mer spännande. Personligen gillar jag böcker som hoppar i tiden och mellan personer, när det görs på ett snyggt sätt och för storyn framåt.

Allt eftersom byggs en bild upp om vad som har hänt Rachel tidigare och vad som hände när Megan försvann. Strax innan man får det sista förklarat räknade jag ut vad som hade hänt. Något som gjorde att jag gillade boken ännu mer, för att jag kände mig smart. Hawkins visste precis vad hon gjorde när hon skrev boken. För jag tycker att den är välskriven och absolut värd att läsa. Den är inte läskig eller särskilt obehaglig som andra deckare kan vara. Jag gillar inte super blodiga böcker vilket var en ytterligare anledning till att Kvinnan på tåget passade mig.

Filmen
Det har även kommit en film med samma namn som boken. Jag har inte sett filmen, men tror att den har fått ganska god kritik. Jag ska försöka se filmen och bara försöka jämföra den lite med boken. Det är dags att lära sig att boken är sak och filmen är en helt annan.

Ännu en nulägensuppdatering

Something is wrong.
Instagram token error.
Follow
1

Instagram – Bokhemmet

Jag är egentligen lite förvånad över hur dålig jag är på att uppdatera den här bloggen. Jag gillar ju egentligen att skriva och att läsa. Läsa har jag i och  för sig gjort en hel del ändå. Jag har läst, sedan maj 2016:

  • A Feast for Crows – George R.R. Martin
  • Mamma försökte – Jens Lapidus
  • Nya kontakter – Sophie Kinsella
  • Croissants till frukost – Annika Estassy
  • STHLM Delete – Jens Lapidus
  • The Martian – Andy Weir
  • Zack – Mons Kallentoft
  • Us – David Nicholls
  • En välbevarad hemlighet – Kate Morton
  • Den första lögnen – Sara Larsson
  • Vi är alla helt utom oss . Karen Joy Fowler
  • Cinder – Marissa Meyer
  • Harry Potter and the Philosopher´s Stone (Illustrated version) – J.K. Rowling
  • Harry Potter and the Cursed Child – J.K. Rowling
  • A Dance with Dragons: Dreams and Dust – George R.R. Martin

Det är ganska många böcker med mina mått mätt. Men tydligen är det otroligt jobbigt att recensera böckerna sedan. Jag har även en bokjournal där jag skriver in bokens titel, författare, sidor, betyg på skalan 1-5 och när jag läste boken, men inte ens det orkar jag göra. Jag vill skriva om alla böcker som jag läser, men det finns tydligen inte ork. Kanske kan detta inlägg få mig att komma igång igen, vi får se. Sedan jag har börjat jobba heltid så läser jag mycket mindre vilket också har gjort att jag har tänkte ännu mindre på bloggen.

Något som jag är lite bättre på att uppdatera är Min läslista, den har jag uppdaterat ett par gånger en mej, tror jag. Den kommer snart behöva ytterligare en uppdatering, jag beställde nämligen fyra nya böcker igår. Fyra böcker som jag har sett fram emot att läsa ganska länge, nämligen:

  • Harry Potter and the Chamber of Secrets (Illustrated version) – J.K. Rowling
  • Scarlet – Marissa Meyer
  • Hela Kakan – Karin Kakan Hermansson
  • Leon – Mons Kallentoft

Jag ville även beställa En tryckare på Blue Moon Bar av Hanna Hellquist, men den var tyvärr slut och den verkar vara ganska slut över allt.

Nights in Rodanthe

Av: Nicholas Sparks
Sidor (Stor pocket): 212
Utgivningsår: 2002
Genre: Romantik, drama
Svensk titel: Nätterna vid havet

Handling
Adrienne Willis lever ett lugnt familjeliv med sina tre barn och man enda tills hennes man tar ut skilsmässa när Adrienne är 45 år. Hon blir förtvivlad och när hennes vän ber henne ta hand ett vandrarhem i Rodanthe för en helg tar Adrienne chansen att komma bort ett tag. Vandrarhemmet har bara en inbokad gäst, Paul Flanner. Paul är läkare och han har precis sålt sin praktik och har åkt Rodanthe för att få komma iväg ifrån sitt gamla liv.

Under helgen som Adrienne och Paul är i Rodanthe kommer det en stor storm, vilket gör att de båda dras till varandra för att finna tröst.

Omdöme
Jag gillade boken. Jag läste ut den på två dagar, delvis för att den var så kort och lättläst och delvis för att den fångade mig ganska fort. Dock var det här en sådan bok som man kunde gissa på ett ungefär hur handlingen skulle utspela sig. Men den var ändå inte så förutsägbar som man skulle kunna tro, vilket är en mycket bra egenskap enligt mig. Det är tråkigt om man vet exakt hur en bok ska sluta direkt efter man har läst baksidetexten. En bok ska överraska läsaren lite åtminstone.

Jag har tidigare läst en annan bok av Nicholas Sparks och den här var ganska lik i sättet den var skriven och upplagt. Men jag har bara läst hans böcker på engelska och jag vet inte hur de är om man översätter dem till svenska.

Den var en ganska mysig bok som man lätt kan läsa en sommardag eller en kall vinterkväll med en kopp te.