Etikett: olycklig kärlek

Konsten att höra hjärtslag

Av:  Jan-Philipp Sendker
Sidor (pocket):  333
Utgivningsår:  2002
Genre:  Drama, Feel-good
Original titel: Das Herzenhören
Serie: Burma
Del i serie: 1 av 3
1: Konsten att höra hjärtslag, 2: Hjärtas innersta röst, 3: Hjärtas minnen

Handling
För 4 år sedan försvann Julias pappa. Spåren efter honom slutar i Bangkok och ingen vet vad som har hänt honom. Kvar i New York finns hans fru och 2 barn, som nu är vuxna.
När Julias mamma hittar ett gammalt kärleksbrev tänka att skickas till en okänd kvinna i Burma bestämmer sig Julia för att resa dit. Hon hoppas hitta sanningen bakom försvinnandet och kanske även hennes pappa.
Det hon faktiskt finner i Burma är en otrolig kärlekshistoria mellan en blind pojke och en flicka med missbildade fötter. Men vad har de att göra med hennes pappa och vad kan man egentligen våga tro på? Finns det en kärlek som kan övervinna allt?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja gällande denna bok. Den var väl helt okej, men inte alls särskilt fantastiskt som vissa verkar tycka. Redan när jag öppnade den så kände jag att den inte skulle vara så bra eller ge mig så mycket. Dels för hur första kapitlen är skriva och dels för hur stor texten var, alltså teckenstorleken. Jag gillar när det är en mindre storlek, av någon anledning känns det mer seriöst. Det kanske är svårt att se på bilden, men detta gjorde mig avtänd på boken direkt, tyvärr.

Men självklart läste jag vidare och glömde bort teckenstorleken. Jag kom i boken rätt snabbt, men historien gav mig inte så mycket. Jag tyckte den var lite för osannolik vid flera tillfällen. Allt om Tin Wins föräldrar, farbrodern och det där att kärleken verkar kunna övervinna allt. Jag kan inte riktigt köpa det.

Med det sagt så var det ändå en bra bok, lättläst och trevlig. En mysig läsning som man mår bra av. Jag läste ut den på 3 dagar ungefär, för när jag väl kommit in en bit i den var den ändå ganska svårt att lägga ner. Det finns 2 böcker som fortsätter historien och jag är ändå ganska sugen på att läsa dem också. Jag kommer nog skriva in dem på min lista, men det lär dröja innan jag kommer dit.

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.

Americanah

Av: Chimamanda Ngozi Adiche
Sidor (pocket): 586
Utgivningsår: 2013
Genre: Drama
Original titel: Americanah

Handling: Ifemelu och Obinze blir tillsammans som tonåringar i Nigeria. De har stora framtidsdrömmar tillsammans. En är att åka till USA för att studerar på universitet. Ifemelu lyckad få ett visum och beger sig dit för att studera. Tanken är att Obinze ska följa efter, men han får aldrig något visum.

Det går ganska bra för Ifemelu till slut, hon får jobb, vänner, träffar nya killar och startar en populär blogg om att vara svart i USA. För att vara svart i USA är en helt annan sak än att vara svart i Nigeria.

Obinze åker till England istället, men han skickas tillbaka till Nigeria eftersom han saknar papper. I Nigeria går det bra för honom, väldigt bra. Han gifter sig, får barn och blir rik. Han blir en man att räkna med.

Ifemelu återvänder till Nigeria och tar upp kontakten med Obinze igen. De var oskiljaktiga som tonåringar så hur blir det nu, när de båda är vuxna med olika erfarenheter och ansvar bortom varandra?

Omdöme: Den här boken kommer finnas kvar hos mig länge, tror och hoppas jag. Det är mycket som jag gillar med den. Karaktärerna, särskilt Ifemelu man vill inget annat än att hon ska bli lycklig och framgångsrik. Man lider med henne när hon kämpar sig framåt i USA för att få en plats i det amerikanska samhället. Det är inte lätt som invandrare att få en plats, särskilt om du är svart. Boken visade mig, tydligare än tidigare, hur priviligerad jag själv är, tack vare min hudfärg. Något som jag ha fått ifrån mina föräldrar, som jag inte kan ändra på utan bara finns där och ger mig förtur på många sätt i livet. Bara detta gjorde boken otroligt läsvärd.

Sen fångades jag av Chimamandas sätt att skriva, efter två kapitel var jag fast och ville veta allt om Ifemleu och Obinze. Boken är mest skriven ur Ifemelus perspektiv, och det är troligtvis därför hennes historia berör mig mest. Hennes karaktär får ett annat djup än vad Obinze får. Han blev en bikaraktär jag lite tvingas läsa om för att komma vidare i boken och tillbaka till Ifemelu, vilket känns tråkigt. Han borde vara intressant, men hans liv fångar aldrig riktigt mitt intresse. Ändå så gillade jag boken stark och rekommenderar den åt alla. Det är mycket mer än en kärlekshistoria som väntar på att få leva.

Mitt hjärtas oro

Av: Malou von Sivers
Sidor (inbundet): 315
Utgivningsår: 2017
Genre: Drama, Biografi

Handling:
Axel är en gift man, har två barn och är VD för sin pappas företag i Stockholm. Han är en välbärgad man och utifrån sett har han allt man kan tänkas vilja ha. Axels historia döljer dock en mörk hemlighet som han önskar att komma undan.

Sara är en ung litteraturstudent i Uppsala. Hon älskar Hjalmar Söderberg och letar efter livets mening. När de möts uppstår en tydlig och nästan ofrånkomlig attraktion. Vi får följa deras kärlekshistoria i början på 1900-talet i Stockholm och Uppsala.

Omdöme:
Jag hade hört otroligt mycket gott om denna bok innan jag läste den så mina förväntningar var ganska höga när jag började läsa. Tyvärr måste jag säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar.

Jag har flera problem med boken. Dels är det hela storyn i säg. Malou von Sivers håller på att skriva en trilogi om sin egen familjs historia och den tredje delen kommer att handla om hennes pappa och henne själv, om jag har förstått det rätt. Den här boken är dock mest fiktion, då hon inte har kunnat hitta information om hennes släkt. Jag tycker inte riktigt att den känns äkta eller trovärdig. Allt löser sig lite för bra med jämna mellanrum. Det är lite för gulligt och mysigt, inte hela tiden, men lite för ofta.

En annan ska som störde mig var alla hopp i tiden. Du vände blad och flera månader har gått. Det största hoppet var 6 år mellan två kapitel, och man var inte alls beredd på att det skulle ske. Jag känner mig lite berövad som läsare, hur mycket hinner inte hända på 6 år? Jag kan förstå att Malou behövde föra historien framåt, men just detta hopp var för långt och lite konstigt placerat.

Mitt sista problem var slutet. Det kändes lite stressat och ihop kastat. Sen vet jag inte alls om det är helt fiktion eller om det grundar sig på verkliga händelser. Det kanske var exakt det som hände, men oavsett så störde jag mig på det. Det gjorde att jag är tveksam om jag kommer fortsätta läsa Malou von Sivers böcker. I dagsläget har jag ingen lust att fortsätta och se vad som händer i deras liv.   

Livet kan börja

Av: Sheila O’Flanagan
Sidor (pocket): 443 
Utgivningsår: 2018
Genre: Chick-lit
Original titel: The missing wife

Handling:
Imogen försvinner plötsligt en dag och ingen i hennes familj vet vart hon har tagit vägen. De förstår inte alls varför hon skulle försvinna och lämna sin man Vince, som alltid har behandlat henne som en prinsessa. De verkar ha ett perfekt äktenskap. Men ingen vet hur det egentligen ser hur hemma hos Imogen och Vince.

Imogen får en chans att försvinna bort och åker till den franska lilla by hon växte upp i med förhoppningen att bygga upp ett nytt liv utan Vince. Frågan är om hon klarar det och om hon kan lyckas undkomma Vince och hans mörka hemlighet.

Omdöme:
Jag gillade boken, något jag kände på mig redan när jag läste handlingen. Jag är ett fan av Sheila O’Flanagan generellt, men denna är en av mina favoriter som hon har skrivit. Andra favoriter är Allt för dig och Familjehemligheter.

Livet kan börja fångade mig direkt och jag sträckläste den på 2-3 dagar. Jag började genast tycka om och sympatisera med Imogen, allt jag ville var att hon skulle få bli fri ifrån Vince och leva sitt eget liv. En anledning till att boken talade så mycket till mig var att det kändes så realistiskt. Hur många kvinnor finns det inte som känner sig fångade i ett äktenskap av en kontrollerande partner, och finner ingen väg ut ur det? Hur kan man lämna den perfekta mannan som bara älskar dig och står ut med alla dina små fel som han finner överallt? Alla andra ser ju hur underbar han är och hur lycklig du måste vara tillsammans med honom.

Sen måste jag väl erkänna att allt som händer både Imogen och Vince kanske sker lite för smidigt för att vara sant och troligt, men det spelar ingen roll. Boken är inte överdrivet smörig och lycklig, som vissa andra Chick-lit kan vara. Den är lite spännande, engagerade och mysig på en lagom nivå. Jag rekommenderar den varmt och särskilt nu när sommaren närmar sig.