Etikett: USA

Americanah

Av: Chimamanda Ngozi Adiche
Sidor (pocket): 586
Utgivningsår: 2013
Genre: Drama
Original titel: Americanah

Handling: Ifemelu och Obinze blir tillsammans som tonåringar i Nigeria. De har stora framtidsdrömmar tillsammans. En är att åka till USA för att studerar på universitet. Ifemelu lyckad få ett visum och beger sig dit för att studera. Tanken är att Obinze ska följa efter, men han får aldrig något visum.

Det går ganska bra för Ifemelu till slut, hon får jobb, vänner, träffar nya killar och startar en populär blogg om att vara svart i USA. För att vara svart i USA är en helt annan sak än att vara svart i Nigeria.

Obinze åker till England istället, men han skickas tillbaka till Nigeria eftersom han saknar papper. I Nigeria går det bra för honom, väldigt bra. Han gifter sig, får barn och blir rik. Han blir en man att räkna med.

Ifemelu återvänder till Nigeria och tar upp kontakten med Obinze igen. De var oskiljaktiga som tonåringar så hur blir det nu, när de båda är vuxna med olika erfarenheter och ansvar bortom varandra?

Omdöme: Den här boken kommer finnas kvar hos mig länge, tror och hoppas jag. Det är mycket som jag gillar med den. Karaktärerna, särskilt Ifemelu man vill inget annat än att hon ska bli lycklig och framgångsrik. Man lider med henne när hon kämpar sig framåt i USA för att få en plats i det amerikanska samhället. Det är inte lätt som invandrare att få en plats, särskilt om du är svart. Boken visade mig, tydligare än tidigare, hur priviligerad jag själv är, tack vare min hudfärg. Något som jag ha fått ifrån mina föräldrar, som jag inte kan ändra på utan bara finns där och ger mig förtur på många sätt i livet. Bara detta gjorde boken otroligt läsvärd.

Sen fångades jag av Chimamandas sätt att skriva, efter två kapitel var jag fast och ville veta allt om Ifemleu och Obinze. Boken är mest skriven ur Ifemelus perspektiv, och det är troligtvis därför hennes historia berör mig mest. Hennes karaktär får ett annat djup än vad Obinze får. Han blev en bikaraktär jag lite tvingas läsa om för att komma vidare i boken och tillbaka till Ifemelu, vilket känns tråkigt. Han borde vara intressant, men hans liv fångar aldrig riktigt mitt intresse. Ändå så gillade jag boken stark och rekommenderar den åt alla. Det är mycket mer än en kärlekshistoria som väntar på att få leva.

Carolines arv

Av: Katherine Webb 
Sidor (pocket): 462 
Utgivningsår: 2011 
Genre: Drama 
Original titel: The Legacy 

Handling: 
Systrarna Erica och Beth åker till familjegården för att rensa bland deras bortgångna mormors saker och se om de själva vill bo på gården de spenderade alla sina somrar som barn. Fram tills det år som deras kusin Henry försvann spårlöst, något som fortfarande är ett öppet sår i familjen. 
Beth vill inget annat än att lämna gården eftersom hennes tidigare depression triggas av att vara där. Erica å andra sidan vill gräva i Henrys försvinnande för att en gång för alla få veta vad som hände med honom. När hon gräver bland mormoderns saker hittar hon brev ifrån hennes gammelmormor som också verkar ha haft många hemligheter i livet. 

Omdöme: 
Jag gillade boken, den har stått i min bokhylla i flera år innan jag började läsa den. Nu känner jag att jag borde ha läst den så fort jag fick den. Detta är verkligen en bok i min smak.  

Vi får följa både Erica och Beth i nutidens London och gammelmormor Caroline i 1900-talets USA där hon försöker anpassa sig till livet utan betjänter på prärien i USA.  
Att historien hoppar mellan tidigt 1900-tal och nutid är något jag gillar, och att man kan sitta och leta efter ledtrådar efter vad som hänt. Kan jag själv lista ut vad som hände med Henry innan de berättar för mig? 

Det var inte bara den historiska aspekten som gjorde att jag gillade boken. Den är även välskriven och spännande. Sen måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken på slutet, det var lite konstigt. Tycker att man borde ha kunnat väva ihop allting lite snyggare, men boken är helt klart läsvärd ändå.

Gåtornas palats


Av: Dan Brown
Sidor (inbunden): 420
Utgivningsår: 1998
Genre: Deckare
Original titel: Digital Fortress

Handling: Boken utspelar sig hos NSA i USA. NSA är National Secutity Agency och där jobbar Susan Fletcher som kryptoanalytiker. Hennes uppgift är att dekryptera information som NSA samlar in som skulle kunna vara ett hot mot USAs säkerhet. De har en superdator värd 2 miljarder, TRANSLTR, som kan knäcka alla koder den får. Utom en, en oknäckbar kod, Digitala Fästningen. Om denna kod sprids kommer NSA aldrig igen kunna knäcka en kod och således förhindra terrorattacker. Men det finns en nyckel som skulle göra att NSA får tillgång till koden. Susans chef skickar iväg en oberoende man till Italien, var nyckeln finns, för att få tag på den. Den man han skickar iväg är David Becker, Susans fästman. David är en universitetsprofessor och inte utbildad agent. Uppdraget David ger sig ut på visar sig vara livsfarligt, samtidigt som Susan gör sitt bästa hos NSA att ta reda på vart Digitala Fästningen kommer ifrån.

Omdöme: Jag tycker att boken är ganska bra. Det är den första boken som Dan Brown gav ut, och det är tydligt att det var här som han fann sitt sätt att skriva. Boken är spännande, precis som de andra Brown skrev senare. Jag läste ut boken på två dagar, ungefär samma tidsram som de andra böckerna. Men även fast jag fastnar i böckerna och läser ut dem fort, så är det något som gör att jag inte riktigt gillar dem så mycket som jag skulle kunna. De får 3 av 5 från mig, ett medel betyg alltså. Jag tror det har något att göra med att böckerna alltid är lite för otroliga och osannolika och allting sker inom två dygn. Jag gillar böckerna, men de kommer aldrig komma upp på någon av mina topplistor.

Nights in Rodanthe

Av: Nicholas Sparks
Sidor (Stor pocket): 212
Utgivningsår: 2002
Genre: Romantik, drama
Svensk titel: Nätterna vid havet

Handling
Adrienne Willis lever ett lugnt familjeliv med sina tre barn och man enda tills hennes man tar ut skilsmässa när Adrienne är 45 år. Hon blir förtvivlad och när hennes vän ber henne ta hand ett vandrarhem i Rodanthe för en helg tar Adrienne chansen att komma bort ett tag. Vandrarhemmet har bara en inbokad gäst, Paul Flanner. Paul är läkare och han har precis sålt sin praktik och har åkt Rodanthe för att få komma iväg ifrån sitt gamla liv.

Under helgen som Adrienne och Paul är i Rodanthe kommer det en stor storm, vilket gör att de båda dras till varandra för att finna tröst.

Omdöme
Jag gillade boken. Jag läste ut den på två dagar, delvis för att den var så kort och lättläst och delvis för att den fångade mig ganska fort. Dock var det här en sådan bok som man kunde gissa på ett ungefär hur handlingen skulle utspela sig. Men den var ändå inte så förutsägbar som man skulle kunna tro, vilket är en mycket bra egenskap enligt mig. Det är tråkigt om man vet exakt hur en bok ska sluta direkt efter man har läst baksidetexten. En bok ska överraska läsaren lite åtminstone.

Jag har tidigare läst en annan bok av Nicholas Sparks och den här var ganska lik i sättet den var skriven och upplagt. Men jag har bara läst hans böcker på engelska och jag vet inte hur de är om man översätter dem till svenska.

Den var en ganska mysig bok som man lätt kan läsa en sommardag eller en kall vinterkväll med en kopp te.

 

Den förlorade symbolen

den förlorade symbolen

Av: Dan Brown
Sidor (pocket): 614
Utgivningsår: 2009
Originaltitel: The lost symbol
Genre: Deckare

Handling
Robert Langdon blir uppringd av hans vän som ber honom att i sista stund rycka in om hålla en föreläsning i Capitolium i Washington. Strax efter att Robert kommer till platsen hittas ett mystiskt föremål med fem kryptiska symboler på. Något som Robert kan tolka att vara en inbjudan till en hemlig värld av visdom. Samtidigt blir hans vän och mentor Peter Solomon kidnappad och den enda som kan rädda honom är Robert, genom att följa efter inbjudan han just fått in i en farlig värld fylld av gåtor och krypterade meddelanden.

Omdöme
Har man läst en Dan Brown bok, har man läst alla. Jag har nog läst fyra tror jag, och alla har varit skrivna på samma sätt. Så jag tror att om man gillar en, så gillar man alla. Det har åtminstone varit min upplevelse. Han berättelser kanske inte har det störste djupet och vissa saker känns lite väl konstiga. Men han skriver på ett sätt som gör det väldigt svårt att lägga ner boken. Nästan alla kapitel lämnar en frågandes och man vill verkligen veta vad som händer. Han lyckas även alltid få med en eller ett par oväntade vändningar också. Så var också denna läsupplevelse. Jag tror jag läste ut boken på tre dagar. Den är spännande och fångar verkligen läsaren. Det finns två andra böcker om Robert Langdon, men man måste inte ha läst dem för att förstå denna. Men den bästa av Langdon böckerna, är nog ändå Änglar och Demoner skulle jag tro.

Mer av Dan Brown
I cirkelns mitt 

När jag inte hade nåt

Av: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Sidor (inbunden): 245
Utgivningsår: 2014
Genre: Självbiografi

Handling
Detta är Ison Glasgows historia. Idag är Ison känd som en del av hiphopduon Ison och Fille, men hans uppväxt har varit allt annat än guld och gröna skogar. När han var 5 år flyttade han och hans mamma ifrån USA till Stockholm för att bo tillsammans med Isons pappa, rastafarin ifrån Barbados. När pappan flyttar tillbaka till Barbados får Ison och hans mamma klara sig själva på Stockholms gator. I flera år kämpar de emot hemlösheten och efter att hitta sin plats i samhället.

Omdöme
En av 2015 års favoriter, något jag kan säga även fast nästan halva året är kvar. Jag lyssnade på Isons sommarprat i p1 ifrån 2012 innan jag läste boken. Det var då jag fick höra om boken och kände direkt att jag var tvungen att läsa den. Hans sommarprat handlar också om uppväxten och är en mer kortfattad version av boken. Jag kan rekommendera båda.

En anledning till att jag gillade boken är att jag gillar Ison och hans musik, men den största anledningen är ändå att den är välskriven och väcker massor med känslor. Om man aldrig har bott på gatan tror jag inte att det går att föreställa sig hur det är, men jag tycker ändå att boken lyckas med att frambringa känslan av att inte ha ett eget hem. Man känner orättvisan som hela tiden slår emot dem och den stora kamp Isons mamma hela tiden gör. Det bästa ordet som kan beskriva boken är nog ändå känslostorm, en vacker sådan. Jag blev imponerad av deras vilja och kamp och boken lämnade mig en vilja göra mer. Mer för alla som inte har något och mer för mig och mina drömmar. Vill man, så kan man.

Orange is the new black

Av: Piper Kerman
Sidor (pocket): 344
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi

Handling
När Piper var ung och dum träffade hon en tjej som skulle komma att förändra hennes liv. Tjejen blev hennes flickvän och Piper hjälper henne med sina affärer. Affärerna är ganska ovanliga då de innebär drogsmuggling. Piper går med på att smuggla pengar. Tio år senare kommer hennes förflutna ikapp henne och hon blir dömt till femton månaders fängelse. Fängelset är inte alls vad hon hade tänkt sig, men även fast det är fullt av maktspel, affärsuppgörelser och krossade drömmar så finner Piper både vänskap och värme i fängelset.

Omdöme
Det var ett par månader sedan som jag läste boken och kommer inte exakt vad jag tyckte, men i generella drag. Jag gillade boken, men tyckte att den var något seg och lite händelsefattig. Det är fler beskrivningar av saker och personer än faktiska händelser. Jag känner att det är lite svårt att kritisera en självbiografi, eftersom det berättar vad som faktiskt har hänt en person. Men det var fortfarande en bra och intressant bok. Jag har aldrig förut läst en biografi ifrån ett fängelse, vilket var en ny spännande värld.

Tv-serien
Det finns en tv-serie som har samma namn som boken. Ifall man har sett tv-serien så måste man förstå att boken bara är en förgrund till tv-serien och att de är två skilda historier. Med det sagt så vill jag säga att tv-serien är riktigt bra. Den är inte heller som andra tv-serie som jag har sett, vilket är upplyftande. Men efter att ha läst boken skulle jag vilja säga att den inte ger en rättvis bild av ett amerikanskt kvinnofängelse. Man måste vara beredd på vissa grova scener och ord, men det är det som gör serien så bra. Den känns äkta, om man känner för alla karaktärer, även dem som utmålas till att vara ”the bad guys”. Den är värd att titta på, själv kommer jag att titta på säsong tre snart.

Tillrättalägganden

Av: Jonathan Franzen
Sidor (pocket): 538
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: The corrections
Genre: Drama

Handling
Boken handlar om familjen Lambert. Det är Enid, Alfred, Gary, Chip och Denise.  Allt som Enid vill är att hennes tre barn ska komma hem till jul, så att de fem får en sista jul tillsammans innan deras pappa Alfred går bort. Han är gammal och dement. Barnen, som alla är vuxna, har flyttat ifrån den lilla staden som föräldrarna bor i.
Gary har själv tre söner och jobbar som investerare, vilket har gått bra. Men mycket tyder på att han håller på att gå in i en depression.
Chip har nyligen blivit av med sitt jobb på universitet efter att han haft ett förhållande med en av sina elever.
Denise är framgångsrik som kock, men hennes kärleksliv går allt annat än bra.

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med den här boken. Jag gillade den inte, av flera anledningar. Till att börja med så kom jag aldrig in i boken. På nästan 540 sidor så kom jag aldrig in i den, och jag försökte faktiskt. Det beror nog mycket på att det aldrig hände någonting. Man fick ingående bakgrundshistorier om varje person, men det förde inte direkt berättelsen framåt.
Nästa sak som gjorde att jag inte kunde ta till mig boken var att jag inte gillade någon av de fem huvudpersonerna. De var bara idioter som klagade på att och valde uppenbart fel i varje tillfälle. De fick ingen sympati ifrån mig.

Boken består av sju kapitel totalt, vilket gör att man inte får naturliga pauser i läsandet. Ett kapitel kan gärna vara runt 20-30 sidor, men inte så mycket mera. Då kan man läsa ett kapitel åt gången om man vill utan större problem. Här fungerade det inte.

Slutet hjälpte upp boken något, men inte tillräckligt för att jag skulle tycka att boken blev bra. Det var för lite, för sent. Jag kan lite förstå vad han ville med boken, men den är inte skriven på ett snyggt sätt. Ta bort ungefär halva boken och gör karaktärerna lite lättare att gilla, så tror jag att det skulle kunna bli en bra bok. Men vad vet jag, mer än att jag inte kommer läsa om den eller direkt rekommendera den till någon.

Tron på ett mirakel

Av: Nicholas Sparks
Sidor (pocket): 322
Utgivningsår: 2005
Originaltitel: True believer
Genre: Romantik, drama

Handling
Jememy Marsh är en vetenskapsjournalist och han bor i New York. Han älskar staden, pulsen och allting som New York har att erbjuda. Jermey skriver om allt ifrån Nobelpristagare till Einsteins teorier till spöken och oförklarliga fenomen. Han får ett brev ifrån en kvinna som bor i den lilla staden Boone Creek som säger att det finns några oförklarliga ljus på en kyrkogård. Enligt en legend är ljusen spöken.Jememy åker till den lilla sömniga staden i södra USA för att ta reda på vad ljusen egentligen är.

Lexie bor i Boone Creek och jobbar som bibliotekarie på stadens bibliotek. Hon vet att Bonne Creek är hennes hem och att hon aldrig kommer att flytta någon annanstans. Lexie går med på att hjälpa Jeremy med information om staden och legenden, men hon känner instinktivt att hon inte gillar honom. Allt Lexie vill är att han ska åka hem igen. Även fast de är så olika så dras de till varandra och ett vänskapsband börjar att skapas mellan dem.

Omdöme
Jag hade inga direkta förväntningar på boken, och trodde väl inte att den skulle vara särskilt bra. Jag trodde att den skulle vara ganska smörig och utan större djup. Tills stor del var jag faktiskt rätt. Boken var ganska smörig i ett kommer-de-att-få-varandra och de-är-kära-men-har-inte-fattat-det-än sätt. Det tog ett tag innan jag kom in i bok, kanske strax innan halva boken. Men jag kom in i boken och började gilla den. Dels för att den är bra skriven, Nicholas Sparks vet verkligen hur man skriver en bra bok. Det här var den första boken av honom som jag har läst och jag tror nog att jag kommer läsa mer av honom i framtiden. Men jag gillade även själva historien. Visst, den är smörig men ändå lite verklig. Jag fattade tycke för i princip alla karaktärer i hela boken, vilket gör att helhetsintrycket blir bättre. Boken var bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Den är inte den bästa boken jag har läst, men absolut läsvärd.

Svart flicka vit flicka

 IMG_2533

Av: Joyce Carol Oates
Sidor (pocket): 283
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: Black girl/white girl
Genre:  Drama, Historia

Handling
Boken handlar om Genna Meade som börjar på College i 70-talets USA. Rasismen har länge varit stor i USA och den svarta befolkningen böjar äntligen få sina rättigheter. Genna kommer ifrån en förmögen, vit och privilegierad familj.Hennes far är en försvarsadvokat som jobbar för mänskliga rättigheter och hennes mamma är en före detta hippie.

Gennas uppväxt har inte var den lättaste, och nu ska hon börja på college. Hon får en rumskamrat som heter Minette Swift och hon är svart. Genna tror att de kommer att bli bästa vänner, men Minette är självupptagen och vill inte veta av någon annan.

Efter ett tag börjar Minette bli utsatt för rasistiska trakaserier och hot, något hon inte vill tala om. Genna som är det närmaste Minette har som vän, blir orolig och undrar hur det egentligen står till med Minette och vad och vem som ligger bakom trakasserierna. Genna kommer aldrig att förlåta sig själv för det som hände Minette och att hon inte räddade henne när hon hade chansen.

Omdöme
Jag hade svårt att komma in i även denna bok. De första kapitlen tyckte jag var röriga och jag hängde inte alls med. Det tog ungefär halva boken innan den fångade mig. Den första halvan tog kanske två veckor att läsa och den andra två dagar. Historien hoppade fram och tillbaka i tid och plats och ibland var det lite svårt att hänga med. Man fick mycket bakgrundsinformation i början och det var inte för ens i slutet som jag förstod allting och varför det var med i boken.

Genna var ganska lätt att fatta tycke för, men inte Minette eller någon av Gennas föräldrar. De fyra utgör en stor del av hela boken. Jag tycker personligen att det är viktigt att man kan gilla personerna i boken för att kunna gilla själva boken.  Det var nog ytterligare en i del i det faktum att jag inte kom in i boken på en gång.

Men när jag kom in i den och historien verkligen började utspela sig kunde jag knappt lägga den ifrån mig. Oates skriver riktigt bra och väcker känslor hos läsaren. Boken berör på ett sätt som andra böcker inte riktigt gör. Jag kan inte sätta fingret på det, utan det är något man själv måste uppleva när man läser boken. Den är svår i början, men ge den en chans.