Etikett: utanförskap

Mammorna

Av:  Alexandra Pascalidou
Sidor (inbunden):  345
Utgivningsår:  2018
Genre: Biografier

Handling
Detta är en intervjubok där Alexandra Pascalidou har intervjuat 20 olika mammor som alla bor i förorter till bland annat Stockholm, Malmö, Trollhättan och Karlstad. Polisen har klassat flera av dem som ”no go zoner”. De kämpar emot fattigdom, utsatthet, fördomar och hur man ska överleva när man har tvingats uppleva det värsta en mamma någonsin kan vara med om. Att bli väckt mitt i natten för att få höra att ens barn blivit skjuten och dött.

Men historierna har ett annat tema gemensamt och är större och starkare än de andra – kärleken till sina barn. Om att göra allt för dem när ingen annan vill eller bryr sig. Nu är det äntligen dags att låta mammornas röster höras.

Omdöme:
Det är en vacker och omtumlande läsning. Boken visade mig en värld som jag personligen knappt känner till. Områdena har jag hört talas om, men nästan aldrig besökt. Resor och kamper som jag aldrig har tvingats genomgå, vilket gör att jag aldrig kommer kunna förstå deras upplevelser. Det jag verkligen kan förstå med är kärleken till sitt barn, det finns verkligen inget som är större och starkare.

Mammorna är en bok som ska läsas, men inte stressas igenom. Efter vissa berättelser måste man helt enkelt pausa och bara låta känslorna som kommer få svalla. För du kommer inte lämnas oberörd när du läser denna bok och förhoppningsvis kommer din världssyn att vidgas till en mer äkta bild.

1984

Av: George Orwell 
Sidor (pocket): 284 
Utgivningsår: 1949
Genre: Drama, klassiker
Original titel: Nineteen Eighty-Four

Handling:
Winston Smith lever i framtidens London i diktaturen Oceanien. Samhället är i konstant krig och dess invånare är fattiga. Winston arbetar för Partiet, för den del av partiet som har hand om propagandan som fyller samhället dagligen. De producerar även ett nyspråk som ska göra att invånarna inte kan tänka kritiskt kring något, och särskilt inte Partiet.
Winston träffar Julia och de inleder en hemlig och livsfarlig kärleksaffär. Att älska någon annan än Storebror (partiledare) kan leda till dödsstraff. Winston är inte det minsta nöjd med livet och drömmer om frihet att få göra det han själv vill, tänka fritt och få älska vem han vill.

Omdöme:
1984 är en klassiker, en bok jag kände att jag ”måste” läsa. Jag hade ganska stora förväntningar på boken, hade hört mycket om den tidigare. Tyvärr så gillade jag inte särskilt mycket. Tyckte den var lite konstig, hängde inte riktigt med i handlingen och historien. Slutet kändes också konstigt, kanske var det inte vad jag hade förväntat mig bara.

1984 är ju en klassiker för att den har så pass mycket samhällskritik inskriven i sig. Den skrevs efter andra världskriget, vilket man verkligen kan se när man läser den. Jag tror att det skulle vara intressant att göra en analys av boken, då kanske man får ut mer av den än när man bara läser den från början till slut, som vilken annan bok som helst. Tycker ändå att det är en bok man bör läsa, den är intressant. Skulle jag läsa den igen så skulle jag försöka att göra det med analysglasögon på mig.

Simona Ahrnstedt – En enda-serien


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 493
Utgivningsår: 2014
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 1


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 509
Utgivningsår: 2015
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 2


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 523
Utgivningsår: 2016
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 3

Denna recension är något annorlunda jämfört med mina tidigare. Nu blir det en serie, tre böcker på en gång där jag just nu håller på att läsa den tredje. Men jag älskar dem oroligt mycket att jag kände att jag bara måste skriva om dem. Alla böckerna har sin egen handling och man kan läsa dem utan att läsa de andra och i oordning. Gör man det kommer man dock få veta i korta drag vad som händer i de andra böckerna.

Temat i alla böckerna är ungefär samma. Det är två huvudpersoner, en kvinna och en man. Hon är den viktigaste karaktären, åtminstone enligt mig.  Det är en stark kvinna som tar den plats hon förtjänar i världen. Hon träffar en man, som man också får följa ungefär lika mycket, och de inleder en relation, med lite olika resultat och utgångar. Alla karaktärer har även en bakgrundsberättelse som påverkar deras val i livet och den får man höra i omgångar. Det är en av alla anledningar till att jag fastnar i böckerna. Jag vill veta mer om dem hela tiden, vad har hänt och varför är karaktärerna som de är.

Karaktärerna är en blandning av den svenska överklassen, fosterbarn, personer som har kämpat hela livet för komma dit de är idag och alla bär på en rädsla för något/något och kanske ett hat emot någon annan. Det är komplexa personer som inte endast träffas och bli kära och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

En annan viktig del i böckerna är som sagt relationerna och romantiken. Det är mycket kärlek och man känner den verkligen, den glöder igenom alla böckerna. På ett annat sätt än jag har läst i böcker tidigare och den gör att det är så svårt att lägga boken ifrån sig. Jag har knappt halva kvar av den tredje boken och den kommer troligtvis vara utläst ikväll. Jag hoppas och tror att det kommer komma en fjärde bok och om den kommer så vet jag att jag kommer sluka den också.

Simona Ahrnstedt har i år blivit en av mina favorit författare och ska börja undersöka hennes andra böcker också för att se vad hon mer har skrivit.

Kvinnan på tåget

Av: Paula Hawkins
Sidor: 396 (stor pocket)
Utgivningsår: 2015
Genre: Deckare/Thriller
Original titel: The Girl on the train

Handling
Rachel tar samma tåg varje morgon och kväll. Hon, lik som många andra pendlar varje dag in till London. Enda skillnaden är att Rachel inte har något jobb att gå till för att hon är alkoholiserad och arbetslös. Hennes man lämnade henne och hennes rumskompis verkar vara uppenbart störd av att de bor tillsammans. Hon har ingenting som egentligen talar för henne. Hon åker tåg, dricker och tittar på människorna som bor utmed spåret. Tåget passerar varje dag ett par som bor i sitt hus intill spåret. Rachel har döpt dem till Jess och Jason och gett dem ett perfekt liv, lika perfekt som hennes eget var en gång. En dag ser hon något som förändrar allt och Rachel måste nu bevisa att hon är mer än bara en kvinna på tåget.

Omdöme
Jag gillade boken, jag läste ut den på en dag. Jag fastnade ganska direkt. Redan i första kapitlet både känner med Rachel samtidigt som hon är patetisk, vilket gör henne irriterande. Men man vill fortfarande veta vad som har lett henne fram till punken att åka tåg och dricka varje morgon och kväll. Samtidigt får man följa Anna, Rachels ex-mans nya fru och Megan som är Jess ifrån Rachels perfekta par. Megan försvinner spårlöst och de tre kvinnornas liv sammanvävs. Bok hoppar mellan nu och dåtid, vilket gör det hela lite mer spännande. Personligen gillar jag böcker som hoppar i tiden och mellan personer, när det görs på ett snyggt sätt och för storyn framåt.

Allt eftersom byggs en bild upp om vad som har hänt Rachel tidigare och vad som hände när Megan försvann. Strax innan man får det sista förklarat räknade jag ut vad som hade hänt. Något som gjorde att jag gillade boken ännu mer, för att jag kände mig smart. Hawkins visste precis vad hon gjorde när hon skrev boken. För jag tycker att den är välskriven och absolut värd att läsa. Den är inte läskig eller särskilt obehaglig som andra deckare kan vara. Jag gillar inte super blodiga böcker vilket var en ytterligare anledning till att Kvinnan på tåget passade mig.

Filmen
Det har även kommit en film med samma namn som boken. Jag har inte sett filmen, men tror att den har fått ganska god kritik. Jag ska försöka se filmen och bara försöka jämföra den lite med boken. Det är dags att lära sig att boken är sak och filmen är en helt annan.

När jag inte hade nåt

Av: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Sidor (inbunden): 245
Utgivningsår: 2014
Genre: Självbiografi

Handling
Detta är Ison Glasgows historia. Idag är Ison känd som en del av hiphopduon Ison och Fille, men hans uppväxt har varit allt annat än guld och gröna skogar. När han var 5 år flyttade han och hans mamma ifrån USA till Stockholm för att bo tillsammans med Isons pappa, rastafarin ifrån Barbados. När pappan flyttar tillbaka till Barbados får Ison och hans mamma klara sig själva på Stockholms gator. I flera år kämpar de emot hemlösheten och efter att hitta sin plats i samhället.

Omdöme
En av 2015 års favoriter, något jag kan säga även fast nästan halva året är kvar. Jag lyssnade på Isons sommarprat i p1 ifrån 2012 innan jag läste boken. Det var då jag fick höra om boken och kände direkt att jag var tvungen att läsa den. Hans sommarprat handlar också om uppväxten och är en mer kortfattad version av boken. Jag kan rekommendera båda.

En anledning till att jag gillade boken är att jag gillar Ison och hans musik, men den största anledningen är ändå att den är välskriven och väcker massor med känslor. Om man aldrig har bott på gatan tror jag inte att det går att föreställa sig hur det är, men jag tycker ändå att boken lyckas med att frambringa känslan av att inte ha ett eget hem. Man känner orättvisan som hela tiden slår emot dem och den stora kamp Isons mamma hela tiden gör. Det bästa ordet som kan beskriva boken är nog ändå känslostorm, en vacker sådan. Jag blev imponerad av deras vilja och kamp och boken lämnade mig en vilja göra mer. Mer för alla som inte har något och mer för mig och mina drömmar. Vill man, så kan man.

Orange is the new black

Av: Piper Kerman
Sidor (pocket): 344
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi

Handling
När Piper var ung och dum träffade hon en tjej som skulle komma att förändra hennes liv. Tjejen blev hennes flickvän och Piper hjälper henne med sina affärer. Affärerna är ganska ovanliga då de innebär drogsmuggling. Piper går med på att smuggla pengar. Tio år senare kommer hennes förflutna ikapp henne och hon blir dömt till femton månaders fängelse. Fängelset är inte alls vad hon hade tänkt sig, men även fast det är fullt av maktspel, affärsuppgörelser och krossade drömmar så finner Piper både vänskap och värme i fängelset.

Omdöme
Det var ett par månader sedan som jag läste boken och kommer inte exakt vad jag tyckte, men i generella drag. Jag gillade boken, men tyckte att den var något seg och lite händelsefattig. Det är fler beskrivningar av saker och personer än faktiska händelser. Jag känner att det är lite svårt att kritisera en självbiografi, eftersom det berättar vad som faktiskt har hänt en person. Men det var fortfarande en bra och intressant bok. Jag har aldrig förut läst en biografi ifrån ett fängelse, vilket var en ny spännande värld.

Tv-serien
Det finns en tv-serie som har samma namn som boken. Ifall man har sett tv-serien så måste man förstå att boken bara är en förgrund till tv-serien och att de är två skilda historier. Med det sagt så vill jag säga att tv-serien är riktigt bra. Den är inte heller som andra tv-serie som jag har sett, vilket är upplyftande. Men efter att ha läst boken skulle jag vilja säga att den inte ger en rättvis bild av ett amerikanskt kvinnofängelse. Man måste vara beredd på vissa grova scener och ord, men det är det som gör serien så bra. Den känns äkta, om man känner för alla karaktärer, även dem som utmålas till att vara ”the bad guys”. Den är värd att titta på, själv kommer jag att titta på säsong tre snart.

Pojken i randig pyjamas

Av: John Boyne
Sidor (pocket): 173
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: The Boy in the Striped Pyjamas
Genre: Historia, drama

Handling
Bruno är 9 år och bor i Berlin tillsammans med hans familj. Det är början av 1940-talet och andra världskriget härjar för fullt. Kriget är ingenting som Bruno bryr sig särskilt mycket om, han vill mest utforska världen och leka med sina tre bästa kompisar. Men så kommer en dag då mamma säger att hela familjen ska flytta ifrån Berlin eftersom pappa har fått ett nytt, viktigt jobb inom militären. Det nya huset är mycket mindre, och sämre än i det i Berlin och det ligger mitt ute på landet där det inte finns någonting alls. Förut om ett jättehögt stängsel och på andra sidan om det massor med människor som alla har randiga pyjamasar på sig. Bruno vet inte vilka de är eller vad de gör där. Han lär känna Shmuel, en annan 9årig pojke som bor på andra sidan stängslet och de blir vänner. Genom Shmuel får Bruno en första inblick i grymheterna som pågick under andra världskriget.

Omdöme
Jag gillade grundidén till den här boken, vilket gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på den. Dock levde den inte upp till dem och jag har vissa problem med boken. Karaktärerna, särskilt Bruno, verkar alla nästan lite dumma. Både Bruno och hans äldre syster verkar vara mycket yngre än de ska vara. De verkar inte ha någon som helst omvärldsuppfattning eller veta om att det pågår ett krig eller att det finns människor som inte har det lika gott ställt som de har det. Bruno visste till exempel inte vem Hitler var, och då var ändå hans pappa högt uppsatt i Hitlers militär eller vad nazi-hälsningen innebär.

En annan sak som störde mig var att boken upprepade vissa små saker om och om igen på precis samma sätt. Enligt mig fungerar det bara när det är en lång bok och läsaren kan ha glömt bort något som hände tidigare i boken. Det blir störande när boken är kortare än 200 sidor lång.

Jag hade även vissa problem med slutet, jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Det blev konstigt, men jag förstår samtidigt att han skrev det så. Omständigheterna är lite motsägelsefulla i min mening.

Den sista saken jag har funderat kring gällande boken är vilken som är den egentliga tilltänkta läsaren. Om det är barn eller tonåringar som inte har jättebra koll på andra världskriget eller om det är för vuxna. Jag tyckte i alla fall att den kändes för lätt, både i språket och i handlingen. Det var en knepig bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tänka och tycka om. Jag vill gilla den, men det är svårt. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den till särskilt många faktiskt, även fast boken inte var dålig egentligen. Jag tror den hade varit bättre om man hade fått mer, mer detaljer, mer inblick i Bruno och hans familj, mer av Shmuel och kanske ett annat slut.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Tre

Handling
Detta är den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar, del ett och två bör läsas först.

Boken börjar med Bengt, som även han har blivit sjuk och hans begravning. Som titeln av boken berättar, så handlar denna del i serien om den oundvikliga döden, den hemska död som kommer med aids på 80-talet. Det är inte bara Bengt som försvinner, utan en efter en försvinner de unga männen som har fått sjukdomen. En efter en måste de ta farväl av varandra och bära dem till deras sista vila.

Omdöme
Den sista delen är skriven på samma sätt som de två första. Den hoppar mellan karaktärer och i tiden, ända till nutid och man får vet lite om aids och homosexuella personer pratas om idag.

Jag läste den här boken i ett svep, den gick inte att lägga undan. För historien är så gripande och hemsk, Gardell har inte lindat in det hemska, vilket gör att åtminstone jag älskar böckerna ännu mera. De känns så äkta, och när alla dina älskade karaktärer dör i den här boken är svårt att inte gråta. Du vet vad som komma skall, det har den första boken redan berättar, men det gör det hela inte lättare.

Det här är den bästa bok som jag har läst i år, och jag tror att Torka aldrig tårar utan handskar alltid kommer vara en av mina favorit serier. Och jag hoppas att de kommer att prata och läsa böckerna i skolan. De borde ingår in den svenska kurslitteraturen.

Mig äger ingen

Av: Åsa Linderborg
Sidor (pocket): 294
Utgivningsår: 2007
Genre: Självbiografi

Handling
Åsa växte upp under slutet av 60-talet. Hon bodde tillsammans med sin pappa, härdmästare Leif Andersson. Hon älskar sin pappa över allt annat och han älskar henne mest av allt, och i hennes liv saknas ingenting. Man får följa Åsas uppväxt i Västerås. Om hur hon kämpar med klasstillhörigheter, och utanförskap. Man för följa Åsa när hon ser sin pappa förlora kampen emot alkoholen och hur Åsa försöker hjälpa sin pappa och hennes egen kamp. Man följer Åsa ifrån barndomen fram till vuxen ålder.

Omdöme
Detta är min typ av bok, jag är riktigt svag för bra biografier. Och denna är välskriven och man får hela tiden upp bilder i huvudet på hur allting ser ut. Den är verklig och levande och riktigt svår att lägga undan. Du känner Åsas glädje och smärta och lider med henne på riktigt. Så här ska en biografi vara, enligt mig. Jag kan inte riktigt beskriva den på ett bättre sätt än så. En av de bästa böckerna jag läste 2014.

Tillrättalägganden

Av: Jonathan Franzen
Sidor (pocket): 538
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: The corrections
Genre: Drama

Handling
Boken handlar om familjen Lambert. Det är Enid, Alfred, Gary, Chip och Denise.  Allt som Enid vill är att hennes tre barn ska komma hem till jul, så att de fem får en sista jul tillsammans innan deras pappa Alfred går bort. Han är gammal och dement. Barnen, som alla är vuxna, har flyttat ifrån den lilla staden som föräldrarna bor i.
Gary har själv tre söner och jobbar som investerare, vilket har gått bra. Men mycket tyder på att han håller på att gå in i en depression.
Chip har nyligen blivit av med sitt jobb på universitet efter att han haft ett förhållande med en av sina elever.
Denise är framgångsrik som kock, men hennes kärleksliv går allt annat än bra.

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med den här boken. Jag gillade den inte, av flera anledningar. Till att börja med så kom jag aldrig in i boken. På nästan 540 sidor så kom jag aldrig in i den, och jag försökte faktiskt. Det beror nog mycket på att det aldrig hände någonting. Man fick ingående bakgrundshistorier om varje person, men det förde inte direkt berättelsen framåt.
Nästa sak som gjorde att jag inte kunde ta till mig boken var att jag inte gillade någon av de fem huvudpersonerna. De var bara idioter som klagade på att och valde uppenbart fel i varje tillfälle. De fick ingen sympati ifrån mig.

Boken består av sju kapitel totalt, vilket gör att man inte får naturliga pauser i läsandet. Ett kapitel kan gärna vara runt 20-30 sidor, men inte så mycket mera. Då kan man läsa ett kapitel åt gången om man vill utan större problem. Här fungerade det inte.

Slutet hjälpte upp boken något, men inte tillräckligt för att jag skulle tycka att boken blev bra. Det var för lite, för sent. Jag kan lite förstå vad han ville med boken, men den är inte skriven på ett snyggt sätt. Ta bort ungefär halva boken och gör karaktärerna lite lättare att gilla, så tror jag att det skulle kunna bli en bra bok. Men vad vet jag, mer än att jag inte kommer läsa om den eller direkt rekommendera den till någon.