Etikett: Serie

Jag for ner till bror

Av:  Karin Smirnoff
Sidor (pocket): 319 
Utgivningsår:  2018
Genre: Drama
Serie: Jana Kippo
Del i serie: 1 av 3
1: Jag for ner till bror 2: Vi for upp med mor, 3: Sen for jag hem

Handling
Jana Kippo reser hem till Smalånger, en glesbyggd i Norrland. Hon åker till sitt barndomshem där hennes tvillingbror Bror fortfarande bor. Hon lämnar sitt tidigare liv för att på obestämd tid vara i Smalånger, den lilla byn där alla känner alla och kan din historia. Jana inleder ett destruktivt förhållande med John och försöker få svar på vad som egentligen hände i hennes barndom. Minnas alla de där händelserna som hon har förträngt. Men vem berättar sanningen för henne och vems historia är det egentligen?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag gillade den och hade svårt för att sluta läsa den, men jag kan fortfarande inte riktigt säga vad den handlar om, vilket stör mig. Kanske handlar den om livet som det är mest. Om vänskap, kärlek och familjen, men samtidigt är Jana och hennes familjehistoria så extraordinär att jag stör mig på den. Nästintill alla verkar vara sammankopplade med familjen Kippo på något sätt. Finns det inte mer än en släkt att skriva om? Boken är helt olik allt annat jag har läst, på gott och ont. Detta är nog en bok som man antingen gillar eller hatar, men som tur var gillade jag den. Jag kan bara inte riktigt säga varför den är bra, men läs den. Jag tror den kan ge något till de flesta läsarna, troligtvis något annat än den gav mig vilket inte är något dåligt.

Karin Smirnoff har ett speciellt sätt att skriva. Bland annat skriver hon ihop personnamnen och använder aldrig stor bokstav till namn (ex. janakippo) vilket störde min läsning, men mest i början. Att just det störde mig kan ha att göra med min språknördighet att göra. Jag gillar när man följer alla skrivregler.

Samtidigt skriver Smirnoff på ett levande och engagerade sätt som gör att man bara vill ha mer. Jag har precis läst ut denna bok och nu vill jag bara få fortsätta med nästa. Jag vill veta hur Jana fortsätter sitt liv och skulle gärna vilja veta varför hon flyttade tillbaka till Smalånger, något som aldrig riktigt framkom i boken. Men något hade nog hänt som föranledde en flytt.

Jag tror inte att jag kommer kunna släppa Jag for ner till bror på bra länge, och är inte det ett gott betyg för en bok så säg. En bok ska inte bara ställas utan i bokhyllan och sen glömmas bort, den ska leva kvar i läsaren ett bra tag efter att den är utläst. Kanske tills en har läst uppföljaren. Den får dock vänta ett tag, jag har för många andra olästa böcker stående i hyllan innan jag kan införskaffa nya.

Dödergök

Av:  Katarina Wennstam
Sidor (e-bok):  444
Utgivningsår:  2008
Genre: Deckare
Serie: Justitia
Del i serie: 2 av 3
1: Smuts, 2: Dödergök, 3 Alfahanen

Handling
Journalisten Maria Allende letar efter det perfekta huset tillsammans med sin man och dotter, vilket verkligen inte är lätt att hitta. Till slut finner de ett radhus som verkar vara bra och inte så dyrt. Nu skiner solen över dem och de ska bara få leva. Men när de inser vad som har skett med huset tidigare ägare vänds hela deras värld upp och ner. Maria djupdyker ner i fallet och det tär på relationen med Tobias. Men hon måste få vet vad som händer där i deras nya kök och framförallt varför.
Åklagare Madeleine Edwards får ett nytt fall på sitt bord. En ung kille har hittas hängd och ganska snart spekuleras det om det egentligen är ett hedersmord och inte ett självmord som har begåtts. Samtidigt som Edwards kastar sig in i en ny krävande utredning finns dottern Alexandra hemma som försöker navigera sig igenom tonåren själv.

Omdöme
Även denna bok är något av ett mästerverk i mina ögon. Jag älskar verkligen Katarina Wennstams sätt att väva samman fiktion och fakta. För när du läser Dödergök får du en riktig lektion i vad både hedersvåld och mäns våld mot kvinnor faktiskt är. Hur rått och hänsynslöst man kan bete sig emot en annan människa, en del av sin familj som man ska älska och ta hand om. Jag blev uppriktigt förbannad vid flera tillfällen under läsningen, eftersom det är fiktiva personer men inte händelser.

Om man bortser ifrån våldsdelen av boken, så gillade jag att få läsa om Maria och Madeleine igen som vi fick lära känna i Smuts. Detta är den fristående fortsättningen, och man kan läsa den ena utan den andra. Dessa 2 kvinnor är inspirerande karaktärer som inte ger sig, de ska ha svar och göra rätt.
Men de har varsin berättelse i boken som inte har något med varandra att göra egentligen. Vissa kan nog störa sig på det, men jag gillar att få följa mer än en person och en händelse. Läsaren får även ta del av perspektiven ifrån många av de andra karaktärerna i boken också, något som inte är så vanligt i böcker generellt tycker jag. I och med det får man en mycket större bild av vad som skett i boken och allt känns lite mer verkligen. Det kan vara ett kort kapitel eller stycke ifrån en sidokaraktär som skapar ett djup jag kan sakna i andra böcker.

Jag dras gärna till böcker med flera stories, vilket kanske är en ytterligare anledning att jag gillar just Wennstams böcker. Det är inte en spänningsroman så som Lapidus, Rudberg eller Kallentoft skriver dem, men det är ändå svårt att lägga ner Dödergök. Den håller kvar sin läsare genom sin faktaunderbyggda verklighet.

Smuts

Av:  Katarina Wennstam
Sidor (e-bok):  333
Utgivningsår:  2007
Genre: Deckare
Serie: Justitia
Del i serie: 1 av 3
1: Smuts, 2: Dödergök, 3 Alfahanen

Handling:
Familjen Wahl verkar vara perfekt. Pappa Jonas är en framgångsrik advokat som ska i TV kommentera på en omtalad trafficingrättegång. Att det är just han som ska kommentera är egentligen helt fel.
Mamma Rebecca jobbar som Tv-chef och hon vet hur man visar upp den perfekta fasaden för alla. Perfekta huset, barnen och äktenskapet, men hon undrar vad Jonas egentligen gör alla de kvällar han jobbar över.
Dottern Emma är 14 år och hon håller på att upptäcka sin egen sexualitet. Det är spännande och samtidigt skamligt. Tänk om någon i hennes klass fick reda på vad hon drömmer om.

Omdöme:
Jag kan inte nog berätta hur mycket jag gillade den här boken. Den kommer finnas med mig länge.
Till att börja med så är det en välskriven bok som är spännande. En riktigt bladvändare som jag hade svårt att lägga ner. Men det är inte det som gör att jag kommer minnas boken, utan det är temat. Det är så mycket mer än att man får följa en polis som löser ett brott, i detta fall handlar det om trafficking och påtvingad prostitution. Vi får följa åklagaren Madeleine Edwards i rättegången i kopplerihärvan, journalisten Maria Allende som kämpar för jämställdhet och med pressetiken och hela familjen Wahl. Genom att boken handlar om flera olika personer får läsaren flera olika synsätt på samma problem, vilket jag verkligen uppskattar. Men ibland saknar man att ha en eller två huvudkaraktärer som man får djupdyka i. Dock är det inte så pass många i Smuts att man inte kan hålla reda på dem. Det är inte Game of Thrones direkt.

Det är tydligt att Katarina Wennstam är påläst och vet vad hon skriver om. Det är en fiktiv historia, men det skulle lika gärna ha hänt. Man inser det under läsningens gång och blir då både förbannad och lite rädd för omvärlden. Hur kan vissa människor vara så grymma och tänka så lite om kvinnor? Jag kommer aldrig förstå deras logik.

Boken innehåller en scen när Jonas Wahl tänker tillbaka till när han gjorde lumpen. Det är den värsta scen jag har läst och efter den var jag tvungen att sluta läsa ett tag. Men den behövde vara med i boken och man bör läsa den, för att verkligen förstår hur vidrig värld vissa kvinnor tvingas leva i. Samt vilka ”ursäkter” män använder sig av för att fri skriva sig allt ansvar. Böcker som denna behövs verkligen och ska läsas av, kanske inte alla men bra nära.

Läs Smuts, prata om den och glöm den aldrig. Sen kan du gå vidare till Dödergök, den fristående fortsättningen.

Katarina Wennstam

Jag har fått en ny favoritförfattare – Katarina Wennstam. Jag hörde talas om henne och började imponeras av henne när jag lyssnade till hennes sommarprat år 2018. Starkt lysssningstips!
Jag har precis läst ut hennes tredje bok, Alfahanen. Nu vill jag bara ta mig an nästa bok, Svikaren. Men innan det har jag tänkt skriva lite.

Wennstam skriver krimromaner, riktigt bra romaner. Men det är så mycket mera än bara välskrivna böcker. Det är aktiva kommentarer till samhälls debatten. Den första boken, Smuts, handlar om trafficing av unga kvinnor som tvingas in i prostitution. Andra boken, Dödergök, handlar om mäns våld mot kvinnor. Den tredje boken som jag precis läst handlar om sexuellt våld och våldtäkter.

Böckerna är fiktion, men det finns mycket sanning i böckerna. När man läser blir man riktigt förbannad men jämna mellanrum. För det kan inte bara hända, utan det händer hela tiden, varje dag. Kvinnor och tjejer blir varje dag utnyttjade, misshandlade, våldtagna och misstrodda i rättsprocesserna. Böckerna är så utbildande att alla borde läsa dem. Det finns scener i böckerna som är så brutala att jag var tvungen att sluta läsa ett tag, vilket gör dem ännu verkligare. Jag kan verkligen inte nog trycka på hur viktiga dessa böcker är. Läsa dem och alla andra av Katarina Wennstams böcker, det kommer i alla fall jag göra.

Konsten att höra hjärtslag

Av:  Jan-Philipp Sendker
Sidor (pocket):  333
Utgivningsår:  2002
Genre:  Drama, Feel-good
Original titel: Das Herzenhören
Serie: Burma
Del i serie: 1 av 3
1: Konsten att höra hjärtslag, 2: Hjärtas innersta röst, 3: Hjärtas minnen

Handling
För 4 år sedan försvann Julias pappa. Spåren efter honom slutar i Bangkok och ingen vet vad som har hänt honom. Kvar i New York finns hans fru och 2 barn, som nu är vuxna.
När Julias mamma hittar ett gammalt kärleksbrev tänka att skickas till en okänd kvinna i Burma bestämmer sig Julia för att resa dit. Hon hoppas hitta sanningen bakom försvinnandet och kanske även hennes pappa.
Det hon faktiskt finner i Burma är en otrolig kärlekshistoria mellan en blind pojke och en flicka med missbildade fötter. Men vad har de att göra med hennes pappa och vad kan man egentligen våga tro på? Finns det en kärlek som kan övervinna allt?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja gällande denna bok. Den var väl helt okej, men inte alls särskilt fantastiskt som vissa verkar tycka. Redan när jag öppnade den så kände jag att den inte skulle vara så bra eller ge mig så mycket. Dels för hur första kapitlen är skriva och dels för hur stor texten var, alltså teckenstorleken. Jag gillar när det är en mindre storlek, av någon anledning känns det mer seriöst. Det kanske är svårt att se på bilden, men detta gjorde mig avtänd på boken direkt, tyvärr.

Men självklart läste jag vidare och glömde bort teckenstorleken. Jag kom i boken rätt snabbt, men historien gav mig inte så mycket. Jag tyckte den var lite för osannolik vid flera tillfällen. Allt om Tin Wins föräldrar, farbrodern och det där att kärleken verkar kunna övervinna allt. Jag kan inte riktigt köpa det.

Med det sagt så var det ändå en bra bok, lättläst och trevlig. En mysig läsning som man mår bra av. Jag läste ut den på 3 dagar ungefär, för när jag väl kommit in en bit i den var den ändå ganska svårt att lägga ner. Det finns 2 böcker som fortsätter historien och jag är ändå ganska sugen på att läsa dem också. Jag kommer nog skriva in dem på min lista, men det lär dröja innan jag kommer dit.

Arvet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  403
Utgivningsår:  2015
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: After you
Del i serie: 2 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou lever med sorgen efter Will, det är gått 1,5 år sedan han dog, men hon kan inte fortsätta leva. Hon lovade Will att försöka leva till fullo och våga göra mera. Men hur gör man det och hur kommer man över en förlorad kärlek? När är det okej att bli kär igen och hur skulle man ens kunna lyckas med det?

Omdöme:
Boken var bra, den höll inte samma höga standard som föregångaren Livet efter dig. Tror inte att det riktigt går att toppa den heller, så det är kanske lite elakt av mig att jämföra dem. Men det var kul att läsa om Lou och hennes familj igen.
Delar av storyn hade jag lite problem med, det kändes som om allt var lite för perfekt ibland. Det är ju rätt ofta så i böcker visserligen, men jag störde mig på det denna gång. Inte så pass mycket att jag ogillade boken, men så här i efterhand gör det att jag inte riktigt vet vad jag tycker längre. Hur som helst är boken helt klart läsvärd, särskilt om man gillade Livet efter dig.

Livet efter dig

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  398
Utgivningsår:  2012
Genre:  Drama, Chick-lit
Original titel: Me before you
Del i serie: 1 av 3
1: Livet efter dig, 2: Arvet efter dig, 3: En andra chans.

Handling:
Lou Clark försörjer sina föräldrar genom sitt jobb på ett kafé i den lilla staden hon bor i. Hennes framtidsdrömmar är näst intill obefintliga.
Will Traynor var en framgångsrik affärsman som jobbade i London och han dejtade många olika kvinnor, ända tills han blir totalförlamad i en motorcykelolycka.

Lou blir arbetslös och börjar jobba hos Will som en kombination av assisten och sällskap. Lou är glad och optimistisk vilket är en total motsats jämfört med den mer eller mindre deprimerade Will. Deras humor, intressen och tankar om hur Wills liv bör se ut krockar, men Lou bestämmer sig för att få Will att finna lyckan i livet igen innan det är för sent.

Omdöme:
Jag hade hört ganska mycket om den här boken, särskilt när den blev filmatiserad (har inte sett den ännu), så mina förväntningar var ganska höga. Till min stora glädje blev jag inte besviken och jag slukade boken snabbt. Den hade ett större djup än vad jag trodde och vad jag ibland är van vid när det kommer till chick-lit. Dock är jag inte helt säkert på att det är en korrekt genrebeskriving.

Det är mycket mera än att Lou ska ta hand om stackars rullstolsburna Will, och det är inte heller bok där kärleken automatiskt övervinner allt.
Det är en bok om kärlek, vänskap, förståelse och en kamp om och för livet. Det är en riktigt bra bok.

Relaterat tips:
Den sanna historien om rullstolsburna Philippe och hans oväntade assistent Adbel – En oväntad vänskap

Simona Ahrnstedt – En enda-serien


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 493
Utgivningsår: 2014
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 1


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 509
Utgivningsår: 2015
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 2


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 523
Utgivningsår: 2016
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 3

Denna recension är något annorlunda jämfört med mina tidigare. Nu blir det en serie, tre böcker på en gång där jag just nu håller på att läsa den tredje. Men jag älskar dem oroligt mycket att jag kände att jag bara måste skriva om dem. Alla böckerna har sin egen handling och man kan läsa dem utan att läsa de andra och i oordning. Gör man det kommer man dock få veta i korta drag vad som händer i de andra böckerna.

Temat i alla böckerna är ungefär samma. Det är två huvudpersoner, en kvinna och en man. Hon är den viktigaste karaktären, åtminstone enligt mig.  Det är en stark kvinna som tar den plats hon förtjänar i världen. Hon träffar en man, som man också får följa ungefär lika mycket, och de inleder en relation, med lite olika resultat och utgångar. Alla karaktärer har även en bakgrundsberättelse som påverkar deras val i livet och den får man höra i omgångar. Det är en av alla anledningar till att jag fastnar i böckerna. Jag vill veta mer om dem hela tiden, vad har hänt och varför är karaktärerna som de är.

Karaktärerna är en blandning av den svenska överklassen, fosterbarn, personer som har kämpat hela livet för komma dit de är idag och alla bär på en rädsla för något/något och kanske ett hat emot någon annan. Det är komplexa personer som inte endast träffas och bli kära och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

En annan viktig del i böckerna är som sagt relationerna och romantiken. Det är mycket kärlek och man känner den verkligen, den glöder igenom alla böckerna. På ett annat sätt än jag har läst i böcker tidigare och den gör att det är så svårt att lägga boken ifrån sig. Jag har knappt halva kvar av den tredje boken och den kommer troligtvis vara utläst ikväll. Jag hoppas och tror att det kommer komma en fjärde bok och om den kommer så vet jag att jag kommer sluka den också.

Simona Ahrnstedt har i år blivit en av mina favorit författare och ska börja undersöka hennes andra böcker också för att se vad hon mer har skrivit.

Barnmorskan i East End – en sann berättelse från 1950-talets London

Av: Jennifer Worth
Sidor (pocket): 381
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Call the Midwife -A True Story of the East End in the 1950s
Genre: Biografi, historia, drama
Serie: Barnmorskan i East End
Del i serien: 1 av 3

Handling
Jennifer Worth jobbade som barnmorska och sjuksköterska i 20 år i de fattigaste delarna i London. Den här är den första delen i hennes biografi om hennes arbete. Det är en övergripande historia om hennes arbete som utgår ifrån ett kloster och flera små historier om alla de kvinnor, barn och familjer som hon träffade i arbetet. Hon går igenom den medicinska delen av förlossningar och jämför dem med dagens teknik. I vissa fall jämför hon även vardagslivet under 50-talet med 2000-talet.

Omdöme
Jag gillade även denna bok, den uppfyller flera av mina krav för en bra bok. Det är en biografi, den är historisk och den är baserad på faktiska händelser. Sen gillar jag självklart nya fiktiva böcker också.

Men jag gillade även att hon jämför med nutidens medicin, eftersom det ett bra perspektiv på hur mycket världen har utvecklats och det gjorde mig tacksam att jag lever i den tid jag lever i. Hade jag levt under 50-talet hade troligtvis redan haft ett par barn, om jag hade överlevt den första förlossningen. Men mödra- och barndödligheten hade sjunkit redan under 50-talet. Jag vet inte hur mycket som händer i boken faktiskt hände på riktigt, vissa saker känns lite för bra för att vara sanna, men det drar inte ner på helhets intrycket av boken. Jag läste ut boken på ett par dagar hade mycket bra läsupplevelse. Jag ser fram emot att läsa de andra två delarna också.

Värt att nämna är kanske att det även finns en tv-serie som är baserad på böckerna som har samma namn, Barnmorskan i East End. Jag har ännu inte sett den, men har tänkt att göra det någon gång. Eventuellt så kommer det en recension på den också här.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Tre

Handling
Detta är den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar, del ett och två bör läsas först.

Boken börjar med Bengt, som även han har blivit sjuk och hans begravning. Som titeln av boken berättar, så handlar denna del i serien om den oundvikliga döden, den hemska död som kommer med aids på 80-talet. Det är inte bara Bengt som försvinner, utan en efter en försvinner de unga männen som har fått sjukdomen. En efter en måste de ta farväl av varandra och bära dem till deras sista vila.

Omdöme
Den sista delen är skriven på samma sätt som de två första. Den hoppar mellan karaktärer och i tiden, ända till nutid och man får vet lite om aids och homosexuella personer pratas om idag.

Jag läste den här boken i ett svep, den gick inte att lägga undan. För historien är så gripande och hemsk, Gardell har inte lindat in det hemska, vilket gör att åtminstone jag älskar böckerna ännu mera. De känns så äkta, och när alla dina älskade karaktärer dör i den här boken är svårt att inte gråta. Du vet vad som komma skall, det har den första boken redan berättar, men det gör det hela inte lättare.

Det här är den bästa bok som jag har läst i år, och jag tror att Torka aldrig tårar utan handskar alltid kommer vara en av mina favorit serier. Och jag hoppas att de kommer att prata och läsa böckerna i skolan. De borde ingår in den svenska kurslitteraturen.