Etikett: starka kvinnor

De förklädda flickorna i Kabul

Av:  Jenny Norberg
Sidor (pocket):  367
Utgivningsår:  2014
Genre:  Fakta, reportage

Handling
Detta är en reportagebok om verkliga människor som Jenny Norberg har träffat och pratat med vid flera tillfällen i Afghanistan.

Afghanistan är ett otroligt patriarkalt land där kvinnorna egentligen inte har någon plats utanför hemmet. En kvinnas största bedrift i livet är att föda en son. Att föda en dotter ses ofta som ett misslyckande. Har man exempelvis 4 döttrar kan man låta en av dem förklä sig som pojke för att familjen ska få högre status i området. Hennes hår klipps kort, hon får ha byxor på sig, slippa sjal och få möjligheten att göra nästan vad hon vill. Gå i skolan tillsammans med andra pojkar, leka och springa omkring, få ta mat först hemma och något att säga till om i familjen.
Men när hon närmar sig puberteten är det dags att bli flicka igen och sen gifta sig men en man som hennes familj har valt åt henne och tillslut föda en eller flera söner. Men hur går man från att vara kille och ha makt till att bli tjej och inte få göra som man vill?

Omdöme
Det var är riktigt intressant bok att läsa, men tung i vissa fall. Delvis beroende på att det är jobbigt att läsa om riktiga människor som tvingas leva ett så begränsat liv på grund av sitt kön, och dels för att jag hade lite svårt att hålla isär alla personer. Vissa återkommer igenom hela boken och andra får endast ett kapitel. För mig flyter inte läsningen på lika bra i en reportagebok som det ofta gör i en roman. Läsningen blir en annan när det är verkliga människor som inte kommer få ett garanterat lyckligt slut som du får i nästan varje roman man läser.

Med detta sagt så gillade jag ändå boken. Som feminist och stark troende på jämställdheten var detta är bra bok att läsa, för att få en helt annan syn på jämställdheten och bli varse om hur andra kvinnor faktiskt lever. Jag har flera gången under läsningen blivit tacksam att jag och min dotter får leva i Sverige. Vi har så många möjligheter och jag kommer göra mitt bästa för att min dotter ska få ännu fler och bättre möjligheter än jag har fått.
Sverige är inte i skrivande stund ett jämställt land, men vi har kommit långt. En gång i tiden var den svenska strukturen lik den som råder i Afghanistan nu, och detta ger mig ett hopp om att Afghanistan också kan göra en likande utveckling.

Jenny skriver på ett sätt som verkligen talar till läsare och man känner att man också sitter med där i värmen i ett kök och lyssnar på kvinnorna som antingen själva varit ”pojkar” eller har döttrar som är. Det är en mycket vanlig och gammal tradition som man egentligen inte pratat om. Det är både accepterat och inte, och man funderar mycket själv som läsare. Den tar lite tid, men det är den värd.

Sista brevet från din älskade

Av:  Jojo Moyes
Sidor (inbunden):  491
Utgivningsår:  2010
Genre:  Chick-lit
Original titel: The last letter from your lover

Handling:
Jennifer Sterling lever i London på 1960-talet. Hon vaknar upp efter en trafikolycka och minns ingenting av sitt liv, varken sin man, sina vänner eller vem hon var. Väl hemma i sitt hus, som också är helt främmande för henne, hittar hon brev adresserade till henne ifrån en man som kallar sig B och ber henne lämna sin man för honom.

2003 jobbar Ellie på en tidning och i deras arkiv hittar hon kärleksbrev ifrån en man, B till hans älskade. Ellie finner ett hopp i breven eftersom hon är en älskarinna till en gift författare. För om B och hans älskade fick sitt lyckliga slut borde Ellie också kunna få det.

Omdöme:
Detta är en bok som verkligen passar mig. Det är kärlek, starka kvinnor, lite historia, flera parallella öden att följa, chick-lit i sitt esse helt enkelt. Det är en sådan typ av bok som jag lätt fastnar i, vilket jag gjorde även i detta fall. Än så länge har jag inte läst en Jojo Moyes bok som jag inte gillat. Min favorit hittills är Sophies Historia.

Åter till Jennifer och Ellie. Vi får genom större delen av boken följa Jennifer, först när hon vaknar efter sin olycka och ska försöka anpassa sig till sitt liv igen. Samtidigt beskrivs historien om när hon träffar B och faller för honom. I början hade jag lite svårt att avgöra om det var innan eller efter olyckan, men efter ett tag hängde jag med. Jag gillar parallella historier, men det är ibland svårt att hänga med i dem.
Jennifers lycka blandas med hennes olycka och man vill säga åt henne, gör så här, gå dit så fixar sig allt. Det är inte bara guld och gröna skogar.

Samtidigt undrar man hur detta kommer hänga ihop med Ellie, 40 år fram i tiden. Det sys ihop ganska snyggt, men kanske lite för snyggt. Det är ju ofta så i denna typ av böcker, någon är på rätt plats vid rätt tid, råkar läsa ett gammalt brev och hittar en story.

Som sagt, jag gillar boken och jag gillar Jojo Moyes. Det är en avslappnad läsning som inte kräver jättemycket av sin läsare, men du sitter ändå och funderar på hur det kommer sluta för allt är inte uppenbart.