Etikett: Drama

Orange is the new black

Av: Piper Kerman
Sidor (pocket): 344
Utgivningsår: 2010
Genre: Självbiografi

Handling
När Piper var ung och dum träffade hon en tjej som skulle komma att förändra hennes liv. Tjejen blev hennes flickvän och Piper hjälper henne med sina affärer. Affärerna är ganska ovanliga då de innebär drogsmuggling. Piper går med på att smuggla pengar. Tio år senare kommer hennes förflutna ikapp henne och hon blir dömt till femton månaders fängelse. Fängelset är inte alls vad hon hade tänkt sig, men även fast det är fullt av maktspel, affärsuppgörelser och krossade drömmar så finner Piper både vänskap och värme i fängelset.

Omdöme
Det var ett par månader sedan som jag läste boken och kommer inte exakt vad jag tyckte, men i generella drag. Jag gillade boken, men tyckte att den var något seg och lite händelsefattig. Det är fler beskrivningar av saker och personer än faktiska händelser. Jag känner att det är lite svårt att kritisera en självbiografi, eftersom det berättar vad som faktiskt har hänt en person. Men det var fortfarande en bra och intressant bok. Jag har aldrig förut läst en biografi ifrån ett fängelse, vilket var en ny spännande värld.

Tv-serien
Det finns en tv-serie som har samma namn som boken. Ifall man har sett tv-serien så måste man förstå att boken bara är en förgrund till tv-serien och att de är två skilda historier. Med det sagt så vill jag säga att tv-serien är riktigt bra. Den är inte heller som andra tv-serie som jag har sett, vilket är upplyftande. Men efter att ha läst boken skulle jag vilja säga att den inte ger en rättvis bild av ett amerikanskt kvinnofängelse. Man måste vara beredd på vissa grova scener och ord, men det är det som gör serien så bra. Den känns äkta, om man känner för alla karaktärer, även dem som utmålas till att vara ”the bad guys”. Den är värd att titta på, själv kommer jag att titta på säsong tre snart.

En oväntad vänskap

Av: Abdel Sellou
Sidor (pocket): 232
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Tu as changé ma vie (Engelsk titel: You changed my life)
Genre: Biografi, självbiografi

Handling
Abdel Sellou är ung och har varit smågangster sen han var tonåring. Allt han vill är få ut sina bidragspengar och för att få dem behöver han få en underskrift att han varit på anställningsintervju. Intervjun är som personlig assistent för en stenrik totalförlamad man som skadade sig i en skärmflygningsolycka. Abdel vill inte ha jobbet, men han blir ändå erbjuden det. Ännu mer förvånande så tackar han ja och stannar i tio år.

Omdöme
Boken var mycket bra och gripande. Jag fastnade direkt och läste ut den på ett par dagar. Först får man höra om Adbels barndom och när han växte upp i Paris förorter. Sedan får vi följa med honom upp i tonåren och sedan till Philippe Pozzo di Borgo. Läsaren får växa upp tillsammans med Abdel och lära känna de båda männen och blir vän med dem. Man blir även fascinerad av dem båda och deras vänskap. Man förstår att de blir vänner, de komplimenterar varandra. Som läsare förstår man att de behöver varandra innan de själva verkar göra det, något som gör läsupplevelsen bättre. Jag gillar att veta sådana saker lite innan karaktärerna gör det, vet inte riktigt varför.

Filmen
Det kom även en film med samma namn 2011. Jag gillade även filmen, som jag såg efter att jag hade läst boken. I boken så finns det några kommentarer till saker i filmen som inte är sanna, och tänkte att jag visste ungefär vad jag hade att förvänta mig när jag såg den. Självklart är filmen ändrad till att passa på den vita duken, så är det med alla böcker som någon gång blir en film. Men det är fortfarande en bra film. Den är på självklart på franska, något som kändes konstigt i början då jag är mest van vid att se engelskspråkiga filmer. Efter kanske en kvart eller så var jag så inne i filmen och kände så mycket för alla karaktärer att jag inte tänkte att de talade franska. Att döma en film efter vilket språk som talas tycker jag är helt befängt och konstigt.

Filmen gav mig samma varma känsla som boken gjorde, och den kändes mycket välgjord. Båda rekommenderar jag varmt.

 

Pojken i randig pyjamas

Av: John Boyne
Sidor (pocket): 173
Utgivningsår: 2006
Originaltitel: The Boy in the Striped Pyjamas
Genre: Historia, drama

Handling
Bruno är 9 år och bor i Berlin tillsammans med hans familj. Det är början av 1940-talet och andra världskriget härjar för fullt. Kriget är ingenting som Bruno bryr sig särskilt mycket om, han vill mest utforska världen och leka med sina tre bästa kompisar. Men så kommer en dag då mamma säger att hela familjen ska flytta ifrån Berlin eftersom pappa har fått ett nytt, viktigt jobb inom militären. Det nya huset är mycket mindre, och sämre än i det i Berlin och det ligger mitt ute på landet där det inte finns någonting alls. Förut om ett jättehögt stängsel och på andra sidan om det massor med människor som alla har randiga pyjamasar på sig. Bruno vet inte vilka de är eller vad de gör där. Han lär känna Shmuel, en annan 9årig pojke som bor på andra sidan stängslet och de blir vänner. Genom Shmuel får Bruno en första inblick i grymheterna som pågick under andra världskriget.

Omdöme
Jag gillade grundidén till den här boken, vilket gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på den. Dock levde den inte upp till dem och jag har vissa problem med boken. Karaktärerna, särskilt Bruno, verkar alla nästan lite dumma. Både Bruno och hans äldre syster verkar vara mycket yngre än de ska vara. De verkar inte ha någon som helst omvärldsuppfattning eller veta om att det pågår ett krig eller att det finns människor som inte har det lika gott ställt som de har det. Bruno visste till exempel inte vem Hitler var, och då var ändå hans pappa högt uppsatt i Hitlers militär eller vad nazi-hälsningen innebär.

En annan sak som störde mig var att boken upprepade vissa små saker om och om igen på precis samma sätt. Enligt mig fungerar det bara när det är en lång bok och läsaren kan ha glömt bort något som hände tidigare i boken. Det blir störande när boken är kortare än 200 sidor lång.

Jag hade även vissa problem med slutet, jag vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Det blev konstigt, men jag förstår samtidigt att han skrev det så. Omständigheterna är lite motsägelsefulla i min mening.

Den sista saken jag har funderat kring gällande boken är vilken som är den egentliga tilltänkta läsaren. Om det är barn eller tonåringar som inte har jättebra koll på andra världskriget eller om det är för vuxna. Jag tyckte i alla fall att den kändes för lätt, både i språket och i handlingen. Det var en knepig bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tänka och tycka om. Jag vill gilla den, men det är svårt. Jag tror inte att jag skulle rekommendera den till särskilt många faktiskt, även fast boken inte var dålig egentligen. Jag tror den hade varit bättre om man hade fått mer, mer detaljer, mer inblick i Bruno och hans familj, mer av Shmuel och kanske ett annat slut.

Barnmorskan i East End – en sann berättelse från 1950-talets London

Av: Jennifer Worth
Sidor (pocket): 381
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Call the Midwife -A True Story of the East End in the 1950s
Genre: Biografi, historia, drama
Serie: Barnmorskan i East End
Del i serien: 1 av 3

Handling
Jennifer Worth jobbade som barnmorska och sjuksköterska i 20 år i de fattigaste delarna i London. Den här är den första delen i hennes biografi om hennes arbete. Det är en övergripande historia om hennes arbete som utgår ifrån ett kloster och flera små historier om alla de kvinnor, barn och familjer som hon träffade i arbetet. Hon går igenom den medicinska delen av förlossningar och jämför dem med dagens teknik. I vissa fall jämför hon även vardagslivet under 50-talet med 2000-talet.

Omdöme
Jag gillade även denna bok, den uppfyller flera av mina krav för en bra bok. Det är en biografi, den är historisk och den är baserad på faktiska händelser. Sen gillar jag självklart nya fiktiva böcker också.

Men jag gillade även att hon jämför med nutidens medicin, eftersom det ett bra perspektiv på hur mycket världen har utvecklats och det gjorde mig tacksam att jag lever i den tid jag lever i. Hade jag levt under 50-talet hade troligtvis redan haft ett par barn, om jag hade överlevt den första förlossningen. Men mödra- och barndödligheten hade sjunkit redan under 50-talet. Jag vet inte hur mycket som händer i boken faktiskt hände på riktigt, vissa saker känns lite för bra för att vara sanna, men det drar inte ner på helhets intrycket av boken. Jag läste ut boken på ett par dagar hade mycket bra läsupplevelse. Jag ser fram emot att läsa de andra två delarna också.

Värt att nämna är kanske att det även finns en tv-serie som är baserad på böckerna som har samma namn, Barnmorskan i East End. Jag har ännu inte sett den, men har tänkt att göra det någon gång. Eventuellt så kommer det en recension på den också här.

The Mystery of Mercy Close

The Mystery of Mercy Close

Av: Marian Keyes
Sidor (pocket): 582
Utgivningsår: 2012
Genre: Chick-lit, Romantik
Serie: Walsh Family
Del i serien: Fem

Handling
Nu har vi kommit fram till den yngsta systern i familjen Walsh, Helen. Hon har alltid varit den som inte riktigt haft fokus på något och aldrig kunnat avsluta någonting. Men hon hittade sitt kall och blev privat detektiv och startade till och med en egen firma. När hon blir kontaktad av sitt ex, Jay Parker, om att hitta en försvunnen man kastas Helens liv omkull. Hon träffar nästan inte sin pojkvän, Artie, och hon faller snabbt tillbaka ner i mörkret som hon hade kämpat sig ut ur ett par år tidigare. Frågan är nu vad hon ska tro på, vem hon kan lita på och om hon kommer att lösa fallet?

Omdöme
Jag gillade boken, vilket jag trodde att jag skulle göra eftersom jag har gillat alla böcker av Marian Keyes jag har läst, vilket är nästan alla. Det här var nog den första som jag läste på originalspråket, engelska, något jag tror gjorde boken bättre. Jag är en av dem som anser att en bok ska egentligen läsas på originalspråket.

Nu till boken. Det här var nog en av de första chick-lit böckerna jag har läst som även är en deckare, men det är långt ifrån en hemsk och obehaglig deckare fylld med blodiga scener. Perfekt som du är som mig, gillar lite spänning men inte blodet. För boken är spännande, jag undrade igenom hela bok ifall hon skulle hitta den försvunna personen och var han kunde hålla hus någonstans. Samtidigt som detektiv fallet pågår får man höra Helens historia, både med Jay, hur hon träffade Artie och nästan den viktigaste delen (för mig åtminstone) hennes tidigare depression. Jag tyckte att det var upplyftande att läsa om depressionen, eftersom det är en sjukdom som det inte talas om särskilt mycket om. Den behöver att lyftas fram i ljuset mycket mera tycker jag. Det var även upplyftande eftersom jag kände igen mig i vissa känslor och vetskapen om att inte vara ensam med dessa känslor och tankar gör dem lättare, även fast det är en fiktiv karaktär. Samtidigt är boken lättsam och underhållande, precis som alla tidigare av Keyes böcker.

Jag måste nog säga att det här är en av mina favoriter av Marian Keyes böcker, den har i princip allt som man kan önska av en bok.

Serien Walsh Family
Serien innehåller fem böcker, en bok per de fem systrarna. Det kanske är bäst att läsa dem i rätt ordning, men långt ifrån ett måste då de är fristående ifrån varandra. Men alla böckerna innehåller lite hintar om de andra systrarna och vad de har för sig och gjort tidigare. Vill man inte vet någonting alls i förväg, läs dem i rätt ordning. Men jag rekommenderar dem varmt.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Tre

Handling
Detta är den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar, del ett och två bör läsas först.

Boken börjar med Bengt, som även han har blivit sjuk och hans begravning. Som titeln av boken berättar, så handlar denna del i serien om den oundvikliga döden, den hemska död som kommer med aids på 80-talet. Det är inte bara Bengt som försvinner, utan en efter en försvinner de unga männen som har fått sjukdomen. En efter en måste de ta farväl av varandra och bära dem till deras sista vila.

Omdöme
Den sista delen är skriven på samma sätt som de två första. Den hoppar mellan karaktärer och i tiden, ända till nutid och man får vet lite om aids och homosexuella personer pratas om idag.

Jag läste den här boken i ett svep, den gick inte att lägga undan. För historien är så gripande och hemsk, Gardell har inte lindat in det hemska, vilket gör att åtminstone jag älskar böckerna ännu mera. De känns så äkta, och när alla dina älskade karaktärer dör i den här boken är svårt att inte gråta. Du vet vad som komma skall, det har den första boken redan berättar, men det gör det hela inte lättare.

Det här är den bästa bok som jag har läst i år, och jag tror att Torka aldrig tårar utan handskar alltid kommer vara en av mina favorit serier. Och jag hoppas att de kommer att prata och läsa böckerna i skolan. De borde ingår in den svenska kurslitteraturen.

Mig äger ingen

Av: Åsa Linderborg
Sidor (pocket): 294
Utgivningsår: 2007
Genre: Självbiografi

Handling
Åsa växte upp under slutet av 60-talet. Hon bodde tillsammans med sin pappa, härdmästare Leif Andersson. Hon älskar sin pappa över allt annat och han älskar henne mest av allt, och i hennes liv saknas ingenting. Man får följa Åsas uppväxt i Västerås. Om hur hon kämpar med klasstillhörigheter, och utanförskap. Man för följa Åsa när hon ser sin pappa förlora kampen emot alkoholen och hur Åsa försöker hjälpa sin pappa och hennes egen kamp. Man följer Åsa ifrån barndomen fram till vuxen ålder.

Omdöme
Detta är min typ av bok, jag är riktigt svag för bra biografier. Och denna är välskriven och man får hela tiden upp bilder i huvudet på hur allting ser ut. Den är verklig och levande och riktigt svår att lägga undan. Du känner Åsas glädje och smärta och lider med henne på riktigt. Så här ska en biografi vara, enligt mig. Jag kan inte riktigt beskriva den på ett bättre sätt än så. En av de bästa böckerna jag läste 2014.

Det dybara

Av: Linn Ullmann
Sidor (pocket): 328
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Det dyrebare
Genre: Deckare, drama, spänning

Handling
Jon Dreyer är författare och familjefar. Hans liv skulle kunna vara lugnt och helt ordinärt. Men, hans stora litterära projekt håller på att gå i stöpet, han är otrogen emot sin fru, hans dotter går in i tonårsrevolt och hans svärmor har börjat dricka igen efter att ha varit nykter i 20 år.

Allt började går fel när deras barnflicka Mille försvinner spårlöst. Den tomhet och ovisshet som uppstår förstör hela familjen. När Mille sedan hittas två år senare mördad undrar alla vad som har hänt henne, och om de någonsin kommer kunna återgå till livet innan Milles försvinnande.

Omdöme
Jag hade vissa problem med boken. Den var svår i början och rörig. Jag hände inte med i alla vändningar, vilket är irriterade när man läser. Man måste inte förstå allting i en bok, men det mesta. Jag vill minnas att jag blev något irriterad på att jag inte förstod. Boken hoppade i tiden och mellan personer. Jag tyckte inte att det hände något egentligen under den första halvan av boken. Den andra halvan gjorde boken mycket bättre, för då började saker hända och jag började förstå en hel del av den första halvan. Jag ville hela tiden vet vad som hade hänt Mille och hur familjen skulle kunna gå vidare.

Eftersom boken är relativt kort och lättläst läser man ut den på några dagar.  Den passar nog ganska bra om man vill läsa en snabb bok, som ändå är klart läsvärd.

Tillrättalägganden

Av: Jonathan Franzen
Sidor (pocket): 538
Utgivningsår: 2001
Originaltitel: The corrections
Genre: Drama

Handling
Boken handlar om familjen Lambert. Det är Enid, Alfred, Gary, Chip och Denise.  Allt som Enid vill är att hennes tre barn ska komma hem till jul, så att de fem får en sista jul tillsammans innan deras pappa Alfred går bort. Han är gammal och dement. Barnen, som alla är vuxna, har flyttat ifrån den lilla staden som föräldrarna bor i.
Gary har själv tre söner och jobbar som investerare, vilket har gått bra. Men mycket tyder på att han håller på att gå in i en depression.
Chip har nyligen blivit av med sitt jobb på universitet efter att han haft ett förhållande med en av sina elever.
Denise är framgångsrik som kock, men hennes kärleksliv går allt annat än bra.

Omdöme
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med den här boken. Jag gillade den inte, av flera anledningar. Till att börja med så kom jag aldrig in i boken. På nästan 540 sidor så kom jag aldrig in i den, och jag försökte faktiskt. Det beror nog mycket på att det aldrig hände någonting. Man fick ingående bakgrundshistorier om varje person, men det förde inte direkt berättelsen framåt.
Nästa sak som gjorde att jag inte kunde ta till mig boken var att jag inte gillade någon av de fem huvudpersonerna. De var bara idioter som klagade på att och valde uppenbart fel i varje tillfälle. De fick ingen sympati ifrån mig.

Boken består av sju kapitel totalt, vilket gör att man inte får naturliga pauser i läsandet. Ett kapitel kan gärna vara runt 20-30 sidor, men inte så mycket mera. Då kan man läsa ett kapitel åt gången om man vill utan större problem. Här fungerade det inte.

Slutet hjälpte upp boken något, men inte tillräckligt för att jag skulle tycka att boken blev bra. Det var för lite, för sent. Jag kan lite förstå vad han ville med boken, men den är inte skriven på ett snyggt sätt. Ta bort ungefär halva boken och gör karaktärerna lite lättare att gilla, så tror jag att det skulle kunna bli en bra bok. Men vad vet jag, mer än att jag inte kommer läsa om den eller direkt rekommendera den till någon.

VIP-rummet

 

Författare: Jens Lapidus
Sidor (inbunden): 464
Utgivningsår: 2014
Genre: Deckare, Kriminalroman, Spänning

Handling
Teddy har suttit inne i 8 år och nu har han äntligen kommit ut. Han har bestämt sig för att byta liv, han är färdig med brotten. Han har ingenting och måste bo på soffan hos sin syster. Att få ett riktigt jobb är hopplöst, men han tänker inte bli kriminell igen. Men när en gammal indrivare hör av sig och kräver 300,000 kr inom en vecka blir Teddy desperat.
Teddy blir kontaktad av en advokatfirma för att hjälpa dem hitta en kidnappad person. Föräldrarna vill inte gå till polisen och har därför kontaktat advokatfirman.

Emelie jobbar på den firman som har kontaktat Teddy. Emelie jobbar nästan dag och natt för att kunna komma vidare i sin karriär. Hon får i uppdrag, ifrån sin chef, att undersöka den kidnappning som byrån. Hon måste jobba tillsammans med en kille utifrån, Teddy.

Philip är ung, affärsman och brat. Hans familj är en av de finare familjerna i Stockholm. Men tydligen har han fiender, eftersom det är någon som kindnappar honom.

Nu måste Teddy och Emelie komma på ett sätt att jobba tillsammans, och det måste gå fort. Kindnapparnas tålamod börjar rinna ut i sanden.

Omdöme
Jag gillade verkligen boken. Delvis för att jag gillar alla Jens Lapidus böcker och hans sätt att skriva. Det är ganska rakt på sak, hårdare och annorlunda jämfört med många av de andra böcker som jag brukar läsa i vanliga fall. Det är nog en stor del i att jag faktiskt gillar boken så pass mycket.
Men jag gillar boken också för att den är riktigt spännande och den är svår att lägga ifrån sig. Jag hade åtminstone det problemet. En annan faktor i att jag gillade boken var att jag kom in i den redan på första sidan. Men det har nog mycket att göra med att jag hade en känsla av att jag visste vad jag skulle få.

Boken slutar på ett sätt som gör att man vet att det kommer komma en fortsättning på boken. Det är inte så att historien inte får ett slut, men det finns en cliffhanger som förhoppningsvis kommer få svar i nästa bok. En bok som jag ser framemot att läsa.