Etikett: vänskap

Starter for ten

Starter for ten

Av: David Nicholls
Sidor (pocket): 352
Utgivningsår: 2007
Genre: Drama

Handling
Året är 1985 och Brian Jackson har som precis börjar på universitetet. Han flyttar hemifrån och lämnar kvar sin mamma och sina vänner. En av Brians hobbies är att han älskar tv-programmet University Challenge, ett tv-quiz program där universitets studenter delar. När han får chansen att vara med i laget tar han den, särskilt när han inser att Alice, tjejen han direkt faller för, är med i laget. Det verkar som att Brian äntligen får allting har han drömt om, men frågan är om han kan håll fast vid det.

Omdöme
Det är ett par månader sedan som jag läste boken, men min minnesbild av den är att jag gillade den. Än så länge har jag gillat alla böcker av David Nicholls som jag har läst. Starter for ten är skriven på ungefär samma sätt som hans andra böcker. De är verklighetstrogna och långt ifrån lyckliga och glada hela tiden. Snarare så brukar Nicholls huvudkaraktärer vara lite deppiga med jämna mellanrum. Men det är som gör att man tycker om dem. Allting går inte bra och man kan känna empati för dem och i vissa fall känna igen sig.

I Starter for ten så känner man en viss empati för Brian, men det är även flertalet saker han gör som man inte håller med om och som bara är dumma. Det gör Brian till en ”riktig” person istället. Som 18, 19-åring har man inte koll på livet eller vad man vill göra vilket i sin tur leder till att man gör saker man senare får ångra. Jag tycker definitivt att man ska läsa boken, men man måste vara bredd på att ens humör går lite upp och ner i takt med Brians humör och val i livet.

Andra böcker som David Nicholls har skrivit är:

  • En dag/One Day
  • Mitt livs roll/The Understudy
  • Vi/Us

Dubbelbokat

 

Dubbelbokat

Av: Madeleine Wickham (Sophie Kinsella)
Sidor (pocket): 272
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: Sleeping arangements
Genre: Chick-lit

Handling
Chloe och Philip har haft ett par tuffa månader. Hon har tröttnat på sitt jobb och Philip är deprimerad då han inte vet om man kommer bli av med jobbet eller inte. För att komma ifrån så åker de till Spanien, där de får låna Chloes vän Gerards hus i en vecka.

Hugh och Amanda är inte helt lyckliga längre.  Amanda spenderar dagarna med barnen och att renovera huset. Hugh å andra sidan jobbar dagarna i ända och träffar knappt sina döttrar. Som tur är har hans vän Gerard lånat åt sitt hus i Spanien till dem i en vecka.

När de båda familjerna kommer fram till huset inser de att de har blivit dubbelbokade av Gerard. Kan de samsas i huset eller blir spänningen för hög?

Omdöme
Jag har  läst nästan alla böcker av Sophie Kinsella. Hennes riktiga namn är Madeleine Wickham och jag trodde då att denna bok skulle hålla samma nivå som de böcker Kinsella har skrivit. Till min besvikelse hade jag ganska stora problem med den här boken. Till en början så var den ganska fånig och karaktärerna hade inget större djup, jag gillade inte riktigt någon av dem. Några av de val som de gjorde kan jag inte heller förstå och jag blev ganska irriterad på dem.

Boken var ganska lättläst och är kanske gjord för att passa lata dagar vid poolen, men jag skulle hellre läsa en bok som ger mig en bra känsla när den är slut än att läsa om denna. Tyvärr måste jag nog säga att jag inte kommer läsa fler Madeleine Wickham böcker. Dock tror jag att om det kommer ut en ny bok under namnet Sophie Kinsella så kommer jag att läsa den. Det är intressant hur en person kan skriva så olika.

När jag inte hade nåt

Av: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Sidor (inbunden): 245
Utgivningsår: 2014
Genre: Självbiografi

Handling
Detta är Ison Glasgows historia. Idag är Ison känd som en del av hiphopduon Ison och Fille, men hans uppväxt har varit allt annat än guld och gröna skogar. När han var 5 år flyttade han och hans mamma ifrån USA till Stockholm för att bo tillsammans med Isons pappa, rastafarin ifrån Barbados. När pappan flyttar tillbaka till Barbados får Ison och hans mamma klara sig själva på Stockholms gator. I flera år kämpar de emot hemlösheten och efter att hitta sin plats i samhället.

Omdöme
En av 2015 års favoriter, något jag kan säga även fast nästan halva året är kvar. Jag lyssnade på Isons sommarprat i p1 ifrån 2012 innan jag läste boken. Det var då jag fick höra om boken och kände direkt att jag var tvungen att läsa den. Hans sommarprat handlar också om uppväxten och är en mer kortfattad version av boken. Jag kan rekommendera båda.

En anledning till att jag gillade boken är att jag gillar Ison och hans musik, men den största anledningen är ändå att den är välskriven och väcker massor med känslor. Om man aldrig har bott på gatan tror jag inte att det går att föreställa sig hur det är, men jag tycker ändå att boken lyckas med att frambringa känslan av att inte ha ett eget hem. Man känner orättvisan som hela tiden slår emot dem och den stora kamp Isons mamma hela tiden gör. Det bästa ordet som kan beskriva boken är nog ändå känslostorm, en vacker sådan. Jag blev imponerad av deras vilja och kamp och boken lämnade mig en vilja göra mer. Mer för alla som inte har något och mer för mig och mina drömmar. Vill man, så kan man.

Orange is the new black

Av: Piper Kerman
Sidor (pocket): 344
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi

Handling
När Piper var ung och dum träffade hon en tjej som skulle komma att förändra hennes liv. Tjejen blev hennes flickvän och Piper hjälper henne med sina affärer. Affärerna är ganska ovanliga då de innebär drogsmuggling. Piper går med på att smuggla pengar. Tio år senare kommer hennes förflutna ikapp henne och hon blir dömt till femton månaders fängelse. Fängelset är inte alls vad hon hade tänkt sig, men även fast det är fullt av maktspel, affärsuppgörelser och krossade drömmar så finner Piper både vänskap och värme i fängelset.

Omdöme
Det var ett par månader sedan som jag läste boken och kommer inte exakt vad jag tyckte, men i generella drag. Jag gillade boken, men tyckte att den var något seg och lite händelsefattig. Det är fler beskrivningar av saker och personer än faktiska händelser. Jag känner att det är lite svårt att kritisera en självbiografi, eftersom det berättar vad som faktiskt har hänt en person. Men det var fortfarande en bra och intressant bok. Jag har aldrig förut läst en biografi ifrån ett fängelse, vilket var en ny spännande värld.

Tv-serien
Det finns en tv-serie som har samma namn som boken. Ifall man har sett tv-serien så måste man förstå att boken bara är en förgrund till tv-serien och att de är två skilda historier. Med det sagt så vill jag säga att tv-serien är riktigt bra. Den är inte heller som andra tv-serie som jag har sett, vilket är upplyftande. Men efter att ha läst boken skulle jag vilja säga att den inte ger en rättvis bild av ett amerikanskt kvinnofängelse. Man måste vara beredd på vissa grova scener och ord, men det är det som gör serien så bra. Den känns äkta, om man känner för alla karaktärer, även dem som utmålas till att vara ”the bad guys”. Den är värd att titta på, själv kommer jag att titta på säsong tre snart.

Jag kommer sen

Av: Eva Wiklund
Sidor (pocket): 413
Utgivningsår: 2011
Genre: Biografi

Handling
Den 30de oktober 1998 inträffade en av de värsta bränder i Sveriges historia, diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg. 63 ungdomar avled i branden och hundratals människors liv förändrades för alltid. Anne-Britt Söderberg var en av dem när hon förlorade sin 16åriga dotter Johanna i branden. Boken berättar vem Johanna var och hur Anne-Britt får det värsta beskedet en förälder kan få, identifieringen av dottern, begravningen och sen vidare i livet. Kan man ens komma vidare? Vi får följa Anne-Britt genom den värsta tiden i hennes liv.

Omdöme
Det här var den värsta boken jag någonsin har läst. Inte alls för att den var dåligt skriven eller konstig, utan för när man läser om brandnatten får man en enorm känslostorm. Jag var flera gånger tvungen att lägga ner boken eftersom det var så jobbigt att läsa. Början av boken handlar om Johannas barndom och liv. Du lär känna henne och glömmer bort lite hennes öde. Vilket gör brandnatten ännu svårare att läsa. Jag funderade på att inte läsa klart boken, för då skulle Johanna och de 62 andra i mina ögon fortfarande vara i livet.

Man blir imponerad av Anne-Britt som verkar ha en otrolig kraft att vilja kämpa och hjälpa andra, ett tema som finns med igenom hela boken. Samtidigt känner man hennes smärta och sorg. Man förstår att allt hon gör är hennes sorghantering, men man får höra hur andra hanterar det. Johannas pappa, som endast har en biroll i boken, bär på mycket ilska i flera år innan han kan börja förlåta. Det är hans sorghantering.

Eva Wiklund, författaren, har inte bara intervjuat Anne-Britt, utan flera överlevare, vänner till Johanna, poliser, åklagare, politiker och familjemedlemmar. Det ger en större helhetsbild av hela förloppet om vad som faktiskt hände och hur man kan gå vidare. Boken är full av alla känslor som finns och de känns äkta. Den är varm och gripande. Läs den.

En oväntad vänskap

Av: Abdel Sellou
Sidor (pocket): 232
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Tu as changé ma vie (Engelsk titel: You changed my life)
Genre: Biografi, självbiografi

Handling
Abdel Sellou är ung och har varit smågangster sen han var tonåring. Allt han vill är få ut sina bidragspengar och för att få dem behöver han få en underskrift att han varit på anställningsintervju. Intervjun är som personlig assistent för en stenrik totalförlamad man som skadade sig i en skärmflygningsolycka. Abdel vill inte ha jobbet, men han blir ändå erbjuden det. Ännu mer förvånande så tackar han ja och stannar i tio år.

Omdöme
Boken var mycket bra och gripande. Jag fastnade direkt och läste ut den på ett par dagar. Först får man höra om Adbels barndom och när han växte upp i Paris förorter. Sedan får vi följa med honom upp i tonåren och sedan till Philippe Pozzo di Borgo. Läsaren får växa upp tillsammans med Abdel och lära känna de båda männen och blir vän med dem. Man blir även fascinerad av dem båda och deras vänskap. Man förstår att de blir vänner, de komplimenterar varandra. Som läsare förstår man att de behöver varandra innan de själva verkar göra det, något som gör läsupplevelsen bättre. Jag gillar att veta sådana saker lite innan karaktärerna gör det, vet inte riktigt varför.

Filmen
Det kom även en film med samma namn 2011. Jag gillade även filmen, som jag såg efter att jag hade läst boken. I boken så finns det några kommentarer till saker i filmen som inte är sanna, och tänkte att jag visste ungefär vad jag hade att förvänta mig när jag såg den. Självklart är filmen ändrad till att passa på den vita duken, så är det med alla böcker som någon gång blir en film. Men det är fortfarande en bra film. Den är på självklart på franska, något som kändes konstigt i början då jag är mest van vid att se engelskspråkiga filmer. Efter kanske en kvart eller så var jag så inne i filmen och kände så mycket för alla karaktärer att jag inte tänkte att de talade franska. Att döma en film efter vilket språk som talas tycker jag är helt befängt och konstigt.

Filmen gav mig samma varma känsla som boken gjorde, och den kändes mycket välgjord. Båda rekommenderar jag varmt.

 

Pojken i randig pyjamas

Av: John Boyne
Sidor (pocket): 173
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: The Boy in the Striped Pyjamas
Genre: Historia, drama

Handling
Bruno är 9 år och bor i Berlin tillsammans med hans familj. Det är början av 1940-talet och andra världskriget härjar för fullt. Kriget är ingenting som Bruno bryr sig särskilt mycket om, han vill mest utforska världen och leka med sina tre bästa kompisar. Men så kommer en dag då mamma säger att hela familjen ska flytta ifrån Berlin eftersom pappa har fått ett nytt, viktigt jobb inom militären. Det nya huset är mycket mindre, och sämre än i det i Berlin och det ligger mitt ute på landet där det inte finns någonting alls. Förut om ett jättehögt stängsel och på andra sidan om det massor med människor som alla har randiga pyjamasar på sig. Bruno vet inte vilka de är eller vad de gör där. Han lär känna Shmuel, en annan 9årig pojke som bor på andra sidan stängslet och de blir vänner. Genom Shmuel får Bruno en första inblick i grymheterna som pågick under andra världskriget.

Omdöme
Jag gillade grundidén till den här boken, vilket gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på den. Dock levde den inte upp till dem och jag har vissa problem med boken. Karaktärerna, särskilt Bruno, verkar alla nästan lite dumma. Både Bruno och hans äldre syster verkar vara mycket yngre än de ska vara. De verkar inte ha någon som helst omvärldsuppfattning eller veta om att det pågår ett krig eller att det finns människor som inte har det lika gott ställt som de har det. Bruno visste till exempel inte vem Hitler var, och då var ändå hans pappa högt uppsatt i Hitlers militär eller vad nazi-hälsningen innebär.

En annan sak som störde mig var att boken upprepade vissa små saker om och om igen på precis samma sätt. Enligt mig fungerar det bara när det är en lång bok och läsaren kan ha glömt bort något som hände tidigare i boken. Det blir störande när boken är kortare än 200 sidor lång.

Jag hade även vissa problem med slutet, jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Det blev konstigt, men jag förstår samtidigt att han skrev det så. Omständigheterna är lite motsägelsefulla i min mening.

Den sista saken jag har funderat kring gällande boken är vilken som är den egentliga tilltänkta läsaren. Om det är barn eller tonåringar som inte har jättebra koll på andra världskriget eller om det är för vuxna. Jag tyckte i alla fall att den kändes för lätt, både i språket och i handlingen. Det var en knepig bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tänka och tycka om. Jag vill gilla den, men det är svårt. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den till särskilt många faktiskt, även fast boken inte var dålig egentligen. Jag tror den hade varit bättre om man hade fått mer, mer detaljer, mer inblick i Bruno och hans familj, mer av Shmuel och kanske ett annat slut.

Allt för dig

Allt för dig

Av: Sheila O’Flanagan
Sidor (pocket): 496
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: All for you
Genre: Chick-lit, Romantik

Handling
Lainey är tv-meteorolog och ganska känd. Hon har haft ett par misslyckade förhållanden bakom sig som hon gärna vill glömma. Nu är hon tillsammans med den snygga och härliga Ken, och hon tror att hon äntligen har hittat rätt. Dock är hennes mamma, Deanna, på väg till Irland, första gången på många år. Lainey och Deanna har aldrig haft särskilt bra kontakt. Deanna är en välkänd feminist och debatterar ofta offentligt och hon har aldrig gillat de val som Lainey har gjort. När Lainey börjar upptäcka flera familjehemligheter så inser hon att Deanna och Lainey kanske ändå inte är så olika ändå.

Omdöme
Jag gillade boken, mycket tack vare de feministiska delarna. Boken tar upp de vanligaste feministiska  frågorna och fördomarna som är superviktiga idag. Det var skönt att få läsa en roman som även behandlar viktiga frågor.

En annan sak jag gillade var att jag förväntade mig ett slut i börjar som visade sig vara fel. Jag fick ett mycket bättre slut än vad kunde föreställa mig. Man märker att Sheila O’Flanagan har gjort mycket research innan hon började skriva, vilket gör att hela boken känns äkta och trovärdig.

Jag gillade även alla karaktärer, vissa mer än andra, men det är skönt att läsa en bok där man inte måste sitta och ödsla tid på att vara irriterad eller hata en karaktär. Jag läste ut boken på ett par dagar, den var svår att lägga ifrån sig. Ett annan gott tecken på att det är en bra och mycket läsvärd bok.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Tre

Handling
Detta är den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar, del ett och två bör läsas först.

Boken börjar med Bengt, som även han har blivit sjuk och hans begravning. Som titeln av boken berättar, så handlar denna del i serien om den oundvikliga döden, den hemska död som kommer med aids på 80-talet. Det är inte bara Bengt som försvinner, utan en efter en försvinner de unga männen som har fått sjukdomen. En efter en måste de ta farväl av varandra och bära dem till deras sista vila.

Omdöme
Den sista delen är skriven på samma sätt som de två första. Den hoppar mellan karaktärer och i tiden, ända till nutid och man får vet lite om aids och homosexuella personer pratas om idag.

Jag läste den här boken i ett svep, den gick inte att lägga undan. För historien är så gripande och hemsk, Gardell har inte lindat in det hemska, vilket gör att åtminstone jag älskar böckerna ännu mera. De känns så äkta, och när alla dina älskade karaktärer dör i den här boken är svårt att inte gråta. Du vet vad som komma skall, det har den första boken redan berättar, men det gör det hela inte lättare.

Det här är den bästa bok som jag har läst i år, och jag tror att Torka aldrig tårar utan handskar alltid kommer vara en av mina favorit serier. Och jag hoppas att de kommer att prata och läsa böckerna i skolan. De borde ingår in den svenska kurslitteraturen.

Tron på ett mirakel

Av: Nicholas Sparks
Sidor (pocket): 322
Utgivningsår: 2005
Originaltitel: True believer
Genre: Romantik, drama

Handling
Jememy Marsh är en vetenskapsjournalist och han bor i New York. Han älskar staden, pulsen och allting som New York har att erbjuda. Jermey skriver om allt ifrån Nobelpristagare till Einsteins teorier till spöken och oförklarliga fenomen. Han får ett brev ifrån en kvinna som bor i den lilla staden Boone Creek som säger att det finns några oförklarliga ljus på en kyrkogård. Enligt en legend är ljusen spöken.Jememy åker till den lilla sömniga staden i södra USA för att ta reda på vad ljusen egentligen är.

Lexie bor i Boone Creek och jobbar som bibliotekarie på stadens bibliotek. Hon vet att Bonne Creek är hennes hem och att hon aldrig kommer att flytta någon annanstans. Lexie går med på att hjälpa Jeremy med information om staden och legenden, men hon känner instinktivt att hon inte gillar honom. Allt Lexie vill är att han ska åka hem igen. Även fast de är så olika så dras de till varandra och ett vänskapsband börjar att skapas mellan dem.

Omdöme
Jag hade inga direkta förväntningar på boken, och trodde väl inte att den skulle vara särskilt bra. Jag trodde att den skulle vara ganska smörig och utan större djup. Tills stor del var jag faktiskt rätt. Boken var ganska smörig i ett kommer-de-att-få-varandra och de-är-kära-men-har-inte-fattat-det-än sätt. Det tog ett tag innan jag kom in i bok, kanske strax innan halva boken. Men jag kom in i boken och började gilla den. Dels för att den är bra skriven, Nicholas Sparks vet verkligen hur man skriver en bra bok. Det här var den första boken av honom som jag har läst och jag tror nog att jag kommer läsa mer av honom i framtiden. Men jag gillade även själva historien. Visst, den är smörig men ändå lite verklig. Jag fattade tycke för i princip alla karaktärer i hela boken, vilket gör att helhetsintrycket blir bättre. Boken var bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Den är inte den bästa boken jag har läst, men absolut läsvärd.