Etikett: historia

Kodnamn Alice

Av:  Kate Quinn
Sidor (pocket):  588
Utgivningsår:  2017
Genre:  Drama
Original titel: The Alice network

Handling:
Eve Gardner får under 1915 en chans att bli spion som en del av ett kvinnligt spionnätverk åt britterna i det tyskockuperade Frankrike. Hon vill ingenting annat än att få slåss i kriget och ger sig iväg.

År 1947, efter det andra världskriget åker amerikanska Charlie St. Clair till Europa för att tag i sitt ”lilla problem”, som familjen kallar det. Hon är gravid och ogift, en oacceptabel kombination. Charlie väljer istället att försöka hitta sin kusin Rose som försvann under kriget. Hon hamnar i London hos den numera alkoholiserade Eve och tillsammans beger de sig ut för att finna sanningen.

Omdöme:
Detta var en av de bästa böckerna jag läste under 2019, kanske en av de bästa jag någonsin läst.
Som många andra av mina favorit böcker är denna också 2 olika historier som man följer parallellt. Antingen från Eves perspektiv 1915 eller Charlies 1947. Det är lätt att följa, varannat kapitel tillägnas dem och Eves del är skriven ur tredje person och Charlies i första person. Att behöva undra vem och när saker sker är riktigt jobbigt.

Boken är riktigt spännande, man får hela tiden små korta ledtrådar till vad som har hänt vilket gör att man vill fortsätta läsa till slutet. Jag tycker också att man får en bra känsla av hur det var i Europa under första och andra världskrigen, utan att jag någonsin varit i närheten av en sådan situation. Att det är vår nutidshistoria som är basen till boken gör den ännu bättre och att den finns kvar hos mig. Jag blev gripen av historien och personerna, även fast alla inte har funnits på riktigt. Men kvinnliga spioner var av högsta grad verkliga under första världskriget.

Men den handlar mer än om bara historia. Det är vänskap, kärlek och svek från väntade och helt oväntade håll. Hur väl känner man verkligen sina nära och vem kan man lita på? Vem har rätt att bestämma över din framtid eller din historia?

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.

1984

Av: George Orwell 
Sidor (pocket): 284 
Utgivningsår: 1949
Genre: Drama, klassiker
Original titel: Nineteen Eighty-Four

Handling:
Winston Smith lever i framtidens London i diktaturen Oceanien. Samhället är i konstant krig och dess invånare är fattiga. Winston arbetar för Partiet, för den del av partiet som har hand om propagandan som fyller samhället dagligen. De producerar även ett nyspråk som ska göra att invånarna inte kan tänka kritiskt kring något, och särskilt inte Partiet.
Winston träffar Julia och de inleder en hemlig och livsfarlig kärleksaffär. Att älska någon annan än Storebror (partiledare) kan leda till dödsstraff. Winston är inte det minsta nöjd med livet och drömmer om frihet att få göra det han själv vill, tänka fritt och få älska vem han vill.

Omdöme:
1984 är en klassiker, en bok jag kände att jag ”måste” läsa. Jag hade ganska stora förväntningar på boken, hade hört mycket om den tidigare. Tyvärr så gillade jag inte särskilt mycket. Tyckte den var lite konstig, hängde inte riktigt med i handlingen och historien. Slutet kändes också konstigt, kanske var det inte vad jag hade förväntat mig bara.

1984 är ju en klassiker för att den har så pass mycket samhällskritik inskriven i sig. Den skrevs efter andra världskriget, vilket man verkligen kan se när man läser den. Jag tror att det skulle vara intressant att göra en analys av boken, då kanske man får ut mer av den än när man bara läser den från början till slut, som vilken annan bok som helst. Tycker ändå att det är en bok man bör läsa, den är intressant. Skulle jag läsa den igen så skulle jag försöka att göra det med analysglasögon på mig.

Carolines arv

Av: Katherine Webb 
Sidor (pocket): 462 
Utgivningsår: 2011 
Genre: Drama 
Original titel: The Legacy 

Handling: 
Systrarna Erica och Beth åker till familjegården för att rensa bland deras bortgångna mormors saker och se om de själva vill bo på gården de spenderade alla sina somrar som barn. Fram tills det år som deras kusin Henry försvann spårlöst, något som fortfarande är ett öppet sår i familjen. 
Beth vill inget annat än att lämna gården eftersom hennes tidigare depression triggas av att vara där. Erica å andra sidan vill gräva i Henrys försvinnande för att en gång för alla få veta vad som hände med honom. När hon gräver bland mormoderns saker hittar hon brev ifrån hennes gammelmormor som också verkar ha haft många hemligheter i livet. 

Omdöme: 
Jag gillade boken, den har stått i min bokhylla i flera år innan jag började läsa den. Nu känner jag att jag borde ha läst den så fort jag fick den. Detta är verkligen en bok i min smak.  

Vi får följa både Erica och Beth i nutidens London och gammelmormor Caroline i 1900-talets USA där hon försöker anpassa sig till livet utan betjänter på prärien i USA.  
Att historien hoppar mellan tidigt 1900-tal och nutid är något jag gillar, och att man kan sitta och leta efter ledtrådar efter vad som hänt. Kan jag själv lista ut vad som hände med Henry innan de berättar för mig? 

Det var inte bara den historiska aspekten som gjorde att jag gillade boken. Den är även välskriven och spännande. Sen måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på slutet, det var lite konstigt. Tycker att man borde ha kunnat väva ihop allting lite snyggare, men boken är helt klart läsvärd ändå.

Den förlorade symbolen

den förlorade symbolen

Av: Dan Brown
Sidor (pocket): 614
Utgivningsår: 2009
Originaltitel: The lost symbol
Genre: Deckare

Handling
Robert Langdon blir uppringd av hans vän som ber honom att i sista stund rycka in om hålla en föreläsning i Capitolium i Washington. Strax efter att Robert kommer till platsen hittas ett mystiskt föremål med fem kryptiska symboler på. Något som Robert kan tolka att vara en inbjudan till en hemlig värld av visdom. Samtidigt blir hans vän och mentor Peter Solomon kidnappad och den enda som kan rädda honom är Robert, genom att följa efter inbjudan han just fått in i en farlig värld fylld av gåtor och krypterade meddelanden.

Omdöme
Har man läst en Dan Brown bok, har man läst alla. Jag har nog läst fyra tror jag, och alla har varit skrivna på samma sätt. Så jag tror att om man gillar en, så gillar man alla. Det har åtminstone varit min upplevelse. Han berättelser kanske inte har det störste djupet och vissa saker känns lite väl konstiga. Men han skriver på ett sätt som gör det väldigt svårt att lägga ner boken. Nästan alla kapitel lämnar en frågandes och man vill verkligen veta vad som händer. Han lyckas även alltid få med en eller ett par oväntade vändningar också. Så var också denna läsupplevelse. Jag tror jag läste ut boken på tre dagar. Den är spännande och fångar verkligen läsaren. Det finns två andra böcker om Robert Langdon, men man måste inte ha läst dem för att förstå denna. Men den bästa av Langdon böckerna, är nog ändå Änglar och Demoner skulle jag tro.

Mer av Dan Brown
I cirkelns mitt 

Pojken i randig pyjamas

Av: John Boyne
Sidor (pocket): 173
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: The Boy in the Striped Pyjamas
Genre: Historia, drama

Handling
Bruno är 9 år och bor i Berlin tillsammans med hans familj. Det är början av 1940-talet och andra världskriget härjar för fullt. Kriget är ingenting som Bruno bryr sig särskilt mycket om, han vill mest utforska världen och leka med sina tre bästa kompisar. Men så kommer en dag då mamma säger att hela familjen ska flytta ifrån Berlin eftersom pappa har fått ett nytt, viktigt jobb inom militären. Det nya huset är mycket mindre, och sämre än i det i Berlin och det ligger mitt ute på landet där det inte finns någonting alls. Förut om ett jättehögt stängsel och på andra sidan om det massor med människor som alla har randiga pyjamasar på sig. Bruno vet inte vilka de är eller vad de gör där. Han lär känna Shmuel, en annan 9årig pojke som bor på andra sidan stängslet och de blir vänner. Genom Shmuel får Bruno en första inblick i grymheterna som pågick under andra världskriget.

Omdöme
Jag gillade grundidén till den här boken, vilket gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på den. Dock levde den inte upp till dem och jag har vissa problem med boken. Karaktärerna, särskilt Bruno, verkar alla nästan lite dumma. Både Bruno och hans äldre syster verkar vara mycket yngre än de ska vara. De verkar inte ha någon som helst omvärldsuppfattning eller veta om att det pågår ett krig eller att det finns människor som inte har det lika gott ställt som de har det. Bruno visste till exempel inte vem Hitler var, och då var ändå hans pappa högt uppsatt i Hitlers militär eller vad nazi-hälsningen innebär.

En annan sak som störde mig var att boken upprepade vissa små saker om och om igen på precis samma sätt. Enligt mig fungerar det bara när det är en lång bok och läsaren kan ha glömt bort något som hände tidigare i boken. Det blir störande när boken är kortare än 200 sidor lång.

Jag hade även vissa problem med slutet, jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Det blev konstigt, men jag förstår samtidigt att han skrev det så. Omständigheterna är lite motsägelsefulla i min mening.

Den sista saken jag har funderat kring gällande boken är vilken som är den egentliga tilltänkta läsaren. Om det är barn eller tonåringar som inte har jättebra koll på andra världskriget eller om det är för vuxna. Jag tyckte i alla fall att den kändes för lätt, både i språket och i handlingen. Det var en knepig bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tänka och tycka om. Jag vill gilla den, men det är svårt. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den till särskilt många faktiskt, även fast boken inte var dålig egentligen. Jag tror den hade varit bättre om man hade fått mer, mer detaljer, mer inblick i Bruno och hans familj, mer av Shmuel och kanske ett annat slut.

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken

Torka aldrig tårar utan handskar

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 292
Utgivningsår: 2012
Genre:  Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Ett

Handling
Boken handlar om Stockholm under 1980-talet och om aidsutbrottet som kom under samma tid. Sjukdomen förknippades med homosexuella män och kallades därefter bland annat homosexsjukan. Den här boken handlar om ett par unga homosexuella män, till största del om Rasmus och Benjamin. Rasmus är nitton år när han lämnar sitt barndomshem Koppom. Han lämnar sina föräldrar kvar, men inga vänner. Rasmus har under hela sin uppväxt varit mobbad för att han är ”annorlunda”. Att han har längtat bort ifrån lilla Koppom är en underdrift. Nu är han nitton år och har flyttat till Stockholm för att bo hos sin moster och äntligen få träffa fler som är som honom och äntligen få passa in.

Benjamin bor i Stockholm tillsammans med sina föräldrar och lillasyster. Hela familjen är Jehovas vittnen och lever sina liv därefter. Det betyder att gå runt och predika Jehovas namn, försöka frälsa de som ännu inte har hittat Jehova Gud, de firar inte jul eller födelsedagar och de är inte homosexuella. Benjamin följer dessa bud så gott han kan, men han känner att han inte är som alla andra. Han är faktiskt homosexuell.

Omdöme
Böckerna, det finns tre stycken, har redan blivit en mini tv-serie och den såg jag när den kom. Den gillade jag väldigt mycket, så jag visste ungefär vad jag gav mig in på när jag började läsa boken. Jag tyckte redan om alla karaktärerna i boken och visste vad deras öde skulle bli. Men som i alla fall där en bok blir film så ger boken läsaren mer än vad filmen någonsin kan ge.Efter att ha läst två, tre sidor i boken var jag fast och hela var utläst efter tre dagar. Bara det borde säga något om vad jag tycker om boken.

Gardell skrivet på ett sätt som fångar läsaren och allting känns verkligt. Han har själv levt och upplevt just denna tid, vilket gör att äktheten lyser igenom. Vad jag vet har han även intervjuat andra som levde då och Benjamin ska vara baserad på en sådan intervju. Jag gillar verkligen när det finns en sanning bakom historien, det tilltalar mig mycket.

Boken hoppar ganska mycket mellan karaktärer, både mellan Rasmus och Benjamin men också deras föräldrar och Paul som blir en gemensam bekant till Benjamin och Rasmus. Det är även många hopp i tid, då, nu och framtid. Men får alltså små glimtar av vad som kommer att hända i de andra två böckerna och mycket om hur Benjamin och Rasmus växte upp. Man får alltså en helhet kring karaktärerna. Men det gäller att hålla lite koll när man läser, så att man hänger med i vem det handlar om och när detta sker. Det är rörigast i början, sen kommer man in i det. Gillar man inte en ”hoppig” bok är denna antagligen inte ultimat, men jag tycker fortfarande att man borde läsa den. Eftersom den är riktigt bra och för att den tar upp en del av vår nutidshistoria som är aktuell och som har blivit undangömd och glömd. Det var som boken beskriver det, tänk på det när ni läser boken. Det var faktiskt så illa och hemskt. Vi har kommit en lång väg sen dess, men vi har fortfarande mycket kvar att göra innan vårt samhället är lika rättvist som det borde vara. Det är inte en feel-good bok den är ännu en sak som jag älskar med den.

Svart flicka vit flicka

 IMG_2533

Av: Joyce Carol Oates
Sidor (pocket): 283
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: Black girl/white girl
Genre:  Drama, Historia

Handling
Boken handlar om Genna Meade som börjar på College i 70-talets USA. Rasismen har länge varit stor i USA och den svarta befolkningen böjar äntligen få sina rättigheter. Genna kommer ifrån en förmögen, vit och privilegierad familj.Hennes far är en försvarsadvokat som jobbar för mänskliga rättigheter och hennes mamma är en före detta hippie.

Gennas uppväxt har inte var den lättaste, och nu ska hon börja på college. Hon får en rumskamrat som heter Minette Swift och hon är svart. Genna tror att de kommer att bli bästa vänner, men Minette är självupptagen och vill inte veta av någon annan.

Efter ett tag börjar Minette bli utsatt för rasistiska trakaserier och hot, något hon inte vill tala om. Genna som är det närmaste Minette har som vän, blir orolig och undrar hur det egentligen står till med Minette och vad och vem som ligger bakom trakasserierna. Genna kommer aldrig att förlåta sig själv för det som hände Minette och att hon inte räddade henne när hon hade chansen.

Omdöme
Jag hade svårt att komma in i även denna bok. De första kapitlen tyckte jag var röriga och jag hängde inte alls med. Det tog ungefär halva boken innan den fångade mig. Den första halvan tog kanske två veckor att läsa och den andra två dagar. Historien hoppade fram och tillbaka i tid och plats och ibland var det lite svårt att hänga med. Man fick mycket bakgrundsinformation i början och det var inte för ens i slutet som jag förstod allting och varför det var med i boken.

Genna var ganska lätt att fatta tycke för, men inte Minette eller någon av Gennas föräldrar. De fyra utgör en stor del av hela boken. Jag tycker personligen att det är viktigt att man kan gilla personerna i boken för att kunna gilla själva boken.  Det var nog ytterligare en i del i det faktum att jag inte kom in i boken på en gång.

Men när jag kom in i den och historien verkligen började utspela sig kunde jag knappt lägga den ifrån mig. Oates skriver riktigt bra och väcker känslor hos läsaren. Boken berör på ett sätt som andra böcker inte riktigt gör. Jag kan inte sätta fingret på det, utan det är något man själv måste uppleva när man läser boken. Den är svår i början, men ge den en chans.

 

Flugornas herre

Flugornas herre

Av: William Golding
Sidor (pocket): 197
Utgivningsår: 1954
Originaltitel: Lord of the Flies
Genre: Katastrof, drama, äventyr

Handling
En grupp med pojkar i åldrarna 6-12 år är med om en flygolycka och hamnar på en liten öde ö i Söderhavet. De är helt ensamma, utan vuxna som tar hand om dem eller säger vad de får och inte får göra. De väljer fram en ledare, Ralph och tillsammans börjar de stifta lagar och regler. De har gott om mat och livet på ön verkar först inte vara så dåligt efter allt. Men allt eftersom tiden går förändras stämningen mellan pojkarna. Rivalitet börjar uppstå mellan två av ledarna och spänningen stärks.

Omdöme
Boken är inte riktigt vad jag förväntade mig, fast jag vet kanske inte riktigt heller vad jag faktiskt förväntade mig. Det är något i den som gjorde att jag hade svårt att komma in i den och fastna för den. Det berodde nog lite på att jag läste ett kapitel, lät den ligga ett par dagar och sen läste jag ett kapitel igen. Gör man så kommer man ju aldrig in i en bok på riktigt, men jag ville inte riktigt plocka upp den heller. Kanske var det något med språket eller skrivsättet som gjorde att jag inte ville läsa, eller bara det att jag inte hade läslust.

Historien i säg är ganska spännande och hemsk. Först när de hamnar på ön är de ganska glad och snälla emot varandra, men det går över. Sakerna de gör och säger är hemska, och på det lägger man faktorn att de är barn, som äldst 12 år.

Man kan och kanske bör läsa in samhällskritiken i boken, eftersom den är tydlig. Men jag valde att inte fokusera på den när jag läste boken. Jag har svårt att säga om det skulle göra boken bättre eller sämre. Men jag tror i vilket fall som att läsupplevelsen blir annorlunda jämfört med min, och jag vet inte om den hade blivit bättre. Jag måste ändå säga att det är skönast att bara få läsa en bok utan att behöva analysera den särskilt mycket.
Jag skulle nog rekommendera den i alla fall, den är bra och den är ju ändå en klassiker och en bok man ”ska ha läst”.

The Postmistress

 The Postmistress

Av: Sarah Blake
Sidor (pocket): 326
Utgivningsår: 2010
Svensk titel: Om du får det här brevet
Genre: Drama

Handling
Boken handlar om tre olika amerikanska kvinnor under 1940-talet, innan USA går in i andra världskriget.
Frankie Bard är en ung radioreporter som befinner sig i London och rapoterar hem till USA från det sönder bombade London. Hennes berättelser försöker få det amerikanska folket att förstå vad som faktiskt händer i krigets Europa.
Iris James är i medelåldern och är postmästare i den lilla staden Franklin. Hon är den som känner till allas hemligheter och bevara dem tryggt.
Emma Fitch har nyligen gift sig med läkaren i Franklin och flyttar dit. Hon ser framemot ett långt liv tillsammans med sin nye make i den lilla staden. Dessa tre liv kommer att sammanvävas på sätt som ingen av dem någonsin kunde drömma om.

Omdöme
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Den var lite svår att komma in i, men den blev bättre och bättre ju mer man läste. Jag vet inte om den kanske är lättare att komma in i om den hade varit på svenska, fast jag tycker oftast att originalspråket är bättre.
När jag kom in i boken gillade den, dock gillade jag inte riktigt allt som hände. Jag var inte beredd på allt som hände i boken, den var en sidvändare vid vissa tillfällen. Att jag inte var beredd på allt som hände är en bra sak, eftersom förutsägbara böcker kan vara ganska tråkiga att läsa.
Språket flöt på bra, och det var inte särskilt många ord som jag kände att jag inte kunde till eller förstod. Dock hoppar boken i tiden, några månader framåt i tiden, något som jag inte riktigt gillar alla gånger. Här var det av någon anledning lite irriterande. Det kändes som om man missade en massa saker under hoppen.
Men det är ändå en bok som jag skulle rekommendera till de flesta.