Etikett: Svenskt

Jag for ner till bror

Av:  Karin Smirnoff
Sidor (pocket): 319 
Utgivningsår:  2018
Genre: Drama
Serie: Jana Kippo
Del i serie: 1 av 3
1: Jag for ner till bror 2: Vi for upp med mor, 3: Sen for jag hem

Handling
Jana Kippo reser hem till Smalånger, en glesbyggd i Norrland. Hon åker till sitt barndomshem där hennes tvillingbror Bror fortfarande bor. Hon lämnar sitt tidigare liv för att på obestämd tid vara i Smalånger, den lilla byn där alla känner alla och kan din historia. Jana inleder ett destruktivt förhållande med John och försöker få svar på vad som egentligen hände i hennes barndom. Minnas alla de där händelserna som hon har förträngt. Men vem berättar sanningen för henne och vems historia är det egentligen?

Omdöme
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Jag gillade den och hade svårt för att sluta läsa den, men jag kan fortfarande inte riktigt säga vad den handlar om, vilket stör mig. Kanske handlar den om livet som det är mest. Om vänskap, kärlek och familjen, men samtidigt är Jana och hennes familjehistoria så extraordinär att jag stör mig på den. Nästintill alla verkar vara sammankopplade med familjen Kippo på något sätt. Finns det inte mer än en släkt att skriva om? Boken är helt olik allt annat jag har läst, på gott och ont. Detta är nog en bok som man antingen gillar eller hatar, men som tur var gillade jag den. Jag kan bara inte riktigt säga varför den är bra, men läs den. Jag tror den kan ge något till de flesta läsarna, troligtvis något annat än den gav mig vilket inte är något dåligt.

Karin Smirnoff har ett speciellt sätt att skriva. Bland annat skriver hon ihop personnamnen och använder aldrig stor bokstav till namn (ex. janakippo) vilket störde min läsning, men mest i början. Att just det störde mig kan ha att göra med min språknördighet att göra. Jag gillar när man följer alla skrivregler.

Samtidigt skriver Smirnoff på ett levande och engagerade sätt som gör att man bara vill ha mer. Jag har precis läst ut denna bok och nu vill jag bara få fortsätta med nästa. Jag vill veta hur Jana fortsätter sitt liv och skulle gärna vilja veta varför hon flyttade tillbaka till Smalånger, något som aldrig riktigt framkom i boken. Men något hade nog hänt som föranledde en flytt.

Jag tror inte att jag kommer kunna släppa Jag for ner till bror på bra länge, och är inte det ett gott betyg för en bok så säg. En bok ska inte bara ställas utan i bokhyllan och sen glömmas bort, den ska leva kvar i läsaren ett bra tag efter att den är utläst. Kanske tills en har läst uppföljaren. Den får dock vänta ett tag, jag har för många andra olästa böcker stående i hyllan innan jag kan införskaffa nya.

Mammorna

Av:  Alexandra Pascalidou
Sidor (inbunden):  345
Utgivningsår:  2018
Genre: Biografier

Handling
Detta är en intervjubok där Alexandra Pascalidou har intervjuat 20 olika mammor som alla bor i förorter till bland annat Stockholm, Malmö, Trollhättan och Karlstad. Polisen har klassat flera av dem som ”no go zoner”. De kämpar emot fattigdom, utsatthet, fördomar och hur man ska överleva när man har tvingats uppleva det värsta en mamma någonsin kan vara med om. Att bli väckt mitt i natten för att få höra att ens barn blivit skjuten och dött.

Men historierna har ett annat tema gemensamt och är större och starkare än de andra – kärleken till sina barn. Om att göra allt för dem när ingen annan vill eller bryr sig. Nu är det äntligen dags att låta mammornas röster höras.

Omdöme:
Det är en vacker och omtumlande läsning. Boken visade mig en värld som jag personligen knappt känner till. Områdena har jag hört talas om, men nästan aldrig besökt. Resor och kamper som jag aldrig har tvingats genomgå, vilket gör att jag aldrig kommer kunna förstå deras upplevelser. Det jag verkligen kan förstå med är kärleken till sitt barn, det finns verkligen inget som är större och starkare.

Mammorna är en bok som ska läsas, men inte stressas igenom. Efter vissa berättelser måste man helt enkelt pausa och bara låta känslorna som kommer få svalla. För du kommer inte lämnas oberörd när du läser denna bok och förhoppningsvis kommer din världssyn att vidgas till en mer äkta bild.

Mitt hjärtas oro

Av: Malou von Sivers
Sidor (inbundet): 315
Utgivningsår: 2017
Genre: Drama, Biografi

Handling:
Axel är en gift man, har två barn och är VD för sin pappas företag i Stockholm. Han är en välbärgad man och utifrån sett har han allt man kan tänkas vilja ha. Axels historia döljer dock en mörk hemlighet som han önskar att komma undan.

Sara är en ung litteraturstudent i Uppsala. Hon älskar Hjalmar Söderberg och letar efter livets mening. När de möts uppstår en tydlig och nästan ofrånkomlig attraktion. Vi får följa deras kärlekshistoria i början på 1900-talet i Stockholm och Uppsala.

Omdöme:
Jag hade hört otroligt mycket gott om denna bok innan jag läste den så mina förväntningar var ganska höga när jag började läsa. Tyvärr måste jag säga att den inte alls levde upp till mina förväntningar.

Jag har flera problem med boken. Dels är det hela storyn i säg. Malou von Sivers håller på att skriva en trilogi om sin egen familjs historia och den tredje delen kommer att handla om hennes pappa och henne själv, om jag har förstått det rätt. Den här boken är dock mest fiktion, då hon inte har kunnat hitta information om hennes släkt. Jag tycker inte riktigt att den känns äkta eller trovärdig. Allt löser sig lite för bra med jämna mellanrum. Det är lite för gulligt och mysigt, inte hela tiden, men lite för ofta.

En annan ska som störde mig var alla hopp i tiden. Du vände blad och flera månader har gått. Det största hoppet var 6 år mellan två kapitel, och man var inte alls beredd på att det skulle ske. Jag känner mig lite berövad som läsare, hur mycket hinner inte hända på 6 år? Jag kan förstå att Malou behövde föra historien framåt, men just detta hopp var för långt och lite konstigt placerat.

Mitt sista problem var slutet. Det kändes lite stressat och ihop kastat. Sen vet jag inte alls om det är helt fiktion eller om det grundar sig på verkliga händelser. Det kanske var exakt det som hände, men oavsett så störde jag mig på det. Det gjorde att jag är tveksam om jag kommer fortsätta läsa Malou von Sivers böcker. I dagsläget har jag ingen lust att fortsätta och se vad som händer i deras liv.   

Simona Ahrnstedt – En enda-serien


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 493
Utgivningsår: 2014
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 1


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 509
Utgivningsår: 2015
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 2


Av: Simona Ahrnsted
Sidor (pocket): 523
Utgivningsår: 2016
Genre: Romantik, Chick-lit
Serie: En enda
Del i serie: 3

Denna recension är något annorlunda jämfört med mina tidigare. Nu blir det en serie, tre böcker på en gång där jag just nu håller på att läsa den tredje. Men jag älskar dem oroligt mycket att jag kände att jag bara måste skriva om dem. Alla böckerna har sin egen handling och man kan läsa dem utan att läsa de andra och i oordning. Gör man det kommer man dock få veta i korta drag vad som händer i de andra böckerna.

Temat i alla böckerna är ungefär samma. Det är två huvudpersoner, en kvinna och en man. Hon är den viktigaste karaktären, åtminstone enligt mig.  Det är en stark kvinna som tar den plats hon förtjänar i världen. Hon träffar en man, som man också får följa ungefär lika mycket, och de inleder en relation, med lite olika resultat och utgångar. Alla karaktärer har även en bakgrundsberättelse som påverkar deras val i livet och den får man höra i omgångar. Det är en av alla anledningar till att jag fastnar i böckerna. Jag vill veta mer om dem hela tiden, vad har hänt och varför är karaktärerna som de är.

Karaktärerna är en blandning av den svenska överklassen, fosterbarn, personer som har kämpat hela livet för komma dit de är idag och alla bär på en rädsla för något/något och kanske ett hat emot någon annan. Det är komplexa personer som inte endast träffas och bli kära och sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

En annan viktig del i böckerna är som sagt relationerna och romantiken. Det är mycket kärlek och man känner den verkligen, den glöder igenom alla böckerna. På ett annat sätt än jag har läst i böcker tidigare och den gör att det är så svårt att lägga boken ifrån sig. Jag har knappt halva kvar av den tredje boken och den kommer troligtvis vara utläst ikväll. Jag hoppas och tror att det kommer komma en fjärde bok och om den kommer så vet jag att jag kommer sluka den också.

Simona Ahrnstedt har i år blivit en av mina favorit författare och ska börja undersöka hennes andra böcker också för att se vad hon mer har skrivit.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Av: Fredrik Backman
Sidor (pocket): 448
Utgivningsår: 2014
Genre: Komedi

Handling
Elsa är sju år gammal, hon bor med sin mamma och mammas kille George. I samma lägenhetshus bor även Elsas mormor. Mormor är Elsas bästa vän och tillsammans brukar de besöka fantasilandet ”Landet nästan vaken” och kungariket Miamas. Kungariket är uppbyggt av olika sagor som Elsas mormor hittar på.

Elsa har inga andra vänner direkt och är något av en besserwisser, vilket är en av anledningarna hon har haft svårt att få vänner.

Mormor gör som hon själv vill. Kör bil fast hon inte har körkort, skjuter med ett paintball gevär ut från balkongen. Det mesta hon gör, gör hon för Elsas skull och visa henne att det är okej att vara annorlunda. Mormor är Elsas hjälte ända fram till den dagen hon blir sjuk och sedan dör. När mormor har gått bort får Elsa ett brev från Mormor med ett uppdrag, att hjälpa mormor att be om ursäkt till flera olika personer.

Omdöme
Jag hade vissa förväntningar på boken. Jag gillade Backmans ”En man som heter Ove”, även fast den var lite seg i början. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” tyckte jag också var seg i början och jag satt och väntade på att den skulle komma igång precis som Ove gjorde, men det kom aldrig.

Tyvärr fann jag det svårt att riktigt gilla någon karaktär i boken. Elsa är sju år men beter sig i vissa fall som 20 år, och ibland verkar hon inte fatta någonting. Det är väl egentligen så en sjuåring är kanske, men hon var inte riktigt sympatisk nog att gilla. Inte heller osympatisk nog att gilla. Utöver det, så var mormor skum och konstig. I vissa fall rolig, men i fler fall irriterande.

Hela boken bygger upp till ett crescendo där man ska få veta varför mormor skickade ut Elsa till alla dessa människor, och man får svar i slutet. Men jag tyckte att det var ologiskt och lite fram krystat. Nej, boken var inte så bra som jag hoppades vilket gjorde mig lite besviken. Jag tror att boken försöker vara roligare och mysigare än vad den faktiskt är, tyvärr.

 

När jag inte hade nåt

Av: Ison Glasgow och Emil Arvidson
Sidor (inbunden): 245
Utgivningsår: 2014
Genre: Självbiografi

Handling
Detta är Ison Glasgows historia. Idag är Ison känd som en del av hiphopduon Ison och Fille, men hans uppväxt har varit allt annat än guld och gröna skogar. När han var 5 år flyttade han och hans mamma ifrån USA till Stockholm för att bo tillsammans med Isons pappa, rastafarin ifrån Barbados. När pappan flyttar tillbaka till Barbados får Ison och hans mamma klara sig själva på Stockholms gator. I flera år kämpar de emot hemlösheten och efter att hitta sin plats i samhället.

Omdöme
En av 2015 års favoriter, något jag kan säga även fast nästan halva året är kvar. Jag lyssnade på Isons sommarprat i p1 ifrån 2012 innan jag läste boken. Det var då jag fick höra om boken och kände direkt att jag var tvungen att läsa den. Hans sommarprat handlar också om uppväxten och är en mer kortfattad version av boken. Jag kan rekommendera båda.

En anledning till att jag gillade boken är att jag gillar Ison och hans musik, men den största anledningen är ändå att den är välskriven och väcker massor med känslor. Om man aldrig har bott på gatan tror jag inte att det går att föreställa sig hur det är, men jag tycker ändå att boken lyckas med att frambringa känslan av att inte ha ett eget hem. Man känner orättvisan som hela tiden slår emot dem och den stora kamp Isons mamma hela tiden gör. Det bästa ordet som kan beskriva boken är nog ändå känslostorm, en vacker sådan. Jag blev imponerad av deras vilja och kamp och boken lämnade mig en vilja göra mer. Mer för alla som inte har något och mer för mig och mina drömmar. Vill man, så kan man.

Jag kommer sen

Av: Eva Wiklund
Sidor (pocket): 413
Utgivningsår: 2011
Genre: Biografi

Handling
Den 30de oktober 1998 inträffade en av de värsta bränder i Sveriges historia, diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg. 63 ungdomar avled i branden och hundratals människors liv förändrades för alltid. Anne-Britt Söderberg var en av dem när hon förlorade sin 16åriga dotter Johanna i branden. Boken berättar vem Johanna var och hur Anne-Britt får det värsta beskedet en förälder kan få, identifieringen av dottern, begravningen och sen vidare i livet. Kan man ens komma vidare? Vi får följa Anne-Britt genom den värsta tiden i hennes liv.

Omdöme
Det här var den värsta boken jag någonsin har läst. Inte alls för att den var dåligt skriven eller konstig, utan för när man läser om brandnatten får man en enorm känslostorm. Jag var flera gånger tvungen att lägga ner boken eftersom det var så jobbigt att läsa. Början av boken handlar om Johannas barndom och liv. Du lär känna henne och glömmer bort lite hennes öde. Vilket gör brandnatten ännu svårare att läsa. Jag funderade på att inte läsa klart boken, för då skulle Johanna och de 62 andra i mina ögon fortfarande vara i livet.

Man blir imponerad av Anne-Britt som verkar ha en otrolig kraft att vilja kämpa och hjälpa andra, ett tema som finns med igenom hela boken. Samtidigt känner man hennes smärta och sorg. Man förstår att allt hon gör är hennes sorghantering, men man får höra hur andra hanterar det. Johannas pappa, som endast har en biroll i boken, bär på mycket ilska i flera år innan han kan börja förlåta. Det är hans sorghantering.

Eva Wiklund, författaren, har inte bara intervjuat Anne-Britt, utan flera överlevare, vänner till Johanna, poliser, åklagare, politiker och familjemedlemmar. Det ger en större helhetsbild av hela förloppet om vad som faktiskt hände och hur man kan gå vidare. Boken är full av alla känslor som finns och de känns äkta. Den är varm och gripande. Läs den.

Karlstad zoologiska

Karlstad zoologiska

Av: Hanna Hellquist
Sidor (pocket): 261
Utgivningsår: 2009
Genre: Självbiografi

Handling
Hanna har vuxit upp i Karlstad och alla somrar på landet i Grums tillsammans med hennes mamma och pappa, fast de är skilda. Men de tre var aldrig ensamma, för på landet fanns även katter, hundar, fåglar, getter, ormar, sköldpaddor, fiskar och råttor. Hannas pappa älskar djur i alla dess former och han kommer alltid på nya sätt att få tag på de djur som han vill ha.

I Karlstad zoologiska så får vi följa Hannas uppväxt med sina föräldrar (och Göran) i korta historier som alla är centrerade kring djuren de hade vid just det tillfället.

Omdöme
Jag gillade verkligen boken, men det kan  delvis bero på att jag gillar Hanna Hellquist som person. Hon är nämligen känd radiopratare och krönikör. Har man lyssnat och läst det Hanna har att säga känner man igen flertalet historier, men det gör inte att boken blir sämre på något vis. Hanna skriver på ett sätt som gör att boken bara flyger förbi och man vill veta mera. Man får lära känna henne mer och jag skulle gärna bli hennes vän. Det är en bra och mysig bok.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Av: Jonas Gardell
Sidor (pocket): 296
Utgivningsår: 2012
Genre: Drama, Biografi
Serie: Torka aldrig tårar utan handskar
Del i serien: Tre

Handling
Detta är den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar, del ett och två bör läsas först.

Boken börjar med Bengt, som även han har blivit sjuk och hans begravning. Som titeln av boken berättar, så handlar denna del i serien om den oundvikliga döden, den hemska död som kommer med aids på 80-talet. Det är inte bara Bengt som försvinner, utan en efter en försvinner de unga männen som har fått sjukdomen. En efter en måste de ta farväl av varandra och bära dem till deras sista vila.

Omdöme
Den sista delen är skriven på samma sätt som de två första. Den hoppar mellan karaktärer och i tiden, ända till nutid och man får vet lite om aids och homosexuella personer pratas om idag.

Jag läste den här boken i ett svep, den gick inte att lägga undan. För historien är så gripande och hemsk, Gardell har inte lindat in det hemska, vilket gör att åtminstone jag älskar böckerna ännu mera. De känns så äkta, och när alla dina älskade karaktärer dör i den här boken är svårt att inte gråta. Du vet vad som komma skall, det har den första boken redan berättar, men det gör det hela inte lättare.

Det här är den bästa bok som jag har läst i år, och jag tror att Torka aldrig tårar utan handskar alltid kommer vara en av mina favorit serier. Och jag hoppas att de kommer att prata och läsa böckerna i skolan. De borde ingår in den svenska kurslitteraturen.

Mig äger ingen

Av: Åsa Linderborg
Sidor (pocket): 294
Utgivningsår: 2007
Genre: Självbiografi

Handling
Åsa växte upp under slutet av 60-talet. Hon bodde tillsammans med sin pappa, härdmästare Leif Andersson. Hon älskar sin pappa över allt annat och han älskar henne mest av allt, och i hennes liv saknas ingenting. Man får följa Åsas uppväxt i Västerås. Om hur hon kämpar med klasstillhörigheter, och utanförskap. Man för följa Åsa när hon ser sin pappa förlora kampen emot alkoholen och hur Åsa försöker hjälpa sin pappa och hennes egen kamp. Man följer Åsa ifrån barndomen fram till vuxen ålder.

Omdöme
Detta är min typ av bok, jag är riktigt svag för bra biografier. Och denna är välskriven och man får hela tiden upp bilder i huvudet på hur allting ser ut. Den är verklig och levande och riktigt svår att lägga undan. Du känner Åsas glädje och smärta och lider med henne på riktigt. Så här ska en biografi vara, enligt mig. Jag kan inte riktigt beskriva den på ett bättre sätt än så. En av de bästa böckerna jag läste 2014.