Dårens dotter

Dårens dotter

Av: Mian Lodalen
Sidor (pocket): 404
Utgivingsår: 2008
Genre: Självbiografi

Handling
Connie har en pappa som inte är som andra pappor, han är världens roligaste men han dyker bara upp när det passar honom. Så Connie växer upp hos sin moster och hennes man i ett miljonprojekt i Jönköping. Skolan intresserar inte Connie och inte heller någon av hennes klasskamrater. Men hon finner en själsfrände i jämnåriga Kalle. Tillsammans slår de tillbaka mot den värld som tvingar dem att hålla sig inom de gränser samhället har.

Omdöme
Jag har haft den här boken stående i min bokhylla i något år utan att känna någon lust att läsa den. Men så tog jag fram den förra veckan och slukade den på en gång. Men jag är glad att jag väntade. Åtminstone jag behöver vara i ett speciellt humör för sådana böcker.

Det här är en bra självbiografi, en sådan som inte känns som en biografi. Jag vet inte riktigt vad det gör för skillnad, men för mig spelar känslan roll. Boken är lättläst och man hänger med bra. Det märks att Mian har använt sig av dagboksanteckningar när hon skrev. Det är verkligen ur ett barns perspektiv, vilket ger liv till boken. Och att man bara vill örfila ganska många som inte ser vad som händer eller bryr sig. Sedan vet jag inte hur mycket som har hänt och vad som är tillagt för bokens skull, men det spelar inte heller någon roll. Jag gillade boken helt enkelt.