Etikett: reportagebok

De förklädda flickorna i Kabul

Av:  Jenny Norberg
Sidor (pocket):  367
Utgivningsår:  2014
Genre:  Fakta, reportage

Handling
Detta är en reportagebok om verkliga människor som Jenny Norberg har träffat och pratat med vid flera tillfällen i Afghanistan.

Afghanistan är ett otroligt patriarkalt land där kvinnorna egentligen inte har någon plats utanför hemmet. En kvinnas största bedrift i livet är att föda en son. Att föda en dotter ses ofta som ett misslyckande. Har man exempelvis 4 döttrar kan man låta en av dem förklä sig som pojke för att familjen ska få högre status i området. Hennes hår klipps kort, hon får ha byxor på sig, slippa sjal och få möjligheten att göra nästan vad hon vill. Gå i skolan tillsammans med andra pojkar, leka och springa omkring, få ta mat först hemma och något att säga till om i familjen.
Men när hon närmar sig puberteten är det dags att bli flicka igen och sen gifta sig men en man som hennes familj har valt åt henne och tillslut föda en eller flera söner. Men hur går man från att vara kille och ha makt till att bli tjej och inte få göra som man vill?

Omdöme
Det var är riktigt intressant bok att läsa, men tung i vissa fall. Delvis beroende på att det är jobbigt att läsa om riktiga människor som tvingas leva ett så begränsat liv på grund av sitt kön, och dels för att jag hade lite svårt att hålla isär alla personer. Vissa återkommer igenom hela boken och andra får endast ett kapitel. För mig flyter inte läsningen på lika bra i en reportagebok som det ofta gör i en roman. Läsningen blir en annan när det är verkliga människor som inte kommer få ett garanterat lyckligt slut som du får i nästan varje roman man läser.

Med detta sagt så gillade jag ändå boken. Som feminist och stark troende på jämställdheten var detta är bra bok att läsa, för att få en helt annan syn på jämställdheten och bli varse om hur andra kvinnor faktiskt lever. Jag har flera gången under läsningen blivit tacksam att jag och min dotter får leva i Sverige. Vi har så många möjligheter och jag kommer göra mitt bästa för att min dotter ska få ännu fler och bättre möjligheter än jag har fått.
Sverige är inte i skrivande stund ett jämställt land, men vi har kommit långt. En gång i tiden var den svenska strukturen lik den som råder i Afghanistan nu, och detta ger mig ett hopp om att Afghanistan också kan göra en likande utveckling.

Jenny skriver på ett sätt som verkligen talar till läsare och man känner att man också sitter med där i värmen i ett kök och lyssnar på kvinnorna som antingen själva varit ”pojkar” eller har döttrar som är. Det är en mycket vanlig och gammal tradition som man egentligen inte pratat om. Det är både accepterat och inte, och man funderar mycket själv som läsare. Den tar lite tid, men det är den värd.